Fram och tillbaka till Åland

Snart är vi på väg hem till Åland. Om en vecka bär det iväg. Juni hoppas på snö och jag på att jobbat klart det jag tänkt innan, så jag kan anlända och pusta ut.

Men vet ni, vi var faktiskt på Åland för bara två veckor sedan. Jag och barnen. En av mina allra bästa människor i mitt liv, Lina, har ju fyllt 40 år som många andra av oss och hon och hennes man Janne, som fyllt 50, ställde till med fest.

Vid sådana tillfällen är det svårt att bo över 3000 km bort och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det kändes galet att resa fram och tillbaka för några dagar men också så ledsamt att inte kunna vara där. Så jag åkte! Och tog barnen med mig.

Först hade jag enbart tänkt ta med Hjalmar, som fortfarande är mer beroende av mig, och låtit Juni stanna kvar i Barcelona. Men sedan hade jag inte hjärtat att åka utan Juni. Hon ville till mormor och morfar och se sina mostrar och alla sina kusiner och leka i lekstugan och gunga på sin gunga…så jag, vi åkte alla tre.

Ditresan gick bra! Det är helt galet hur vana dessa ungar är att flyga.

Och mitt i allt var vi sedan hemma hos mormor och morfar.

Bara att se dem springa ute på gården på det här viset gjorde att allt res-besvär kändes värt det!

Jannes och Linas fest var också fin. Både avslappnad och rolig!

Och så roligt att få träffa så fina människor i mitt liv på en och samma gång. Här sitter jag bredvid Mats och Karolin.

Och mitt emot mig satt mina finisar Heidi och Carro! ❤️

Och Erik och Dessi.

Johanna var också där!

Och huvudpersonen såklart! ❤️

Det blev en hel del minglade och prat

Och till och med en group-selfie med min andra hälft, Åsa, på toaletten. Hihi! Yin- yang. Utan att vi visste om det hade vi klätt oss i svart och vitt.

Följande dag kände jag av allt dansande i fötterna 😉 Men jag var så påfylld och glad!

Och ja, sedan var det dags för tillbaka-resan! Vi började rätt så trötta tidigt på morgon. Bil ner till Eckerö.

Sedan Eckerölinjen. Morgonfrukost

och lekrum, innan det var dags

att köra av färjan mot Uppsala.

Vi kom fram till Gränby centrum klockan elva och eftersom vi inte behövde vara på Arlanda förrän klockan halv fyra så hade vi rätt så många timmar att fördriva där.

Mamma och pappa var med som ni ser. Till min stora lycka! Vet helt ärligt inte hur jag skulle klara av de här resorna utan dem. Det hjälper så mycket att de skjutsar till och hämtar oss från Arlanda.

Vi hängde, sprang omkring,

lekte och lunchade

Och fikade..

Allt gick bra tills vi kom till flygplatsen, checkade in och vi fick reda på att flygplanet var 3 timmar försenat!! Klockan var då halv 4, och mamma och pappa var tvungna att åka för att sedan hinna med färjan tillbaka till Åland och jag

hade mer än 5 timmar att fördriva på flygplatsen tillsammans med dessa två finisar. Puh! Alla min nerver som är på spänn inför en flygresa, på grund av min flygrädsla, vreds åt, och först ville jag bara gråta. Men sedan försökte jag vara vuxen och tänka att det är jag själv som försatt mig i den här situationen så nu gäller det bara att ta sig ur den.

Och det gick bra! Jag lät barnen springa omkring så mycket det bara går på en flygplats.

Vi tittade på julgranar, åt med jämna mellanrum och lekte med allt från våtservetter till plastglas och förutom att Hjalmar fick en hostattack så han spydde ut över heltäckningsmattan i gaten så funkade det.

När planet sedan till slut gick halv 10 på kvällen, var jag så trött att jag knappt orkade vara rädd. Hjalmar somnade, Juni pysslade och såg på film och jag tittade på klockan var tionde minut men höll ihop när planet skakade hårt av turbulensen över Tyskland.

Lite över ett landade vi och då var jag så lycklig över att vara framme och kunna gå på toa att jag tog en selfie på toaletten.

Edu kom såklart och hämtade oss med bilen

och barnen var också så glada över att vara framme. Fastän trötta…

Juni somnade i bilen så Edu fick bära henne in. Hjalmar däremot, som sovit på planet, tog en ny dag.

04.15 fick jag sedan honom äntligen att somna. Och jag tog sista bilden för dagen. 22 timmar efter första bilden på Åland. Puh!

Resten av veckan försvann kan jag säga i något sorts töcken och vi alla var lite upp och ner. Men det är lustigt hur ens hjärna fungerar. Nu börjar de jobbiga känslorna försvinna och jag kommer mest ihåg det fina.

Och ja, när vi flyger hem till jul kommer Emelina med! Jag är så lycklig för det! 😊✨

Feståret

Hej från Åland! Här går dagarna på och på lördag är vi på väg mot Barcelona igen. Det var länge sedan jag var hemma i september och vad vacker det är. Så fast jag har fullt upp med jobb och massa andra grejer som måste göras så njuter jag också. Av äppeldoften, de milda, gyllene ljuset strax innan solen går ner, den friska luften och allt annat höstmys.

Jag har alltid tyckt att den här tiden på året är så rofylld på något vis, trots skolstarten och hur alla tar tag i allting på jobbet. Det är som om naturen är lugn.

Annat är det med sommaren. Solljuset och värmen är underbar men den är så obarmhärtig på något vis. Och rytmen, allt man vill hinna med, kan kännas stressande.

Hur som helst var ju denna sommar väldigt fin och extra rolig för mig personligen. Jag var nämligen på fler fester under en vecka än jag tror jag varit på sedan Juni och Hjalmar föddes.

Fördelen med att fylla jämt är nämligen att många av ens vänner också gör det och ställer till med fest. Jag tänkte jag skulle visa lite bilder från sommarens största festvecka när Edu var på Åland och var med barnen och jag smet iväg på fest tisdag, onsdag och fredag 😉

Först ut var dessa två. Kära Ia och Dessi som bjöd in hela den gamla gymnasiegänget på bubbel och smått och gott i trädgården.

Jag älskar hur vi bor runt om i världen och typ ses två gånger per år men hur det när vi ses är som vi sågs igår. Samtalet bara plockas upp och vi

fortsätter där vi slutade.

På onsdagen sedan var det dags för bästa Johanna att ha fest.

Och vilken fest sen! ❤️ Johanna och jag bodde ihop i Uppsala när vi pluggade och vi har haft många fester ihop. Att vara där var som att färdas tillbaka i tiden och det roliga var att jag även träffade fler människor från den tiden som jag inte sett på många år.

Sedan på fredagen var det dags för min kära tvillingsyster att ha fest. Vi satte uppe och åt på deras altan och jag fick så många flashbacks från vårt bröllop som vi ju också höll där.

Det var en av sommarens hetaste dagar och folk trängdes under parasollerna ute på bryggan.

Åsa hade lagat så god mat och många av hennes vänner känner ju även jag så det blev en superfin kväll.

Janne hade kameran med och förevigade 40-åringarna. Här jag och Åsa

Och här även med Lina och Johanna.

Innan jag gick hem, hann himlen färgas rosa. Men det blev aldrig riktigt, riktigt mörkt.

När sommar blir till höst

Detta inlägg innehåller reklam

När jag tänker tillbaka på sommaren känns den som en dröm. Fastän vi fortfarande befinner oss i 30-graders värme här i Barcelona vet jag i mitt sinne att den är över och att hösten snart är på väg.

Och i år gör det absolut ingenting. Jag är klar med stränder, sol och hetta och längtar till klar luft, stickade koftor, varma teer, rutiner, serier i soffan, levande ljus och mysiga middagar.

Årets sommar var så fin, så det känns liksom som den går att leva på länge. På grund av solen som gav mig energi och värmen som fick mina axlar att sjunka. Men mest av allt för att jag fick så mycket mer tid än vanligt. Tid att för vila och tid för barnen.

Edu och jag bestämde oss i år för att absolut inte göra någonting på semestern. Det enda vi typ gjorde var att vara tillsammans, turas om att sova och handla och laga mat och så. Och det var den första riktiga vilsamma semestern på länge.

De här fina bilderna tog min kära Carro på mig när hon var på besök veckan innan vi åkte tillbaka hit. Och redan då började jag känna mig redo att hugga i och köra igång igen.

Älskar den känslan. När den kommer inifrån utan tvång.

Ifall någon undrar är den prickiga blusen och sköna byxorna från Dress Like Marie.

Dödsångest, jämna år och en tjejmiddag

Vet ni? I år fyller jag jämnt! Om enbart två veckor fyller jag 40 år! 🙈😬☺️

Jag kan knappt förstå att det är sant och jag har lite kris måste jag erkänna. Inte över att livet borde vara annorlunda på något sätt. Att jag känner mig gammal som 40 år. Att jag borde göra mer eller annorlunda saker. Inte alls!

Jag är supernöjd över hur mitt liv ser ut och känner så stor tacksamhet över så många saker.

Jag är frisk, jag har fått två friska barn, jag har en partner som älskar mig och är fin mot mig, jag känner glädje och passion över en massa olika saker i mitt liv, mina föräldrar, syskon och deras familjer mår bra, jag får vara min egen och jobba med det jag vill, jag får nya insikter, jag känner att jag utvecklas och lär mig nya saker hela tiden och jag har så, många fina människor i mitt liv.

Min 40-årskris är därför inte någon livskris utan snarare en dödskris av något slag. Jag vill att det här underbara livet ska fortsätta så här för alltid!

Men ångesten kring livets höjdpunkt och ålderdom dyker upp i mitt huvud. Liksom tankar kring den okända framtiden och allt annat som kan göra en mörkrädd men som inte går att styra.

40 är det nya 30, säger folk runt omkring. Eller att många i vår generation kommer att leva i 100 år. Jag vet inte. Kanske är det så? Kanske inte? Ibland känns det som om det är något som människor i alla tider med åldersnoja och dödsångest försökt intala sig själva.

Oavsett ” Vi ska alla dö en dag, men alla andra dagar ska vi leva!”

Det är det som jag tar med mig till mitt nästa årtionde. P.O Enqvist citat om att ta tillvara på den tid man har. Om att inte fokusera på framtiden och döden. Utan på livet och det jag har, känner och upplever precis just nu.

På självaste födelsedagen blir det därför storfirande med min kära tvillingsyster som också fyller 40 år såklart! Tillsammans med mamma och pappa och storasyster Renee och våra män och våra barn.

Vi ska ses i Stockholm och ha det lyxigt och fint.

Och under resten av året har jag spridit ut firande med goa vänner. Jag är för trött av vaknätter och spring efter två småttingar 😉 för att ha en stor fest, men mysiga stunder i små konstellationer känns helt perfekt. Att få sitta ner en stund, bara vara, ha tid prata och njuta av god mat och ett glas vin är nämligen det jag önskar mig allra mest just nu.

Här är några bilderna är från i somras när jag bjöd in till tjejmiddag på Åland och firade lite grann med alla fina där som jag tycker så mycket om och ofta saknar.

Jag bjöd på små tapasrätter, grillat och en stor pavlova med massa bär. Och vi satt ute hela kvällen och

bara pratade och hade det mysigt.

Lina, Åsa och Anna var där.

Heidi, Lisa och storasyster Renee.

Lotta och Emelie och Heidi

Och Carro, Tiina och Anna.

Här är en kort filmsnutt också ifall ni vill se.

Kram på er alla som kom! ❤️

Plötsligt har jag en stor tjej på 4 år

Jag tänkte jag ska berätta lite för er vad vi gjort i sommar. Största höjdpunkten när vi nästan precis kommit till Åland var Junis födelsedag.

Tänk, jag har redan en stor tjej på fyra år! Min Juni. ❤️ Det är som alla säger. Det har gått så fort. På samma gång känner jag mig nästan som att åren före henne var som i ett annat liv.

Eftersom hon är född den 6 juli, mitt på sommaren, har vi hittills firat alla hennes födelsedagar på Åland. Så även i år, men det så fina denna gången var att Edu kom dagen innan

tillsammans med hans mamma, Junis farmor. När man lever som vi i två världar, saknar man alltid någon, men i år på Junis födelsedag hade hon bägge världar tillsammans och det gjorde mig så glad.

Födelsedagen började med frukost på sängen och

Och sång och presenter och kramar av både mormor och farmor

morfar och Hjalmar

Och jag och Edu förstås.

Sedan var det dags att fixa tårtan

och dekorera fint. Sommarens värme hade ännu inte kommit då men det var ändå uteväder med en somrig känsla i luften.

Och mitt i allt var kalaset igång.

Farmor, moster Renee, mormor och Heidi

Min farmor, morfar, moster Åsa, Lina och moster Renee.

Heidi, Johan och gudmor Carro.

Pappa och farmor

Alla kusiner, Johanna, Hanna, Nora och många fler som inte fastnade på bild.

Så himla fin dag och bästa kärleksfulla starten för vår långa, härliga sommar på Åland.

Sista dagarna av Åland-sommaren

Hej på er! Hur har ni det och hur har er sommar varit?

Vi har bara ett par dagar kvar på Åland för denna gång. På fredag åker vi till Barcelona och fortsätter sommaren där. På ett annat vis.

Sommaren här har ju varit helt fantastiskt. Solen, värmen! Att få stänga av allt helt och hållet och vila hjärnan. Och all ledig tid vi haft som familj tillsammans med barnen. Jag har njutit så och liksom känt hur jag helat mig själv inifrån.

Vill berätta allt för er! Nu är jag så sugen igen att blogga, fota, skriva. Jag börjar härifrån och går bakåt. Så först ut några bilder från de senaste dagarna.

Edu åkte för över en vecka sedan och jag blev ensam kvar med barnen. Det var lite tufft först men då bara efter en dag kom min kära Carro över och hälsade på. Tyvärr fick jag inte till någon fin bild på oss men vi myste massor och vi hann både äta kräftor och prata en hel del. Dessutom åkte vi till Jan Karlsgården och

såg på “Rasmus på Luffen” som barnteater. Så somrigt och bra.

Malva fyllde 13 år den 2 augusti och jag och Juni fick i uppdrag att baka en choklad/godis-tårta i present. Det var lite klurigt i 30 graders värme för chokladen höll på att smälta bort.

Men så här blev den!

Juni var så nöjd!

Och framförallt Malva! ❤️

Dagen efter var vi bjudna på en annan rolig fest. Nämligen en hattfest i Eckerö hos dessa sköna damer.

Dessa bilder har jag lånat av min kompis Karros Instagram eftersom min mobil dog på vägen till festen. Hur som helst var de enda reglerna för kalaset att vara kvinna eller barn, bära hatt, klänning och läppstift.

Jag tyckte det var mysigt med kaffekalas och träffa och prata med sköna personer i alla åldrar. Och Juni och Hjalmar trivdes i hammocken

och på studsmattan förstås.

I lördags åkte vi sedan till Enklinge tillsammans med mamma och pappa.

Det var lika fantastiskt vackert där som alltid.

Och min farbror Kjell och Britt övertalade med helt underbar goda åländska kräftor som vi satt och sörplade på fram till midnatt.

Dagen efter kom även Åsa, Malva, Olle och Melker dit. Vi bara hängde och hade det skönt och såg på när åskstormen rullade in.

Jag blir alltid så nostalgisk när jag är där på stugan i augusti tillsammans med Åsa. Det påminner om tonår, skolstart och alla planer vi alltid hade och pratade om i detalj.

En annan nostalgi-grej var att vi spelade badminton i gräset.

Jag minns bara inte att mina tidigare motståndare var så här söta! Förresten är Hjalmar numera 1,5 år och han har börjat säga flera ord, såsom mamma och pappa men även klocka, boll, bad, här, där och nej. Det är så häftig resa att få lära känna honom mer på det viset. Liksom hela registret och hans röst.

Idag har vi sedan varit på middag till min kusin Robbe och hans familj. Här simmar Juni med Elsa och Annie och det var återigen en så himla vacker kväll. Jag stod på stranden och tittade på och tänkte att det är precis så här som jag hoppas att Juni ska minnas sina barndomssomrar. Ljusa, roliga och fria och med fina människor runt omkring.

En ny historia

Sommar, semester och lördag. Bläddrar i tidningen och tänker på alla porträtt jag skrivit genom åren.

Alla dessa möten, livshistorier och intima och förtroliga samtal.

Tack till alla er som läst och alla som ställt upp. Som låtit mig kliva in i era liv och era hem, era känslor, tankar och erfarenheter.

Jag har räknat. Ni är flera hundra!

Och jag vet att flera av er läser här.

I höst väntar mitt eget bokprojekt. Känns fortfarande overkligt att jag ska fokusera så. På en historia.

Sommarlivet

Vi är på Åland. Vi har sommarlov. Och jag njuter så. Av att inte kolla mejl, inte prestera, inte stressa och rusa på. 🌼

Jag visste nog, men insåg kanske ändå inte hur stort behov jag hade av den här pausen, innan jag tog den.

Jag känner så starkt att min hjärna behöver just det jag gör nu: vilar från alla kom-ihåg-lappar, alarm och att-göra-listor. Under det senaste året har det varit allt för många kvällar med jobb i soffan efter att barnen lagt sig.

Och springandet med andan i halsen efter deadline och inlämningar som håller på glider mig ur händerna. På samma gång som jag knappt sovit på nätterna med Hjalmar – finisen som vaknar hela tiden.

Därför har jag även haft ett uppehåll här på bloggen. Jag ville inte pressa mig att skriva. Jag ville skriva när jag hade lust. Och det hade jag idag. ❤️ Vi hörs snart igen!

Sommar, feber och vitsippshav

Hej på er! Ville bara säga hej, så ni inte ska tro att jag försvunnit. Är hemma på Åland och det är fullt upp som vanligt med jobb och barnen.

Dessutom har Juni och Hjalmar varit sjuka i omgångar. Först Juni

och sedan var det Hjalmar som låg i 40-graders feber hela helgen.

Men vi har det också så härligt! Vädret är ju så, så underbart! Jag fattar inte vilken tur vi haft som kom hem just de här veckorna när högtrycket kom och all grönska fullkomligt exploderade!

Lycklig tittar jag varje dag på alla vitsippor kring mamma och pappas hus. Och träden, de gröna gräset och alla fåglar som sjunger. Det är så vacker så det nästan gör ont.

Jag har inte varit hemma just i majmånad på fyra år, sedan våren när jag var höggravid med Juni. Och jag är så glad över att få plocka blommor med henne och visa henne allt.

På morsdag fick jag den här fina buketten med blommor! 😊❤️ ( med hjälp av mamma och pappa)

Sedan firade vi med morsdagsmiddag nere hos Åsa och Stefan, hela la familia.

Annars försöker jag jobba lite, skriva och få intervjuer gjorda och vara med familj och vänner.

Jag har till och med hunnit med bokklubb och ett 12-år och 40-årskalas!

Men mest av allt hänger vi och har det skönt i sommarvärmen. 😍

❤️

Jag har så mycket mer att berätta och visa! Ni ska ju få se bilder från Göteborg också dit vi var för 2 veckor sedan när Heidi och Björn gifte sig! 💕

Men nu måste jag springa iväg och göra en intervju och sen njuta lite till av denna härliga tid. Kram på er alla! ❤️

Den senaste tiden

Jag har inte försvunnit! Jag är kvar! Hoppas ni också är det! Här får ni se vad jag har haft för mig den senaste tiden:

Ännu förra veckan var vi hemma på Åland och pysslade på. Här testad Hjalmar sin födelsedags present som han fått av Renee och Christian. Allt med knappar på och som låter, är väldigt populärt just nu.

Helgen innan åkte jag, Lina och Hjalmar över till Stockholm över dagen för att träffa Heidi och Carro medan Juni var på Enklinge med mamma och pappa.

Vi ses så sällan just nu för det är så mycket i allas liv och alla bor på olika platser.

Så jag var så himla glad att bara få hänga med dem, fysiskt i verkliga livet, även om så för bara några timmar.

Vi åt jättegod brunch på Urban Deli

och vandrade omkring i mina gamla kvarter på söder.

Titta, här bodde jag i ett annat liv 😉

Sedan gick vid till fotografiska museet där Hjalmar till sin stora lycka kunde springa omkring

och göra andra gymnastiska övningar.

Det här fotografiet blev jag extra förtjust i.

Finisar! ❤️❤️

Tillbaka på Åland igen, lekte vi i snön.

Det blev milt några dagar och Juni var så nöjd över att kunna göra en snögubbe. 😊

En dag var jag till min kusin Robbe. Hans dotter Elsa, som jag är gudmor till, fyllde år och det var kul att kunna vara där och fira henne. Hjalmar är rätt så skeptisk när de kommer till famnar han inte känner igen, så här var jag bara tvungen att ta en bild. I Robbes famn gick det nämligen bra.

Resten av tiden på Åland jobbade jag mest. Jag gjorde en hel hög med intervjuer och skrev även en hög med artiklar medan Juni och Hjalmar gjorde detta:

Jag är så glad att vi fick så fina och vintriga dagar och att de fick uppleva snön i alla dess former.

Och mysa med mormor och morfar i soffan.

I fredags var det sedan dags för oss att resa tillbaka till Barcelona. Som ni ser börjar de bli vana 😉

Vi flög på kvällen och min plan var att de skulle sova på flyget, vilket de gjorde, men vi råkade ut för förseningar och kom inte hem till lägenheten före halv två på natten. Då var klockan halv tre i våra kroppar med åländsk tid. Så nja, jag vet inte om det var så bra idé. Vi är alla fortfarande jättetrötta.

Följande morgon svepte jag i mig några koppar kaffe och fixade mig i ordning.

Jag skulle nämligen guida detta sköna gäng genom “mitt Barcelona” och ta med dem på en matlagningskurs. Men om det får ni läsa mera nästa gång.

Kram och puss så länge!