Livets villkor.

Jag har mörk vecka. Så många funderingar kring livet och döden. En nära vän till min kära vän dog inatt.

Jag har träffat henne, men jag har ingen personlig relation till henne men jag är så ledsen för min vän som sörjer henne djupt.

Min väns vän var i min ålder och hade två små barn. Hon hade sådan otur att få en svår cancerform där det inte fanns något att göra.

Det är min värsta mardröm och det hände henne mitt i livet med små liv att ta hand om.

Jag kan knappt ta in det.

Ändå är jag fullt medveten om att sådana hemska saker händer.

Att livet är så skört.

Frågan är bara hur man ska förhållandet till denna skörhet?

Ska man förtränga den så länge det bara går?

Eller ska man stirra dödsångesten i ögonen. Konfrontera den, ge sig in skörheten, titta krasst och modigt på livets ibland skrämmande villkor och på något vis kunna leva och njuta och skratta ändå?

Men är det ens möjligt! Eller lever vi alla mer eller mindre med dödsångesten som följeslagare.

Jag vet inte. Hur gör ni? ❤️

Regn, ponnys och brasväder

Fredagen inledde jag, Juni och Hjalmar med fredagsfika på Bagarstugan. Jag kan hämta barnen lite tidigare från dagis på fredagar och då är det så himla mysigt att gå och äta en kanelbulle och landa lite inför helgen innan vi går hem.

Regnet öste ner och vi var trötta och hoppade på stadsbussen. Barnen som är vana att åka Metro och bussar överallt tyckte det var jätteroligt att vara på en buss igen. Annars går vi nästan överallt nu förtiden. Utan när vi tar bilen för att åka och handla.

Lördagen försvann sedan i någon slags dimma. Jag kommer knappt ihåg vad vi gjorde, bara att vi hade det skönt.

På söndagen var det sedan farsdag och vi väckte Edu med frukost på säng. Det lustiga är att vi redan firat farsdag en gång i år i maj när det är farsdag i Spanien. Men såklart vi ska fira den åländska också.

Hjalmar var så söt och gav Edu en stor puss!

Hjalmar är överlag så pussig och kramig av sig. Jag hoppas det håller i sig länge, länge ❤️

Han älskar även hästar och leker häst hela tiden med sin älskade käpphäst här hemma.

Ni kan förstå hur lycklig han därför blev när vi sedan på söndagen åkte till Ponnylyckan i Jomala och red på deras ponnys.

Juni tyckte också det var jätteroligt. Speciellt att få ta hand om hästarna före och efter

och att få rida såklart.

Det regnade nästan hela tiden men när man är utomhus känns det ändå mer ljust än om man sitter inne och tittar ut. Jag tänkte engelsk landsbygd-känsla

och gick all in när vi kom hem och eldade brasa och drack varm choklad.

Senare på kvällen firade vi sedan min pappa med middag hos Åsa. Så fin helg med många kära!❤️

Farsdag, om helgen och pepp inför veckan

Det var så skönt med fredag i fredags! Jag vet inte riktigt varför men förra veckan kändes SÅ lång! Kanske för att Edu var bortrest. Kanske för att det är november och börjar bli riktigt mörkt ute. Kanske för att jag har haft mycket på jobb-fronten.

Oavsett känner jag mig lugnare den här veckan. Helgen var vilsam och bra. Och jag tror att hormonerna är på en bättre plats i kroppen den här veckan. Hoppas, hoppas! 🤞🏻

Igår firade vi både Edu och min pappa på farsdag. Frukost på säng och dagis-gjorda kort till Edu och på kvällen lagade Åsa och jag middag hemma hos henne till pappa och hel la familia. Tyvärr var Renée bortrest och kunde inte vara med.

Vädret och mörkret smyger sig på och jag känner mig trött. Hälso-ångest som smyger sig på. Tror på att rör mig och vara ute så mycket som möjligt. Tänka ur- och skurdagis även för mig, inte bara för barnen. Ska försöka gå ut och gå på luncherna. Och fortsätta ta mig till och från jobbet, gåendes.

Jag tror också på:

  • Mycket musik som soundtrack hela tiden i bakgrunden för att pigga upp mörkret eller göra det liksom mysigare.
  • Levande ljus vid varje måltid.
  • Te, te, te.
  • Bada bastu mitt i veckan och värma upp mig på djupet.
  • Varm choklad med barnen efter hämtat dem på dagis.
  • Krypa ner under duntäcket i sängen och läsa böcker. Ensam och med Juni och Hjalmar.
  • Börja planera julmyset.
  • Ringa nära vänner. Ofta. Som medicin.
  • Boka tid till frissan.

Hämtning, lämning, jobb och små stunder av mys

Edu har varit bortrest med jobbet till London den här veckan och det känns som om mitt liv har försvunnit ner i ett hål av hämtningar och lämningar, disk, matlagning och tvätt. Jag säger det igen. Jag är SÅ imponerad över alla ensamstående föräldrar.

Det har också blivit många brasor hemma i spisen nu när kylan och mörkret tränger sig på. Igår skakade Juni av kyla när jag hämtade henne på dagisgården. Det kommer nog att ta oss lite tid att vänja oss med vintertider.

Förra veckan hade jag familjen hem på Halloween-middag. Jag lagade läskig korv och het pumpa-soppa. Sedan rostade kastanjer såsom man gör den här tiden på året i Barcelona. Så gott till lite rött vin och getost.

I helgen tog vi en promenad i skogen och hittade massor av trattkantareller då var till och med barnen exalterade över att leta svamp. Det var som de plötsligt förstod nyttan av allt letande.

Nu torkar de på en tidning i köket för framtida grytor i vinter.

Under den senaste veckan har Jag och Edu till och med hunnit med en Helsingfors-resa i 24 timmar medan barnen var hos mamma och pappa.

Vi var till immigrationsverket för att få ett finskt person-nr till Edu. Här på Åland var kön så lång. Det skulle ha tagit till februari och han behövde det nu.

Vi passade på att äta sushi

och ta en kaffe högt ovanför stan.

Senast jag var till Helsingfors var när Hjalmar var i min mage och det var mysigt att vara där igen. Kallt men mysigt!

Vi strövade omkring

och passade på att göra saker som man nästan aldrig hinner med -såsom att bara hänga och prata.

Sedan blev det kryssning tillbaka hem igen. ❤️

Kontraster

Kontraster. Det är det bästa vi har i vår familj. Jag kan inte se det på något annat sätt. Förtjusningen imorse när Hjalmar och Juni såg att det snöat lite under natten och alla pölar på väg till dagis var frusna. Deras glädje smittar av sig.

Själv vågade jag inte ta cykeln till jobb som jag hittills gjort hela hösten. Det blev en snabb promenad istället. Det var skönt det med och gick fortare än jag trodde

Jag har tagit mig till och från jobbet för egen maskin hela hösten. Det blir en hel del steg varje dag. Och jag märker att det gör mig piggare. Att något också händer med hjärnan när jag får in rörelse på morgonen. Allt känns mer lätt-tänkt efteråt.

Jag lyssnar på många poddar på vägen. Ibland har jag lust med något mysigt. Ibland med något mer utmanande. Min favorit för mys är Billgren Wood. Jag gillar värmen i deras vänskap och allt livsnjuteri i form av vackra kannor på frukostbordet och små, vardagliga ritualer.

Min favorit för mer tankeväckande saker är En varg söker sin Pod. Jag håller inte alltid med dem, men gillar hur himla smarta de är och deras knivskarpa kommentarer. Liv och Caroline. Alltid rör de om någonting i huvudet.

Vintertid, vardag och snart Halloween

Hej på er! Hur är det med er och hur var helgen? Imorse vaknade jag klockan 05.20 av Hjalmar som fortfarande är helt och hållet inställd på sommartid. Lite bättre än i söndagsmorse i alla fall då han vaknade 04.50, trots att jag försökte lägga honom riktigt sent på lördagskvällen.

Vi lever fortfarande i någon sorts snorig dimma men febern är borta och barnen lite mindre mörka under ögonen. Jag har nästa glömt bort hur blek man blir här hemma på vintern.

I helgen eldade vi varje kväll i öppna spisen. Både Edu och jag är helt besatta av den. Det är något med ljudet och värmen. Så skönt och mysigt. Jag känner att vi kan köra hygge fullt ut denna vinter.

Hjalmar är inne i en 2-3-års trotsig period och vill knappt ha några kläder på sig på morgonen. Jag försöker lösa det genom att redan på kvällen innan sätta på sig kläderna för morgondagen. Det går sådär.

Och Juni börjar jag misstänka har börjat på nosa på sexårs-trotset med dramatiska utbrott hit och dit. Så det är mycket känslor. En hel del trötthet, men också så mysiga stunder däremellan med pussar, kramar, pyssel kring vardagsrumsbordet och bokläsning i sängen.

Jag känner på mig att det kommer att bli en trött och ganska hektisk vecka. Men längtar tills onsdag och torsdag. På onsdag ska vi ha Halloween-middag hemma med la familia och på torsdagkväll åker jag och Edu på tumanhand till Helsingfors för att fixa finskt person-nr till honom.

Hoppas er vecka börjar bra! ❤️

Förkylningstider, Stockholm och vänner

Hej på er! Hur har ni det? Mitt bloggliv försvann i en dimma av feber och förkylningar. De två senaste veckorna har barnen varit sjuka om vartannat i omgångar. Men idag är vi alla på plats där vi ska. I alla fall än så länge. Vi är alla fortfarande snoriga och hostiga, men på benen.

I helgen var jag i Stockholm med dessa fina: Heidi och Carro. Jag åkte redan på fredagsmorgon och satt mig och jobbade bland annat på

Pom & Flora. Det utmärkta kaféet på Söder i närheten av Nytorget som serverar frukost hela dagen.

Jag var så peppad och glad att vara i min gamla stad

och få prata och äta gott med goda vänner. Det är det absolut bästa jag vet. Alltid, alltid! 💕

På lördagen vaknade vi upp till en vacker höstdag. Vi har så många minnen tillsammans från när vi alla tre bodde i Stockholm så jag blev alldeles varm i hjärtat av att bara ströva omkring där.

På förmiddagen gick vi till Nationalmuseet som ganska nyligen öppnats efter en stor renovering. Jag rekommenderar verkligen att gå dit.

Det är så fint där inne och inträdet till den permanenta samlingen är helt gratis.

Min favoritepok är och har alltid varit sekelskiftet. Romanen jag själv skriver på utspelar sig på den tiden och därför var det extra intressant att gå runt och titta på tavlor av andra coola och starka damer från den tiden.

Jag tycker tiden vi lever i nu och den tiden har så mycket gemensamt. Se bara på den här målningen. Det frukostbordet skulle kunna vara hämtat från Instagram.

Till lunch kom även Samira och mötte upp oss. Det var över ett år sedan hon och jag sågs. Jag älskar när det ändå känns som vi sågs igår.

Det blev en dag av att ströva omkring, prata och fika och när kvällen kom tog vid bussen till Söder och Södrateatern på Mosebacke torg.

Jag har så länge velat gå på teater och kollade bara spontant vad som var på gång. Vi fick biljetter till föreställningen ” Ta det som en man” av Hampus Nessvold och regisserad av Mia Skäringer. Det är en monolog med musik om den pålagda mansrollen som Hampus inte känner sig bekväm i. Jag tycker jättemycket om den och kände att budskapet var så viktigt trots att det framfördes med mycket humor. Hade Hjalmar varit på väg att bli tonåring hade jag velat gå med honom och se den. Men egentligen borde alla se den. Kvinnor och män i olika åldrar.

Sedan avslutade vi kvällen och helgen med en sen middag på Nytorget 6. Ett annat tips på restaurang om ni är i Stockholm. Bra mat till rimliga priser och så mysigt. Vi delade på en chark-och ostbricka och några små rätter till.

Vardagsrummet – före och efter

Det är så konstigt att vi plötsligt är med hus. Det är ju inte vårt. Det är en familj som är så fina att de hyr det till oss på ett år, men som vuxen har jag aldrig bott i ett hus och det är så roligt att försöka fixa det så mysigt som det bara går.

Till en början var det en massa jobb. Och fastän familjen som vanligtvis bor här har det fint så kändes det viktigt att göra det mer till vårt.

På bilden ovan ser ni hur vardagsrummet såg ut innan vi flyttade in och nu ser det ut så här:

Mattan och gardinerna köpte jag i Barcelona innan vi flyttade, så även kuddöverdragen och det var så roligt när det kändes som om de passade ihop med soffan och den gula fåtöljen som redan stod här.

Fina mattor är grejen för mig just nu. Jag tycker det kan ändra så mycket ett rum. Gardiner har jag aldrig varit så förtjust i. Jag vill ha in en massa ljus, men dessa skira tyckte jag gjorde rummet lite mjukare.

Jag ska se om jag i helgen kan ta lite fler bilder ur fler vinklar så får ni se hela helheten. Här är några till men de är ungefär ur samma vinkel.

Ha en fin fredag! Kram på er!

Dagis på Åland

Barnen har gått på dagis här på Åland i ungefär en månad nu. Det här bilderna är från första dagen. Vi hade bara bott här i tre veckor då och precis fått alla grejer på plats i huset som vi hyr.

Jag var jättenervös hur det skulle gå med jättejobbiga lämningar med mig i bagaget från Barcelona. Juni hann ju gå ett år på dagis där och det var så tufft i början. Där har man sällan en inskolningsperiod och jag var bara tvungen att direkt första dagen släppa av Juni vid porten utan att veta mycket om hur hennes liv såg ut där inne. 

Ifjol från september fram till jul grät Juni varje dag vid lämningen. Jag försökte visa mig lugn och trygg inför henne, men efter att hon klamrat fast vid mitt ben och jag varit tvungen att gå ändå, satt jag mig ner framför datorn på mitt co-workingställe och grät. 

Allting blev helt okej sedan efter jul. Juni började trivas, fick vänner och lämningarna gick bra. 

Men jag är så glad att vi fått en helt annan upplevelse här. För det första på grund av inskolningen. I tre dagar var vi med hela dagarna och sedan trappades det av sakta och lugnt. Och bara att få vara med på det viset hjälpte så mycket, att få se hur deras dagar ser ut, vem de är med, vem de leker med och vad de gör. 

Och jag såg att de hade det bra på sitt dagis. Jag kände verkligen det. Stämningen är lugn och omhändertagande och barnen blir sedda. Juni sade häromdagen att det nästan känns som hemma att vara där och det måste ju vara ett bra betyg. 

Jag har ändå lite ångest som vanligt. Nu mest över att vi måste lämna dem rätt så tidigt på morgonen så att både Edu och jag hinner till våra jobb och istället kan hämta dem lite tidigare. Men fastän det är saker som jag funderar kring och klurar på hur vi ska göra dem på bäst sätt, så har jag en helt annan grundtrygghet i att de har det bra där och det hjälper oss alla så mycket. 

Hjalmar som aldrig gått på dagis förut har varit så himla nöjd och enbart varit ledsen vid lämning ett par gånger. Jag tror det beror på att han trivs där, men jag tror det också beror på att han kan känna att jag är lugn.

Det är lustigt hur det fungerar på det viset. 

Korvstoppning och middag med Liz

Det är så roligt för Edu har totalt gått igång på att vi numera har ett stort kök. Han älskar ju att laga mat och i Barcelona är vårt kök litet som en garderob.

Jag tror han även har någon slags omedveten instinkt att laga mat så att vi ska ha för den långa, mörka vintern.

Bilderna ni ser här är från hans korvprojekt. Han vill göra fuet, alltså en slags lufttorkad chorizo, som är svår att få tag på här. Vi har specialbeställt korvskinn från Kantarellen, en stor mataffär här på Åland, och korvstoppnings-maskinen är inhandlad i Barcelona. Jag ska hålla er uppdaterade på hur det går.

Förresten ni som bor på Åland, missar väl inte mina favoritrecept på söndagar i Ålandstidningens e-tidning. Varje söndag skriver jag om mat och tipsar om olika recept och kokböcker jag provat på. Middag med Liz, heter sidan.