Hej på er! I går flög jag och barnen hem från Barcelona till Stockholm och sedan med färja till Åland. Så nu ligger jag här i mitt flickrum hemma hos mamma och pappa med två småttingar vid min sida.

Att vi skulle resa hit nu har varit inplanerat sedan länge men jag måste erkänna att det känns lite skönt att lämna kaoset i Barcelona en stund och se lite på avstånd hur allting utvecklar sig. 

Allt våld, alla skadade och så många olika viljor och starka känslor. Jag är så orolig för att konflikten kommer att eskalera och det är svårt att se vad lösningen skulle kunna vara. Jag känner mig ledsen i hela kroppen över vad som hänt. 

Hur gick då resan hit, kanske ni undrar. 

Det blåste mycket och det var turbulent uppe i luften.  Jag var jätterädd som vanligt och ensam med barnen så allt kändes lite knepigt. Dessutom var jag orolig att vi inte skulle hinna iväg innan generalstrejken i Barcelona bröt ut. 

Men vet ni, väl ombord på planet hade jag turen att hamna bredvid en superhärlig människa, en ung kille från Mali, som hjälpte mig med Hjalmar. Han busade och lekte med honom i tre och en halvtimme, gjorde leksaker av koppar och plastskedar, gjorde en handske till en ballong och vaktade honom när jag var på toan med Juni.

 Så helt otroligt snällt! Och helt spontant hjälpte han mig, utan att jag ens behövde fråga. Som om det var det mest självklara i världen. 

Det är i sådana stunder jag får hopp igen. Det finns goda människor. Det finns massor av godhet!