En fin födelsedagshelg!

Hej på er! Hur har ni det? I helgen fyllde jag år och jag gjorde så många roliga saker att jag både känner mig trött och glad.

Det var första gången på åtta år som jag befann mig hemma på Åland och kunde fira med hela familjen och med Åsa och jag blev så rörd igår när jag såg alla samlade hemma hos oss att jag nästan började gråta.

Det är en speciell känsla att kunna bjuda hem till vårt hem här. Under så många år har jag träffat familj och vänner ute på stan eller hemma hos dem när jag varit på besök. Många har visserligen varit och hälsat på i Barcelona men det är en mycket speciell känsla att ha ett hem här.

Och det blev verkligen en social helg. Redan på fredagkväll kom Carro och Johan hit från Sverige och stannade hos oss hela helgen. Eftersom det mest regnade, lagade vi en massa mat och bara hade det mysigt. På lördagskvällen kom sedan även Åsa, Lina och Johanna över på lite vin. Vi eldade i spisen och hade så fint.

Sedan igår på själva födelsedagen var Edu och barnen så himla gulliga och kom och väckte mig med frukost på säng. Eller jag vaknade med Hjalmar kl sex som vanligt och gick sedan och la mig igen och så kom de och sjöng och allt.

Juni hade gjort en massa kort och teckningar. Hihi! Hon älskar födelsedagar lika mycket som jag.

Vid lunchtid åkte vi sedan till Eckerö och åt på Bodegan i Käringsund innan vi skjutsade Carro och Johan till färjan. Jag har aldrig varit där innan men det var så himla fint med utsikten över vattnet och de fina sjöbodarna. Och jag kan verkligen rekommendera deras fish & chips.

Sedan var det bara att åka hem och ställa sig och kocka. Hela närmsta familjen kom över på middag. Totalt 16 pers. Lite stressigt blev det att få all mat klar i tid men en riktigt bra kväll blev det.

Nu ska jag snart sluta jobba och åka hem till barnen. En trött måndag, men det var ett tag sedan jag kände mig så uppfylld av kärlek, god mat och goda vänner. Hoppas er vecka börjat bra! ❤️

Sista dygnen i Barcelona – sorgliga avsked, mycket kärlek och sol

De sista dagarna i Barcelona var så intensiva med så många känslor att det känns som om det är först nu jag kan smälta dem. Jag och barnen flög till Stockholm på måndagen och på lördagen träffade vi detta härliga gäng på vår favoritstrand: Castelldefels.

Helios och Edu är som bröder. De har känt varandra sedan de var tre år gamla och alltid bott i samma kvarter i Barcelona. Här ser de glada ut men usch det var ett jobbigt hejdå. Vi ses ju snart i Barcelona igen men jag tror det är mer känslan att inte kunna ses precis när man vill och behöver som känns svår.

En känsla jag har haft med min familj och vänner och som jag förstår så väl.

Och här är mina tjejer: Noemi och Juanita. Under de senaste sju åren har jag och Noemi träffats nästan varje vecka, tagit en kaffe och pratat om livet. Vi har varit med om så mycket tillsammans: fina helger på landet, goda middagar, viktiga diskussioner, graviditeter, missfall, väntan, adoption…och jag saknar henne så så mycket redan.

Vi hängde hela gänget på stranden, åt picknick och hade det skönt. Och det var så varmt så vi låg i vattnet hela tiden.

Senare på eftermiddagen lämnade vi barnen hos Rosa och så gick jag och Edu ner på stan för att ta en promenad genom vårt Barcelona.

Det var så varmt så en hund badade i fontänen på Plaza Real.

Och vi var upprymda och nostalgiska.

På ett torg slog vi oss ner och beställde in oliver och vermouth.

Senare på kvällen träffade vi Noemi och Helios igen och gick ut och åt middag med hela detta gäng som vi tillbringat många helger på Costa Brava med.

De hade satt ihop ett jättestort kort med en massa bilder på oss från våra år tillsammans.

Och när de gav detta kunde varken jag eller Edu hålla tårarna borta.

Innan vi åkte hann vi även hänga med fina Kerstin på stranden

Och jag och barnen smet iväg till parken med Noemi och Sofia. Jag smet även ut en kväll med min kära Maria, men det har jag inte något kort på 😉.

Och så hade vi ju även avskedsmiddag tillsammans med Edus familj.

Och även våra grannar, Edus kusin Carlos och hans fru Elisa, kom över. Ja, ni förstår. Så känslosamt!

Följande morgon var nästan allt hoppackat i lägenheten. Det är något speciellt med en plats du hållit och vyssjat två bebisar i. Jag känner till varje detalj och vrå.

Och vi gick till och med till vår skinkaffär på hörnet för att säga hejdå.

De förlorade några riktigt bra kunder kan man säga ☺️

Sedan gick vi till Gracia och åt en glass. Och jag hade kameran med och fotade alla mina favoritplatser i våra kvarter.

Hasta la vista Gracia!

Rosa och om att alltid sakna någon

Det allra svåraste med att lämna Barcelona är att åka ifrån Rosa, Edus mamma.

Hon är väldigt klok och fin angående vårt beslut och säger saker som: ” Nu är det dina föräldrar tur att vara nära”, ni måste tänka på er framtid och inte min” och “jag ska lära mig Skype” och “hälsa på så ofta det går”.

Men det känns ändå ledsamt. Hon har varit min klippa här och hjälpt mig massor genom åren med barnen och allt möjligt annat. Och speciellt Juni är så nära sin farmor.

Men det är priset man får betala när man har lyxen att få ta del av och leva i två kulturer och länder. Du saknar alltid någon.

Grejen är att fokusera på vad du har. Här och nu i stunden. Och inte fastna i längtan. Det har jag lärt mig genom åren.

Här är några bilder från när vi firade hennes 70 årsdag i våras. Vi åkte till Costa Brava tillsammans med Edus bror Sergi och hans familj och åt gott och hade det skönt.

Hus att hyra i Premia, Barcelona

Våra vänner Marc och Juanita bor i Premià de Mar ungefär en halvtimme med pendeltåget utanför Barcelona.

För några veckor sedan var vid dit och åt lunch hemma hos dem. Det var en otroligt varm dag med 34 grader i skuggan och vår morgon började med att vår bil blivit bortförd av parkeringsvakten. De hade nämligen påbörjat ett vägbygge där vår bil stod och eftersom vi bara använder vår bil på helgerna hade vi ingen aning om det.

Men till slut kom vi dit, tog ett dopp eftersom havet ligger precis intill, aperitivo på torget i byn och sedan köpte vi med oss grillad kyckling och gick hem till dem och åt. Även våra vänner Roman och Chris kom och det var fint att se dem alla.

Och nu tänkte jag göra lite reklam för Marc och Juanita. De hyr nämligen ut sitt hus nu i sommar så ifall ni är sugna på att åka iväg till värmen och är ute efter storstadsliv men även strand och lugn och ro. Premia de Mar är perfekt för det.

Deras hus ligger mitt i byn och nyrenoverat antikt hus, som är supermysigt inrett och rymmer en hel familj. Här kan ni hitta mer info och se bilder.

Avsked och samtal som fortsätter

Hej på er! Hur har ni det? Hoppas ni njuter av sommaren. Vi är vår sista vecka i Barcelona nu. På måndag nästa vecka flyger jag och barnen upp och Edu sätter sig i bilen och börjar köra. Vi vill ju ha vår bil upp så därför blir det på detta viset.

Det känns både lite overklig och nostalgiskt att vi nu är på väg härifrån. Den senaste tiden har vi haft så många avsked men ändå fortsätter vardagen att rulla på. Jag håller på skriver för fullt på boken. Mitt mål var att ha ett färdigt råmanus innan vi åker till Åland och jag är nästan där nu.

Edu har varit hemma och tagit hand om barnen. På samma gång, håller vi på att rensa och slänga och flyttpacka, fixa saker både här och där.

Och så försöker vi njuta av sista tiden här också innan vi åker iväg. Sommaren, värmen, maten och stränderna.

Och jag har gjort det! Jag har njutit massor men nu börjar jag komma till en punkt när jag nästan liksom bara vill dra bort plåstret så snabbt som möjligt. Jag är för känslosam för att göra det långsamt.

Jag längtar till att sitta på planet och vara på väg. Eller vara framme hos mamma och pappa, äta frukost med dem, ta en kaffe på trappan, gå ner till Åsa och sedan åka med barnen in till stan och spana in vårt nya hem.

För det är så mycket som känns inuti mig här nu. Fina saker. Sorgliga saker. Och på samma gång känns det som jag sitter i ett väntrum och ingenting händer.

Häromdagen sa jag hejdå till min fina vän Nicole som for till sin mamma i New York över sommaren och som jag nu inte kommer att se på ett tag. Vi har haft daglig kontakt och setts så mycket med barnen det senaste året och vi har bägge två svårt för avsked.

Så vi sade inte hejdå. Vi träffandes på hennes balkong en kväll förra veckan efter barnen lagt sig. Luften var ljummen, man kunde höra sorlet från restaurangerna och uteserveringarna i Gracia, och vi drack iskall rosé, pratade om livet, men inget om flytten.

Sedan när jag gick gav vi varandra en kram och sade vi hörs imorgon. Och det har vi gjort sedan dess. Samtalet slutar inte. ❤️

Här kommer lite bilder från helgen. När Edu var iväg till Costa Brava med sina bästa vänner över helgen och jag och barnen åkte till stranden med Kerstin och hängde med Noemi och Sofia.

Juni 5 år

I lördags fyllde världens bästa Juni 5 år! Hon har längtat till den här födelsedagen sedan jul och var så förväntansfull.

Hennes farmor Rosa kom redan kvällen innan och sov över så hon skulle kunna vara med och sjunga för Juni på morgonen.

Juni har hittills firat alla sina födelsedagar på Åland men eftersom vi snart ska flytta och har fullt upp med att avsluta saker och ting här så blev det denna gång i Barcelona.

Juni var först lite missnöjd med det men när hon blev lovad ett till kalas på Åland i augusti tillsammans med hennes kusin och stora idol Malva som fyller år då, var hon mer än nöjd.

Och en 5-årsdag i Barcelona. Det är inte så tokigt det heller! 🥰 Tänk, att hon är 5 år nu min stora och lilla tjej! ❤️

När vi ätit frukost och öppnat presenter gick vid till parken vid oss för att fixa i ordning. Det finns ett picknick-område där med träbord där man kan ha kalas, men det gäller att vara där i tid. Klockan 9 var alla bord upptagna.

Men vi fick som tur ett. Många bor trångt i Barcelona och eftersom solen lyser nästan hela tiden är det väldigt praktiskt att ha kalasen i en park. Vårt problem var att det nästan var för soligt och varmt. Kalaset skulle börja kl 11 och redan halv 10 var det 30 grader i skuggan. Allt och alla var på väg att smälta bort 🥵

Men det blev bra ändå. Alla var så tappra och kom ändå. För att fira Juni och säga hejdå till oss.

Tapprast var höggravida Camille i gult. 💛

Vi bjöd på salta saker som popcorn och nötter och bullar så klart.

Och en kompis till mig som sysslar med dockteater kom och gjorde en föreställning för oss.

Och Juni älskade det!

Jolanda är också så bra på att göra ansiktsmålningar.

Så vi fick nästan ihop en flock med djur i djungeln.

I år ville Juni ha en frosttårta. Jag letade efter ingredienser och material runt halva stan och fick till slut ihop detta.

Det blev fint! Alla sjöng, Juni blåste ut ljusen

Och barnen hann äta upp tårtan innan den smälte bort.

Hela dagen blev väldigt känslosam. För att Juni fyllde 5 år. För att jag nu varit mamma i 5 år. För att vi sa hejdå till så många. Och för att det var så fint att så många kom. 💕

Här kommer en liten bildkavalkad:

När kalaset var över, hjälpte Edus kusin med familj, som bor granne med oss, att bära tillbaka alla grejer till huset.

Och sen gick vi ut och åt lunch med dem på en stammis-restaurang i närheten, där de hade luftkonditioneringen på… 🥰

Samlandet på fina stunder

Jag och en av mina närmaste vänner, pratade häromdagen om sorgliga saker som pågår i hennes liv och det vi kom fram till var att det enda man kan göra då när saker är så är att samla på fina stunder. Stora som små. Alltid och så ofta som det går.

Här är några av mina fina:

En torsdagsmorgon hemma med Hjalmar. Han byggde koja och sedan gömde vi oss i den och han somnade för han tyckte att det var så mysigt.

En lördag för några veckor sedan när vi åkte ner till stranden. Jag tog den här bilden och något påminde mig om en gammal spansk film. Och jag vet inte varför, men det gjorde mig både nostalgisk och glad.

En morgon på väg att jobba. Ni vet de där morgnarna när man känner sig utsövd och glad och som allt kommer blir bra!

På mitt favorit-kafé vid Sagrada Familia. En dag med skriv-flow och få självförtroende- kriser.

En lyxig frukost.

På tumanhand med min man. ❤️

Doften av vackra blommor!

En kvinna som började dansa flamenco rakt framför mig och hon dansade så passionerat och fint.

Edus min när han äter något gott. Som här!

Här!

Och här!

En varm sommarkväll

Hjalmar som dansar med sin solfjäder

Juni och hennes kompis Amelia badar på balkongen första riktigt varma dagen på sommaren.

Och till sist en fin eftermiddag hemma hos Magalie på hennes takterrass. Barnen lekte och vi pratade och åt gott. Så mycket mer behövs inte. ❤️

Saker vi ibland gör i Barcelona

Ibland…

fikar vi i en liten lekstuga i en liten park i Gracia. Ibland

Beställer jag och Edu hem sushi när vi inte orkar laga mat på en fredagkväll. Ibland

får Juni och Hjalmar sitta på Edus motorcykel när vi råkar gå förbi den där den står parkerad. Ibland

äter vi frukost ute. Ibland

tar vi bussen ner till Parc Ciutadella och springer av oss tillsammans med Amelia

och Nicole. Ibland

kan jag inte låta bli att fota alla vackra balkonger jag går förbi. Ibland

fikar vi och leker vid en staty som Juni kallar för Alex på ett torg i närheten av där vi bor. Ibland

smiter jag iväg med Maria och äter gott och pratat massor. Och ibland

köper vi popcorn

Och går hela familjen på bio. Älskar det! ❤️