Barnen och Edu har blivit rejält förkylda. Eller Edu kände redan på flyget hit att det kliade lite i halsen. Sedan har han gått och småsnörvlat lite men inget värre än så.
Men igår började näsan rinna på både Juni och Hjalmar. Juni verkar klara sig med det och en rejäl hosta men på Hjalmar steg febern igår under hela dagen och inatt och hela dan idag har den legat runt 39 grader.
Det är nog bara en vanlig, rejäl förkylning men det tar ont i mitt mammahjärtat att se honom så ynklig. Dessutom får jag dåligt samvete och dubier över vårt val att släpa med honom på en resa. Han är ju bara sju månader.
Vi befinner oss i ett EU- land och här finns sjukvård och hjälp att få, så egentligen är det ju ingen större skillnad från när vi är i Spanien men när han tittar på mig med stora sorgsna ögon och börjar gråta så fort han inte är i min famn då hugger det till i bröstet.
Men jag ska inte hålla på att älta det här. Beslut tas och sedan lär man sig saker. Och dagarna vi haft hittills har varit så fina.
Det är synd att det ska vara så att på en resa får man så mycket tid tillsammans som man annars inte får och det känns som om det händer saker. I dynamiken. Band som stärks. Samtal som hinns med. Interna skämt. Alla små, vardagliga detaljer som växer och plötsligt syns framför en.
Igår på morgonen var alla fortfarande rätt så friska och vi gick till stranden här i Split för att leka i sanden.
Sedan när det var dags för lunch bestämde vi oss för att prova på ett riktigt lokalt ställe intill fiskmarknaden som vi blivit tipsade om Buffet Zlatna Ribica. Deras fisk och skaldjur var som en dröm om man gillar fisk friterad på medelhavsvis.
Lite senare på eftermiddagen smög jag med Hjalmar som sällskap in på konstmuseet i Split.
Det var länge sedan jag hade tid för ett riktigt museibesök och jag njöt så av att bara gå omkring och titta. Den här skulpturen i entrén av gamla porslinskannor och koppar blev jag extra förtjust i. Ni kanske inte visste det om mig men jag älskar serviser och har en liten samling av tekannor där hemma.
Jag gillar dessutom att besöka konstmuseum när jag befinner mig i en ny stad. Målningarna och skulpturerna har som egna historier att berätta om kulturen och om framförallt människorna i den, som är svårare att beskriva i böcker.
Här hittade jag många karikatyr-teckningar. Blev helt förälskad i denna som heter “gift par”.
Och den här målningen som heter “Efter regnet”.
Sedan kan jag inte låta bli varje gång jag ser målningar likt denna och ännu mer kurviga varianter att tänka på hur himla uppskattad min kropp varit om jag levt i ett annat århundrande. Synd att man gick miste om en sådan trend som varade i så många hundra år.
Hjalmar tittade lite i början på tavlorna men somnade ganska fort. Sedan började febern börjad stiga.
På väg ut hittade jag sedan dessa finisar som lekte i parken utanför alldeles intill den romerska stadsmuren.
Det är häftigt hur man efter några dagar i en historisk miljö blir van med sådan här vyer
Och sådan här. Innerstan av Split är verkligen som att vandra omkring i ett historisk museum.
Över 3000 människor bor där, i den gamla stadskärnan innanför det romerska palatsets murar. Jag undrar hur seras vardag ser ut?
Ja, det var den dagen och i dag har vi bara varit hemma i lägenheten för att krya på oss.
Endast en liten stund satte vi oss under parasollet på en uteservering i närheten men som ni ser var det en liten finis som var alldeles för trött.
Kram och godnatt! ❤️