Det finns godhet också…

Hej på er! I går flög jag och barnen hem från Barcelona till Stockholm och sedan med färja till Åland. Så nu ligger jag här i mitt flickrum hemma hos mamma och pappa med två småttingar vid min sida.

Att vi skulle resa hit nu har varit inplanerat sedan länge men jag måste erkänna att det känns lite skönt att lämna kaoset i Barcelona en stund och se lite på avstånd hur allting utvecklar sig. 

Allt våld, alla skadade och så många olika viljor och starka känslor. Jag är så orolig för att konflikten kommer att eskalera och det är svårt att se vad lösningen skulle kunna vara. Jag känner mig ledsen i hela kroppen över vad som hänt. 

Hur gick då resan hit, kanske ni undrar. 

Det blåste mycket och det var turbulent uppe i luften.  Jag var jätterädd som vanligt och ensam med barnen så allt kändes lite knepigt. Dessutom var jag orolig att vi inte skulle hinna iväg innan generalstrejken i Barcelona bröt ut. 

Men vet ni, väl ombord på planet hade jag turen att hamna bredvid en superhärlig människa, en ung kille från Mali, som hjälpte mig med Hjalmar. Han busade och lekte med honom i tre och en halvtimme, gjorde leksaker av koppar och plastskedar, gjorde en handske till en ballong och vaktade honom när jag var på toan med Juni.

 Så helt otroligt snällt! Och helt spontant hjälpte han mig, utan att jag ens behövde fråga. Som om det var det mest självklara i världen. 

Det är i sådana stunder jag får hopp igen. Det finns goda människor. Det finns massor av godhet! 

En rapport från Kroatien 

I förrgår började det äntligen vända för Hjalmar.  Febern sjönk lite grann och han kunde andas bättre. Lyckan när han satt en stund på golvet och lekte.

Det är ju bara en förkylning han drabbats av och det finns så så mycket värre saker så jag känner mig lite överdriven när jag bli så orolig, men trots paracetamol och ibuprofen med jämna mellanrum ville febern de första dygnen inte gå  ner utan har legat stadigt över 39 grader. Han bara låg kokhet och flämtade i min famn.

En dag när febern steg till 39,8 bara en timme efter att ge gett honom den senaste dosen av febernedsättande blev jag riktigt orolig. Han börjad även spy av slem i halsen efter varje amning och tappad på så sätt mycket vätska. 

I dag måndag har han fortfarande över 38,5 på kvällen/eftermiddagen men är feberfri på morgnarna. Och har som ni kan se börjat bjuda på små leenden. 

Det enda viktigta är att han blir helt frisk. Men ja, semestern blev förstås inte heller riktigt som vi tänkt oss. Juni och Edu har varit ute lite grann på små äventyr och jag har suttit i skuggan med Hjalmar utomhus i små doser, men vi tappade gnistan där ett tag, blev lite molokna och uppgivna. Som man lätt blir när sådana här saker händer trots att man vet att det är en del av livet och att vi är så lyckligt lottade ändå. 

Hur som helst igår tog vi igår morse nya tag eller “cambiamos el chip” som man säger på spanska, vilket bäst översätts med att man föreställer sig att hjärnan är som ett datachip som man byter ut. Vi nollställde helt enkelt de föreställningar och förväntningar vi hade haft och började med nya i den situationen vi befann oss i. 

På morgonen åkte vi därför till den fina restaurangen Dvor, där vi åt middag på min födelsedag, för att börja dagen med en riktigt lyxfrukost. Med Hjalmar feberfri och inpackad i vagnen. 


Så mysigt där med supergod kaffe och spröda croissanter. Jag kände mig som en ny semestermänniska.


Utsikten är även helt fantastisk, men plötsligt mörknade himlen nästan som om det blev natt och det började regna och åska. Vi som just hade betalat och hade tänkt vandra in mot stan hoppade istället i bilen. 

Först var det häftigt och mäktigt att se. Det var som om någon kastade hinkar av vatten mot bilen. Så mycket regnade det. 


Men sedan började det smälla högljutt mot bilfönstren och taket. Jag vet inte om ni kan se på bilden men det haglade isklumpar lika stora som pingisbollar. 

Vi fick syn på en gammal 90- årig man som försökte söka skydd under ett träd men blev träffad på ryggen av isbollarna. Som tur var fick vi in honom i bilen och kunde med tecken och kroppsspråk klura ut var han bodde och få honom hem. 


Ovädret försvann lika fort som de hade kommit och vi tog oss äntligen in till centrum.


Känslan i de gamla delarna av Split var helt annorlunda när det var söndag.


Lugnare fastän det fortfarande var mycket folk.


Och vi utforkade ännu mer de romerska delarna 


som trots alla år häftigt nog är så välbevarad.


Det går att se många likheter med lämningarna i Rom.


Hjalmar sov och vi tog oss till en fiskrestaurang för att äta. 




Juni var lite trött och fundersam. Hon sa att hon hörde mig dåligt. Sedan när hon frivilligt ville lägga sig i vagnen för att sova började jag ana oråd.

När hon vaknade skrek hon av smärta och satt och höll om ena örat. Vi tog oss till en sjukhus och de konstaterar dubbelsidig öroninflammation. Hon fick nässpray, örondroppar, antibiotika och smärtstillande. 

Väl hemma i lägenheten hade hon mindre ont och kunde somna. Jag mätte febern på Hjalmar. Då hade den stigit igen till 38,8. 

Och ja, då blev jag orolig igen och ville bara gråta. Men inte ens det gick. Jag var för trött. Med Hjalmar febrig, vaken och sjuk har jag knappt sovit alls på flera dygn. 

Men hursomhelst sov vi allihopa till slut och idag har varit en fin dag, trots allt. ❤️

Imorgon tisdag flyger vi tillbaka till Barcelona. Jag måste erkänna att jag längtar. 😊

Vad vore en semester utan en rejäl förkylning? 

Barnen och Edu har blivit rejält förkylda. Eller Edu kände redan på flyget hit att det kliade lite i halsen. Sedan har han gått och småsnörvlat lite men inget värre än så.

Men igår började näsan rinna på både Juni och Hjalmar. Juni verkar klara sig med det och en rejäl hosta men på Hjalmar steg febern igår under hela dagen och inatt och hela dan idag har den legat runt 39 grader. 

Det är nog bara en vanlig, rejäl förkylning men det tar ont i mitt mammahjärtat att se honom så ynklig. Dessutom får jag dåligt samvete och dubier över vårt val att släpa med honom på en resa. Han är ju bara sju månader. 

Vi befinner oss i ett EU- land och här finns sjukvård och hjälp att få, så egentligen är det ju ingen större skillnad från när vi är i Spanien men när han tittar på mig med stora sorgsna ögon och börjar gråta så fort han inte är i min famn då hugger det till i bröstet. 

Men jag ska inte hålla på att älta det här. Beslut tas och sedan lär man sig saker. Och dagarna vi haft hittills har varit så fina. 

Det är synd att det ska vara så att på en resa får man så mycket tid tillsammans som man annars inte får och det känns som om det händer saker. I dynamiken. Band som stärks. Samtal som hinns med. Interna skämt. Alla små, vardagliga detaljer som växer och plötsligt syns framför en. 


Igår på morgonen var alla fortfarande rätt så friska och vi gick till stranden här i Split för att leka i sanden. 


Sedan när det var dags för lunch bestämde vi oss för att prova på ett riktigt lokalt ställe intill fiskmarknaden som vi blivit tipsade om Buffet Zlatna Ribica.  Deras fisk och skaldjur var som en dröm om man gillar fisk friterad på medelhavsvis.


Lite senare på eftermiddagen smög jag med Hjalmar som sällskap in på konstmuseet i Split. 


Det var länge sedan jag hade tid för ett riktigt museibesök och jag njöt så av att bara gå omkring och titta. Den här skulpturen i entrén av gamla porslinskannor och koppar blev jag extra förtjust i. Ni kanske inte visste det om mig men jag älskar serviser och har en liten samling av tekannor där hemma. 


Jag gillar dessutom att besöka konstmuseum när jag befinner mig i en ny stad. Målningarna och skulpturerna har som egna historier att berätta om kulturen och om framförallt människorna i den, som är svårare att beskriva i böcker. 


Här hittade jag många karikatyr-teckningar. Blev helt förälskad i denna som heter “gift par”. 


Och den här målningen som heter “Efter regnet”. 


Sedan kan jag inte låta bli varje gång jag ser  målningar likt denna och ännu mer kurviga varianter att tänka på hur himla uppskattad min kropp varit om jag levt i ett annat århundrande. Synd att man gick miste om en sådan trend som varade i så många hundra år. 


Hjalmar tittade lite i början på tavlorna men somnade ganska fort. Sedan började febern börjad stiga.


På väg ut hittade jag sedan dessa finisar som lekte i parken utanför alldeles intill den romerska stadsmuren. 


Det är häftigt hur man efter några dagar i en historisk miljö blir van med sådan här vyer 


Och sådan här. Innerstan av Split är verkligen som att vandra omkring i ett historisk museum.


Över 3000 människor bor där, i den gamla stadskärnan innanför det romerska palatsets murar. Jag undrar hur seras vardag ser ut? 

Ja, det var den dagen och i dag har vi bara varit hemma i lägenheten för att krya på oss. 


Endast en liten stund satte vi oss under parasollet på en uteservering i närheten men som ni ser var det en liten finis som var alldeles för trött.

Kram och godnatt! ❤️

Regn, semesterkänslor och brusande vattenfall

Dag sex och det känns som om vi börjar komma in i vår tillfälliga tillvaro här i Kroatien. Även barnen. Liksom alltid tar det några dagar att landa och få en uppfattning om hur det är och ser ut där man befinner sig. 

Nu har vi kommit in i en skön semesterrutin. Barnen vaknar redan vi sju. Då äter vi frukost här i lägenheten innan det är dags för en kortare eller lite längre utflykt. 

Lunch äter vi oftast ute och vid vid fem-tiden på eftermiddagen är vi hemma igen. Då har vi köpt med oss någonting gott att laga till middag. Sedan lek, bad och mat och när barnen somnat njuter vi av vårt med något glas kroatiskt vin till. 


Det har varit lite ostadigt väder de senaste dagarna med regn, blåst och åska som dånar högljudd i bergen runt omkring oss. 


På tv visar de bilder av översvämningar men det är inget vi sett här. 


I måndags var havet som förbannat och mäktigt att titta på. 


Vi bestämde oss för en dag i Split och började morgonen med lite lekpark. 


Sedan gick vi till den lokala fiskmarknaden för att köpa fisk till kvällen. 


Det blev musslor, calamar och dorada. 


Se, vilken fin port marknaden hade. 


När vi sedan gick genom staden för att äta 


började regnet ösa ner. 


Helt galet mycket! Då är man så glad över att ha släpat med en rejäl vagn så att barnen i alla fall inte blir våta. 


Utsikt över Split på vägen hem. Hösten är helt klart på väg men luften är fortfarande sommarvarm.


Igår var vi sedan som tillbaka i sommaren med sol, sol, sol.


Vi tog bilen och körde till nationalparken Krk, ungefär en timme inåt landet och inte så långt borta från den bosniska gränsen. 


Området är känt för alla vackra små vattendrag, åar, bäckar och vattenfall. 


För att ta oss in i parken behövde vi ta en buss och sedan zick-zackade vi oss fram genom parken på en träbro. 


Det var lite bökigt med vagnen men inte omöjligt och området var annars barnvänligt. 


Och när vi väl kom fram var det all mödan värd. 


Se, så vackert! 


Vad är det med vattenfall som känns så magiskt? 


Jag älskar att bara stå och lyssna på hur det dånar. 



Efteråt åt vi medhavd picknick men det finns matställen för de som vill det. 

Det var väl den enda nackdelen med parken. Så fullt med folk överallt, men jag tycker det känns konstigt att klaga över för många turister när man själv är där som turist. 


Väl hemma igen blev det fisk 


och kroatisk ost med lokal honung. Mmm! 

Kroatien – andra och tredje dagen 

Söndagkväll och vi har varit här hemma och slappat i lägenheten sedan i eftermiddags. Det är viktigt att även ta semester från semester med jämna mellanrum när man är ute och reser, tycker jag. 

Här kommer några bilder från vad vi har gjort de senaste två dagarna. Vi bor som sagt i utkanten av Split och har även hyrt bil i några dagar för att göra korta dagsutflykter för att se oss lite omkring. 

Igår åkte vi söderut mot Dubrovnik-hållet till en liten by som heter Brela.


Havet var så där turkosblått som jag sett på bilder innan vi åkte hit


och jätteklart. Juni gillade det eftersom man såg botten och vågorna var små. Det är nästan som att simma i en pool. 


Och överallt dessa fantastiska vita stenar som jag föredrar framför sand som letar sig in överallt. 


Det enda knepiga var att hindra den här finisen från att sätta dem i munnen. 


När Edu tog över den sysselsättningen hoppade jag i. 


Stämningen i Brela, som är en gammal fiskeby, var både lugn och avslappnad. Jag vet inte om det beror på att vi reser utanför högsäsongen men det var så skönt. 

Lunch åt vi för några euro på ett billigt hak vid stranden. Mitt bästa tips om ni som oss har barn som inte är så förtjusta i nya smaker, är att beställa mat på restaurangen men ta med komplement som ni vet att de gillar. Juni smakade i alla fall lite  kyckling och åt sig sedan mätt på gurka, morot och majs som vi tagit med oss. 


Ett annat tips som handlar mer om att själv få äta i lugn och ro är att ha en hel hög med klistermärken med sig och en anteckningsbok att sätta dem i. Det höll Juni på pilla med i en timme medan vi drack kaffe vid stranden. 


Sedan vaknade Hjalmar från sin eftermiddagsvila och vi körde hem. 


Imorse vaknade vi och bestämde oss för att köra norrut istället till Trogir, som grundades på 200-talet och är med på Unescos:s världsarvslista. 


De små labyrintliknande gränderna består nästan uteslutande av vit sten som kommer från gruvorna i bergen här i närheten. 


Mycket turister men ändå idylliskt om man tar sig tid att spana in mellan husen.


Det är så häftigt hur någonting kan vara så gammalt och ändå bestå. 


Juni tyckte först att det kanske inte var det allra roligaste att promenera omkring men så började vi fantisera om slott och drottningar och kungar och därefter fungerade byn perfekt som rekvisita för hennes sagovärld.


❤️


Till lunch provade vi på svart risotto


och risotto med skaldjur. Det italienska inflytandet märks verkligen i maten här och det var så gott. 


Gött, som Heidi brukar säga, var det också med två barnstolar så att alla satt still en stund vid matbordet. 


På väg ut ur stan sprang vi sedan på en fin matmarknad 


som påminde mycket om dem i Spanien.


Överlag märker man att Medelhavsländerna har mycket gemensamt.


Framförallt när det kommer till maten. Som de här korvarna, osten och skinkorna 


och frukt och grönsakerna.


På vägen hem hann vi med ännu en kaffe


vid en liten bar vid stranden. Som tur var det bara vi där så Juni kunde vila en stund i soffan


och Hjalmar slå sig till ro på golvet.


Sedan rullade plötsligt värsta ovädret in med skyfall och åska. Och det var då vi skyndade  oss hem.

Kram! 

Födelsedagen! 

Hej på er och tack för alla varma och snälla födelsedags hälsningar igår. Jag blev så glad. Det är så fint när man tänker på alla som tar sig tid att skriva. Jag blir helt rörd. 

Vi har just avslutat vår andra dag här i Kroatien. Barnen har somnat, min ansikte hettar lite från stranden idag och det ska bli skönt att snart själv krypa ner under täcket. 

Igår var en jättefin dag även om vi alla var lite trötta från resan dagen innan och det därav blev en del trotsutbrott och hungervrål. Jag var bara så himla glad över att vara tillsammans och på semester och så fort jag kunde påminna mig själv om att det var min födelsedag så såg jag till att njuta lite extra. 

Dagen började med att jag fick kramar i sängen, sång och present. Så himla mysigt ju! 

Vi hade ju kommit fram rätt så sent dagen innan och kylskåpet i lägenheten där vi bor gapade tomt 

så vi åkte ner till stranden för att börja dagen med en riktig  lyxfrukost vid havet på ett ställe som vår hyresvärd rekommenderat. 

Apelsinjuice, kaffe, croissanter, marmelad, honung och chokladtårta! 

Jag försökte få i mig allt gott och på samma gång hindra en ålande Hjalmar att greppa tag i gafflar, knivar och grejer

och Edu försökte få i Juni lite frukost. Chokladtårta gick i alla fall hem 😊


Utsikten var spektakulär. Det jag än så länge hunnit se av Kroatien gillar jag och speciellt havet. Det är så turkost och klart. 


Efter frukost åkte vi in till centrum för att orientera oss lite och få grepp om stan.


Vi hamnade på en grönsaksmarknad 


och jag såg så vackra höstblommor. 


Vi foetsatte in i den gamla delen av stan som är inrymd 


i ruinerna av ett jättestort palats från romartiden. Så många, mysiga gränder och smala gator 


hemliga gömställen


och vackra trädgårdar. 

Vid den här tidpunkten började alla bli ganska trötta och hungriga igen så vi såg inte så mycket men bestämde oss att utforska mer en annan dag. 


Till lunch blev det en fisktallrik med en massa läckerheter från Medelhavet. 


Och därefter en kort siesta för dessa två. 


Vi tog ett glas vin och tittade ut över havet under tiden. 😉


Lite senare åkte vi hem en stund till lägenheten. Hjalmar som börjar bli riktig snabb på att åla sig fram på golvet behövde få lite fritt utrymme. Det är det knepigaste med att resa med en liten småtting på sju månader tycker jag, att han blir att sitta mycket i famnen när han egentligen skulle vilja röra på sig hela tiden. Därför försöker vi hitta lite pauser för honom här och där. 


Juni tyckte också det var skönt att få leka och dona och fixa lite hemma.


Sedan när det börjad skymma lite grann gjorde vi oss fina för att gå ut och äta. Planen var att Hjalmar skulle sova så han fick pyjamasen på. Här ser ni området där vi bor som är en bit bort från hotell och sevärdheter men istället mitt i vardagslivet för de som bor i stan. 


Restaurangen som vi också fått rekommenderad var inrymd i det här fina, röda huset 

med en jättemysig terass vid havet på baksidan. 


Hjalmar sov (en liten stund i alla fall ☺️) och Juni var nöjd och lekte med stenar och grejer i till oss 

medan vi provade på en helt fantastisk avsmakningsmeny med olika kroatiska viner till. Allt var så himla gott och jag var så lycklig. 


Ett perfekt avslut på en härlig födelsedag. Nu ska jag göra som Åsa sa igår. Fortsätta njuta så mycket det bara går av sista året som 30 någonting…❤️

I dag fyller jag år! 🎈

God morgon på er! I dag fyller jag år! Jag vaknade precis just och de andra ligger och sover här bredvid mig. Kan inte låta bli att tänka på det, att de är de finaste presenterna jag någonsin fått! 

Igår landade vi här i Split i Kroatien. Som jag berättade om tidigare så har Edu tagit ut någon slags spansk  pappaledighet utan betalning (som fungerar som en vanlig tjänstledighet ungefär) och vi bestämde oss för att börja vår gemensamma ledighet med ett litet äventyr. 

Flygresan hit från Barcelona tog bara 1 timme och 45 minuter men jag var flygrädd som vanligt. Det lustiga var att flygvärdinnorna såg det och erbjöd mig flyga med en stund i cockpit. Bästa födelsedagspresenten ju! Jag visste inte att man fick det. 

Allt kändes helt annorlunda där framme! Mindre skakigt, mer kontroll, känslan att man svävar fram och utsikten vad ju helt fantastiskt. Piloterna var dessutom jättesnälla och svarade på alla mina frågor om turbulens och kastvindar och åskväder och start och landning och så. 

Vi har hyrt en lgh/rum med ett litet kök i utkanten av Split av en kroatisk kille via air bnb. Inget lyx men rent och ombonat och med en stor säng. När han visade oss runt kom det även fram att hans föräldrar har en vingård utan för stan och vi ska få prova deras olivolja och vin . Jag blev så glad! 😊

I dag är det ju även min kära tvillingsyster Åsas födelsedag. Saknar henne så galet mycket men är glad att vi även är på väg dit snart och att vi då får fira tillsammans.

Nu hoppas jag snart att de andra ska vakna. Planen är att duscha och sätta på min rödaste klänning, hitta ett mysigt frukostställe, börja utforska stan och liksom bara njuta hela dan av min födelsedag. 

Kram på er alla! ❤️

Midsommarafton i Stockholm 

Så kom midsommarafton och i år firade vi den i Stockholm. Edu flög nämligen dit från Barcelona och fastän vi bara varit ifrån varandra en vecka så var det så himla magiskt att ses. 

Speciellt när Juni fick syn på Edu på morgonen   och ropade överraskat: “Min pappa!”

Det var också Edus födelsedag så vi hade  mycket att fira! På morgonen steg jag upp lite tidigare än de andra och lagade en marängtårta med jordgubbar. 

Det måste förresten vara den bästa tårtan att svänga ihop när man har ont om tid. Färdiga marängbottnar, lite lemoncurd, jordgubbar och bananer, vispa ihop grädde och så klart! 

Jag älskar den här bilden! Edu var så lycklig att vara med oss igen och på sin födelsedag och allt! I två år har vi nämligen befunnit oss på skilda håll. Senast vi firade hans födelsedag ihop var när jag var gravid med Juni. 

Vi var även midsommar- laddade och vad passar bättre än en dag som denna än att 

åka till Skansen. 

Vanligtvis firar jag midsommar  på Åland och då ofta på Enklinge men jag har även firat i Göteborg, på Costa Brava och till och med på Bondi Beach i Sydney. 

Men att vara i Stockholm var, vad jag kan minnas, första gången för mig. ( men lite osäker är jag, mina amningshormoner gör nämligen mitt minne lite svajigt just nu)

Inne på Skansen fullkomligt strålade allt svensk midsommar-idyll. 

Det är som att plötsligt befinna sig på landet fastän man faktiskt är mitt inne i stan.

Vi slog oss ner i gräset och åt medhavd midsommarlunch. 


Sedan gick vi för att se på när majstången restes. Juni satt på Edus axlar men det var ändå svårt att se något för det var så mycket folk. 

Jag och Hjalmar som nästan alltid är på gott humör. 

Överallt spelades musik och mitt bland husen hölls en marknad med mat och hantverk. 

Och här ser ni en av majstängerna på lite närmre  håll. 

Sedan gick vi och tittade på de nordiska djuren och såg till Junis stora förtjusning allt från en uggla till vargar och en björn.

Tid för gos

Gamla gärdsgårdar är så fint

och hus med bondrosor i trädgården.

Till slut efter att vi vandrat omkring i flera timmar med några få vilo-och amningspauser så var vi så trötta att det var dags att åka hem.

Carro bor så fint på Lilla Essingen. Man kan till och med se Mälaren från hennes balkong. 

När Juni och Hjalmar somnat dukade jag och Edu upp till midsommarmiddag med sill, nypotatis, västerbottenspaj och sparris. När man bor allihop tillsammans i ett litet rum får man viska middagsprat…

Barnen vaknade ändå men det gjorde ingenting. Det var ju ljust ute och vi var lediga

och vi hann skåla ute på balkongen 

för en fin midsommar och flera fina år än vad fingrarna räcker till 😉 

I made it! 

Ja, jag klarade det! Jag flygrädda människa, att för första gången flyga helt ensam med min 11-veckor gamla bebis och min 2,5-åring från Stockholm till Barcelona med turbulens och motvind och allt.

Nu känns det som om jag är ute på andra sidan, som om jag tagit mig över ett viktig hinder. Det måste vara så här idrottskvinnor och idrottsmän när det kommit fram och i mål. Jag är lycklig, stolt och helt utmattad! 

Tre saker jag övade på igår: 

1. Att sitta på huk och amma en bebis i gaten och på samma gång mata ett barn med kall pasta och morotsbitar och göra djupandningar för att dämpa min flygrädsla. 

2. Att klämma in sig tre personer på en flygtoa, torka ett barn i rumpan och samtidigt balansera spädbarnet på andra armen utan att tappa balansen och skrika av rädsla när flygplanet kränger till.

3. Att be om hjälp. 

Den sista dagen i Hamburg

SONY DSC

Söndagen var den sista dagen i Hamburg och fastän vi enbart hade några timmar innan vi behövde åka till flygplatsen så tog vi en sväng via stan för att besöka den mest berömda julmarknaden intill rådhuset.

SONY DSCSe vilket vackert hus och ljus!

SONY DSCDet känns som om den tyska julen är väldigt lik den vi firar uppe i Norden men julstjärnor, tomtar och glöggliknande drycker, men jag tycker de nästan är ännu bättre på att vara juliga än oss.

SONY DSC

Där fanns julskinka,

SONY DSC

och en massa ostar till försäljning

SONY DSC

mycket hantverk,

SONY DSC

en karusell som barnen kunde åka i

SONY DSC

och självaste jultomten med släde, renar och allt!

SONY DSCJag blev sugen att köpa med mig senap men burkarna var för stora för att få ta med på planet. Så tråkigt!

SONY DSC

Istället tittade jag på leksakståg,

SONY DSC

julgodis

SONY DSC

och juliga hus. Och till slut hittade jag några fina saker som jag köpte med mig hem till Juni.

SONY DSC

Efter marknaden njöt vi av solen och vandrade längs vattnet

SONY DSCoch mot centralstationen.

SONY DSC

Därefter var vi nästan klara att ge oss iväg, men först bara en liten men viktig detalj. ”When in Hamburg…you have to eat a hamburger”. Visste ni att det var tyska emigranter från Hamburg som tog med sig rätten till USA?

SONY DSC

Vi gick till ett hamburgerställe som heter Better Burger där köttet är ekologiskt och du får komponera ihop din egen burgare med olika såser och grönsaker.

SONY DSC

Det var så gott! Och ja, så här ser min mage ut innan jag ätit. Ni kan tänka er sen! När jag själv ser bilder på den blir jag chockad. Den känns liksom inte så stor. Bara tung! 😉

SONY DSCOch ja, det var den helgen. Nu är vi tillbaka i Barcelona igen!