Rosa och om att alltid sakna någon

Det allra svåraste med att lämna Barcelona är att åka ifrån Rosa, Edus mamma.

Hon är väldigt klok och fin angående vårt beslut och säger saker som: ” Nu är det dina föräldrar tur att vara nära”, ni måste tänka på er framtid och inte min” och “jag ska lära mig Skype” och “hälsa på så ofta det går”.

Men det känns ändå ledsamt. Hon har varit min klippa här och hjälpt mig massor genom åren med barnen och allt möjligt annat. Och speciellt Juni är så nära sin farmor.

Men det är priset man får betala när man har lyxen att få ta del av och leva i två kulturer och länder. Du saknar alltid någon.

Grejen är att fokusera på vad du har. Här och nu i stunden. Och inte fastna i längtan. Det har jag lärt mig genom åren.

Här är några bilder från när vi firade hennes 70 årsdag i våras. Vi åkte till Costa Brava tillsammans med Edus bror Sergi och hans familj och åt gott och hade det skönt.

Hus att hyra i Premia, Barcelona

Våra vänner Marc och Juanita bor i Premià de Mar ungefär en halvtimme med pendeltåget utanför Barcelona.

För några veckor sedan var vid dit och åt lunch hemma hos dem. Det var en otroligt varm dag med 34 grader i skuggan och vår morgon började med att vår bil blivit bortförd av parkeringsvakten. De hade nämligen påbörjat ett vägbygge där vår bil stod och eftersom vi bara använder vår bil på helgerna hade vi ingen aning om det.

Men till slut kom vi dit, tog ett dopp eftersom havet ligger precis intill, aperitivo på torget i byn och sedan köpte vi med oss grillad kyckling och gick hem till dem och åt. Även våra vänner Roman och Chris kom och det var fint att se dem alla.

Och nu tänkte jag göra lite reklam för Marc och Juanita. De hyr nämligen ut sitt hus nu i sommar så ifall ni är sugna på att åka iväg till värmen och är ute efter storstadsliv men även strand och lugn och ro. Premia de Mar är perfekt för det.

Deras hus ligger mitt i byn och nyrenoverat antikt hus, som är supermysigt inrett och rymmer en hel familj. Här kan ni hitta mer info och se bilder.

Avsked och samtal som fortsätter

Hej på er! Hur har ni det? Hoppas ni njuter av sommaren. Vi är vår sista vecka i Barcelona nu. På måndag nästa vecka flyger jag och barnen upp och Edu sätter sig i bilen och börjar köra. Vi vill ju ha vår bil upp så därför blir det på detta viset.

Det känns både lite overklig och nostalgiskt att vi nu är på väg härifrån. Den senaste tiden har vi haft så många avsked men ändå fortsätter vardagen att rulla på. Jag håller på skriver för fullt på boken. Mitt mål var att ha ett färdigt råmanus innan vi åker till Åland och jag är nästan där nu.

Edu har varit hemma och tagit hand om barnen. På samma gång, håller vi på att rensa och slänga och flyttpacka, fixa saker både här och där.

Och så försöker vi njuta av sista tiden här också innan vi åker iväg. Sommaren, värmen, maten och stränderna.

Och jag har gjort det! Jag har njutit massor men nu börjar jag komma till en punkt när jag nästan liksom bara vill dra bort plåstret så snabbt som möjligt. Jag är för känslosam för att göra det långsamt.

Jag längtar till att sitta på planet och vara på väg. Eller vara framme hos mamma och pappa, äta frukost med dem, ta en kaffe på trappan, gå ner till Åsa och sedan åka med barnen in till stan och spana in vårt nya hem.

För det är så mycket som känns inuti mig här nu. Fina saker. Sorgliga saker. Och på samma gång känns det som jag sitter i ett väntrum och ingenting händer.

Häromdagen sa jag hejdå till min fina vän Nicole som for till sin mamma i New York över sommaren och som jag nu inte kommer att se på ett tag. Vi har haft daglig kontakt och setts så mycket med barnen det senaste året och vi har bägge två svårt för avsked.

Så vi sade inte hejdå. Vi träffandes på hennes balkong en kväll förra veckan efter barnen lagt sig. Luften var ljummen, man kunde höra sorlet från restaurangerna och uteserveringarna i Gracia, och vi drack iskall rosé, pratade om livet, men inget om flytten.

Sedan när jag gick gav vi varandra en kram och sade vi hörs imorgon. Och det har vi gjort sedan dess. Samtalet slutar inte. ❤️

Här kommer lite bilder från helgen. När Edu var iväg till Costa Brava med sina bästa vänner över helgen och jag och barnen åkte till stranden med Kerstin och hängde med Noemi och Sofia.

Juni 5 år

I lördags fyllde världens bästa Juni 5 år! Hon har längtat till den här födelsedagen sedan jul och var så förväntansfull.

Hennes farmor Rosa kom redan kvällen innan och sov över så hon skulle kunna vara med och sjunga för Juni på morgonen.

Juni har hittills firat alla sina födelsedagar på Åland men eftersom vi snart ska flytta och har fullt upp med att avsluta saker och ting här så blev det denna gång i Barcelona.

Juni var först lite missnöjd med det men när hon blev lovad ett till kalas på Åland i augusti tillsammans med hennes kusin och stora idol Malva som fyller år då, var hon mer än nöjd.

Och en 5-årsdag i Barcelona. Det är inte så tokigt det heller! 🥰 Tänk, att hon är 5 år nu min stora och lilla tjej! ❤️

När vi ätit frukost och öppnat presenter gick vid till parken vid oss för att fixa i ordning. Det finns ett picknick-område där med träbord där man kan ha kalas, men det gäller att vara där i tid. Klockan 9 var alla bord upptagna.

Men vi fick som tur ett. Många bor trångt i Barcelona och eftersom solen lyser nästan hela tiden är det väldigt praktiskt att ha kalasen i en park. Vårt problem var att det nästan var för soligt och varmt. Kalaset skulle börja kl 11 och redan halv 10 var det 30 grader i skuggan. Allt och alla var på väg att smälta bort 🥵

Men det blev bra ändå. Alla var så tappra och kom ändå. För att fira Juni och säga hejdå till oss.

Tapprast var höggravida Camille i gult. 💛

Vi bjöd på salta saker som popcorn och nötter och bullar så klart.

Och en kompis till mig som sysslar med dockteater kom och gjorde en föreställning för oss.

Och Juni älskade det!

Jolanda är också så bra på att göra ansiktsmålningar.

Så vi fick nästan ihop en flock med djur i djungeln.

I år ville Juni ha en frosttårta. Jag letade efter ingredienser och material runt halva stan och fick till slut ihop detta.

Det blev fint! Alla sjöng, Juni blåste ut ljusen

Och barnen hann äta upp tårtan innan den smälte bort.

Hela dagen blev väldigt känslosam. För att Juni fyllde 5 år. För att jag nu varit mamma i 5 år. För att vi sa hejdå till så många. Och för att det var så fint att så många kom. 💕

Här kommer en liten bildkavalkad:

När kalaset var över, hjälpte Edus kusin med familj, som bor granne med oss, att bära tillbaka alla grejer till huset.

Och sen gick vi ut och åt lunch med dem på en stammis-restaurang i närheten, där de hade luftkonditioneringen på… 🥰

Samlandet på fina stunder

Jag och en av mina närmaste vänner, pratade häromdagen om sorgliga saker som pågår i hennes liv och det vi kom fram till var att det enda man kan göra då när saker är så är att samla på fina stunder. Stora som små. Alltid och så ofta som det går.

Här är några av mina fina:

En torsdagsmorgon hemma med Hjalmar. Han byggde koja och sedan gömde vi oss i den och han somnade för han tyckte att det var så mysigt.

En lördag för några veckor sedan när vi åkte ner till stranden. Jag tog den här bilden och något påminde mig om en gammal spansk film. Och jag vet inte varför, men det gjorde mig både nostalgisk och glad.

En morgon på väg att jobba. Ni vet de där morgnarna när man känner sig utsövd och glad och som allt kommer blir bra!

På mitt favorit-kafé vid Sagrada Familia. En dag med skriv-flow och få självförtroende- kriser.

En lyxig frukost.

På tumanhand med min man. ❤️

Doften av vackra blommor!

En kvinna som började dansa flamenco rakt framför mig och hon dansade så passionerat och fint.

Edus min när han äter något gott. Som här!

Här!

Och här!

En varm sommarkväll

Hjalmar som dansar med sin solfjäder

Juni och hennes kompis Amelia badar på balkongen första riktigt varma dagen på sommaren.

Och till sist en fin eftermiddag hemma hos Magalie på hennes takterrass. Barnen lekte och vi pratade och åt gott. Så mycket mer behövs inte. ❤️

Saker vi ibland gör i Barcelona

Ibland…

fikar vi i en liten lekstuga i en liten park i Gracia. Ibland

Beställer jag och Edu hem sushi när vi inte orkar laga mat på en fredagkväll. Ibland

får Juni och Hjalmar sitta på Edus motorcykel när vi råkar gå förbi den där den står parkerad. Ibland

äter vi frukost ute. Ibland

tar vi bussen ner till Parc Ciutadella och springer av oss tillsammans med Amelia

och Nicole. Ibland

kan jag inte låta bli att fota alla vackra balkonger jag går förbi. Ibland

fikar vi och leker vid en staty som Juni kallar för Alex på ett torg i närheten av där vi bor. Ibland

smiter jag iväg med Maria och äter gott och pratat massor. Och ibland

köper vi popcorn

Och går hela familjen på bio. Älskar det! ❤️

Dagarna som går och blir till ett liv

Dagarna rusar på och idag är första maj! Jag kan knappt tro det! Jag har så mycket att berätta för er och bilder att visa och det känns så tråkigt att jag har så lite tid för bloggen just nu.

Jag har bloggat i över 10 år och bloggen har alltid varit min kanal för att få uttrycka mig själv vad som pågår och det känns så tråkigt att inte ha tid, men just nu går mesta av min extra tid till romanen jag skriver på. Det måste bara vara så.

Dessutom händer mycket i vårt liv. Jag ska berätta snart…

Hur som helst vill jag ändå säga hej och visa lite saker vi gjort den senaste tiden.

Hoppas ni alla mår bra! Kram! ❤️

Det har ju varit påsk och vi var hemma på Åland. Här kommer lite bilder från det.

Jag flög ensam hem med barnen och det var första gången Hjalmar hade eget säte, eftersom han nu är över två år. Dyrare men så skönt. Och här kommer bästa tipset: ta med torr lera från Tiger. Juni och Hjalmar kan sysselsätta sig med det i nästan en timme och leran varken fastnar eller kladdar.

Första dagarna hemma hos mamma och pappa var det snö på marken och Juni till och med byggde en snögubbe. Men sen kom solen och värmen och vi hade så himla fina dagar och gjorde saker som vi allting gör när vi kommer hem på besök, som nästan blivit tradition.

Som att steka plättar med morfar

Och att direkt springa ner till moster Åsa och hoppa på studsmattan.

Vi hade också allmänt kaos. Vi alla blev sjuka och vi kunde knappt träffa någon de första dagarna pga av smittorisken. Ändå fick tyvärr de flesta runt omkring oss våra baciller 😔

Och jag, Juni och Hjalmar fick en 10 dagars antibiotikakur mot halsfluss, streptococker och öroninflammation. Läkaren bara skakade på huvudet när han såg oss.

På nätterna sov jag knappt med en hostades Hjalmar som hostade tills han spydde och så vidare.

Men nu när jag tänker tillbaka på påsken tänker jag mest på det fina. Det är lustigt hur hjärnan funkar på detta vis.

Jag tänker på

Juni och Hjalmar som fick tag på mitt läppstift och klädde ut sig till påskkärringar

På pizzakvällen hos Åsa när vi barnen lagade sina egna pizzor och jag och Åsa skålade i rosa cava.

På när Hjalmar hittade en hatt och lekte att han var cowboy på Junis rygg

Och på när Carro och Johan kom och hälsade på över dagen och vi åt påsklunch ute på en filt på altan och fikade och myste på Bagarstugan och Hjalmar kände sig så hemma att han somnade i soffan.

Sedan när vi frisknar till lite grann fick vi även några riktigt fina dagar på Enklinge tillsammans med hela “la Familia”men det berättar jag mer om imorgon.

Idag är första maj och Edu är ledig och jag ska passa på och skriva lite mer. ❤️

Förkylningstider och besök i stan

Hej på er! Hur är det med er? Besökstider och förkylningstider råder här. Först kom Rumanders och hälsade på. Sedan mamsen och papsen. Så fina dagar fastän vi även varit förkylda och febriga om vartannat.

Vad är det med de här förkylningarna som går runt just nu? Det är som man aldrig blir helt bra. Idag har jag ont i halsen för fjärde veckan! Men ja, jag hoppas det ska ge med sig snart.

Här får ni se lite bilder från besöken.

Åsa och Stefan och barnen kom några dagar i början av sportlovet och det var så härligt att vara ett stort familjegäng på stan.

Och Juni och Hjalmar var SÅ glada att ha kusinerna här. Som att varje dag få leka med sina idoler.

Vi strosade ner för Ramblan

Tog cava-paus inne på Boquerian

För att sedan äta picknick på stranden.

Ibland får jag ångest att det är så stor ålderskillnad mellan mina barn och mina systrars barn. Jag har själv haft så himla roligt med mina kusiner. Därför blev jag så himla glad att se dem leka så här. ❤️ Något år hit eller dit spelar kanske inte någon roll,

dessutom är det väldigt roligt att ha en systerdotter som börjar bli så stor. Åsa, jag och Malva körde vårt eget lilla race ibland. Vi var ut och kvälls-shoppade, fikade och hade det så mysigt. Malva läser spanska i skolan så det var också kul att få visa hennes runt och så att hon fick öva på språket lite grann.

En kväll fick jag till och med rå om alla fem barn. Vi skickade ut Åsa och Stefan på middag och stannade inne och åt chips och popcorn och såg på film.

Överlag hade vi tur med vädret. Jag blir alltid så nervös över vad för väder det ska bli när folk ska hälsa på och jag vet att de är soltörstiga. Men som sagt var det riktigt fint.

Hjalmar snodde åt sig Olles och Melkers tennisracketar så fort han fick chansen,

Vi hängde en hel del i lekparker som lätt ingår när man besöker en småbarnsfamilj.

Men framförallt försökte vi se till att äta gott och ha det bra. Den här restaurangen har jag tipsat om förut. Den heter Jaime Beriestain och ligger i Eixample nära passeig de Gracia. Så mycket blom-och lamp-inspiration här inne.

Det var även här någon gång som mina små insjuknade. Och sedan råkade vi nog skicka med vårt virus med kusinerna hem. Men oavsett: så fina dagar! Kram! Och tack för att ni kom! ❤️