Sjukstuga i novent

Vi är alla lite sjuka och vabbar för fullt. Renovering här hemma är ännu inte helt klar och nu vill jag bara få de sista detaljerna på plats och börja julmysa. Första advent är så tidig i år, så nu är det är bara att köra igång för fullt, tycker jag.

Igår lagade jag saftglögg till barnen som medicin mot halsont. Juni sa att det kändes som julafton. Hjalmar börjar klura på sin önskelista.

Jag har mörka ringar under ögonen. Tror det är november. Ändå börjar jag alltid oro mig. Kanske är det bara åldern, att det är så här man ser ut nu.

Funderar om jag ska ha en röd julstjärna i vardagsrumsfönstret i år eller en vit. Himlarna är så vackra på kvällarna. Önskar jag skulle få se norrsken, men kanske är det lite svårt i stan.

Jag har mer energi nu

Hej, här kommer en hälsning ifrån mig som för över snart ett år sedan övergav denna plats, spikade igen den och strök sedan försiktigt, tyst. Jag övergav den inte så som man gör när man går sin väg. Jag har burit med mig den i min väska, i säkert förvar. Jag har lyssnat ibland med örat tryckt, tänkt på varför. Varför jag behövde en paus så himla mycket. Det blev nödvändigt för mig.

Jag tror det berodde på flytten, pandemin, nya jobbet på fredsinstitutet. Och bloggen blev som ännu ett krav att uppfylla och då slår jag alltid bakut. När jag känner mig tvingad. Och så behövde använda den lilla energin jag hade att snurra jorden runt min axel.

Ni som undrat, hälsat, skrivit snälla ord. Tack! Jag vet inte vad som händer nu. Jag vet bara att jag är sugen igen. Att skriva.

Halloweenglädje och prestationskrav

Vad fort det gick. Snart är det november igen. Vi hade hoppats kunna åka ner under hösten till vår familj och vänner i solandet, men nu ser läget i Barcelona och ja i hela Europa mörkt ut.

De pratar om att stänga ner på nytt i hela Spanien eller i alla fall ännu kraftigare restriktioner och jag lider med dem. Vill inte att de ska bli sjuka. Vill inte de ska lida av instängdheten.

På samma gång fortsätter vår vardag här. Jag går en kurs just nu i content strategi på Berghs. Den handlar mycket om att hitta de spännande historierna bakom allting. Något jag verkligen tror att jag kommer att kunna använda i mitt jobb sen.

Det är bara en månad kvar tills jag ska köra igång på Fredsinstitutet på allvar och jag försöker ta tillvara på tiden; gå kursen, skriva de sista på mitt romanmanus så jag äntligen ska våga skicka in det, men även bara vara och njuta och sänka rytmen lite.

Jag har insett att jag har så svårt för att säga nej för jag alltid vill så mycket. Men att det även handlar om prestationskrav. Det är svårt att tillåta sig bara vara, utan att göra någonting och ändå känna sitt värde.

Jag tänker att de flesta av oss här uppe i norr kämpar med det. Även i söder såklart men jag kan sakna det mer tillåtande tillståndet i kulturen där. I alla fall uppfattade jag det så.

Få frågar där vad folk gör och jobbar med för det är inte i vad som är mest intressant för dem, utan mer vem de är och tycker och tänker om ALLT i livet. Här är vad du jobbar med så stor del av din identitet, kan jag tycka. För stor.

Och att tillåta sig själv att bara vara är så viktigt. Mest av allt för att det är under sådana stunder som livet faller på plats. I alla fall för mig. Allt blir tydligare/klarare när jag får gå runt och skrota utan planer och konkreta mål. Dessutom blir jag gladare. Och roligare!

Tillbaka

God morgon! Hur har ni det? Hoppas ni mår bra. Jag börjar äntligen vakna upp ur Corona-utmattningen när allt bara handlade om att försöka jobba och ta hand om barnen samtidigt. Städa, tvätta, laga massor av mat och allt annat praktiskt. Jag var så trött ett tag att en morgon råkade jag sätta dubbla blöjor på Hjalmar. Nu har jag små pauser av andrum. Pauser som jag bara kan sitta och stirra framför mig. På ett skönt sätt. Och sommaren är äntligen här. Jag njuter så av allt i år. Varenda kaffe ute i trädgården. Varenda blomma och framförallt ljuset. Att sitta uppe länge och läsa bok utan lampa.

Jag jobbar fortfarande hemifrån men nu är det bara jag. Edu är tillbaka på sitt kontor och barnen på dagis. Igår var jag till med mina fina kollegor till Eckerö där Mari bor och åt lunch. Så roligt att träffas i riktiga livet igen. Och det var så himla somrigt att sitta ute i hennes trädgård och äta lunch och höra hur fåglarna kvittrade. Den känslan av sommar vill jag försöka ha i mig varje dag i mig.

I juli får jag semester och vi funderar väldigt mycket på hur vi ska göra. Edu längtar så hem just nu och barnen efter farmor, farbror och kusinerna. Spanska gränserna ska öppna 1 juli så kanske ska vi försöka ta oss ner. Frågan är bara hur. Vi får se.

Jag har saknat att blogga och er här. Vi hörs snart! Stor kram! ❤️

Trädgårdsdrömmar

Jag är så himla pepp på att vi har trädgård i år för typ första gången i hela mitt liv. I alla fall en egen. Jag drömmer om att odla kryddor och örter av olika slag, morötter, sockerärter och nypotatis. Tänk, att ha egna nypotatis! Med smör på!

Jag drömmer också om att ha vackra blommor. Tänk, att kunna plocka in en fin bukett när du vill. Eller sätta sig ute på kvällarna och känna doften av dem. Nu håller jag därför på att förodlar och fixar för fullt.

Jag kan egentligen ingenting. Det måste jag erkänna. Men jag läser på olika bloggar och ser på allt från Youtube-videor till Trädgårdstider på SVT. Kanske misslyckas jag totalt. Kanske kommer jag inte få ett enda litet hjärtblad att sticka upp, men oavsett så tycker jag detta projekt är jätteroligt. Och att involvera barnen i det. Och det är ett projekt jag verkligen behöver just nu för att sätta tankarna på något annat.

Ni får följa med och ser hur det går.

Järsö, friluftsmänniskor och veckans planer

Hej på er! Hur har ni det och hur var helgen? Vi gjorde en utflykt som vanligt för att få frisk luft och miljöombyte. Denna gång var det av till stadens friluftsområde på Järsö. Det var så vårigt och fint där och så härligt vid havet.

Det är så roligt för Juni och Hjalmar. Ja, hela familjen håller på förvandlas till en hel hög med friluftsmänniskor. De rör sig lätt mellan bergknallar och på snåriga stigar och det är så härligt att se. Och ibland slås jag av kontrasterna igen. Hur vårt liv ändrats så fort. Det var nämligen inte så länge sedan vi knallade ner för den stora trafikerade gatan Pi Maragall på helgerna. Fullt av avgaser och aldrig tyst. Men det hade också sin charm med alla uteservering och solen som alltid värmde så skönt i ansiktet.

På tal om förändringar börjat de bli en del av vardagen nu. Det känns som om det har hänt SÅ mycket på ett privatplan för oss det här året och nu ändrats hela världen. Det är svårt att hänga med. Och det är en konstig känsla att befinna sig mitt i en så stor omvälvande samhällsförändring som vi gör nu där hela världen är inblandad. Var allt det här ska sluta känns omöjligt att veta.

Därför om jag börjar tänka allt för långt framåt får jag nästan panik. En vecka i taget har jag därför bestämt mig för. En vecka i taget och en strategi för den. Sedan kanske allt ändras.

Denna vecka hoppas jag att vi ska få vara friska och att jag och Edu fortsättningsvis ska kunna jonglera denna intensiva tillvaro mellan jobb och ta hand om barnen på ett okej vis så att vi även orkar i längden ifall detta blir långvarigt.

Och så hoppas jag få lite tid, lust och ork över för att skratta, se någon bra film någon kväll, röra på mig och lyssna på härlig vårig musik.

Vad har ni för planer i veckan?

Fredagskänslor och jobbrutiner

Trots att vi alla är hemma just nu försöker vi skapa lite rutiner i vardagen. En viktig grej jag alltid gjort, även när under många år i Barcelona jobbade hemma som frilans, var att på morgonen fixa och klä på sig och göra sig redo som om man skulle gå på jobb.

Så det gör vi här hemma nu också och det gör en sådan stor skillnad. Även för barnen. På helgen får de gå i pyjamas länge om de vill, men nu på vardagarna klär de på sig efter frukost och det syns även på dem att en ny dag börjat.

Ett annat bra tips är att ta en promenad på morgonen som om man går på jobb och även en på eftermiddagen för att ställa om att du slutar/går från jobbet. Det är lite klurigt för oss att få till eftersom antalet timmar för jobb och allt som ska göras redan är svåra att få ihop, men jag tycker det hjälper att även bara byta om efter jobb, sätta på myskläderna igen och ta kväll.

Och alla finisar ! Idag är det fredag! Så skönt. Vi har ännu en rätt så planlös helg framför oss och ibland riktigt kliar det i mig efter fler sociala kontakter. Jag har inte träffat någon annan än Edu och barnen på två veckor nu, men flera digitala dejter är på gång. Ikväll tror jag det blir lite vin med Helios och Noemi i Barcelona.

7 saker jag gillar

Alla trädgårdsprogram och bloggar som nu tipsar hur man ska göra för att odla. Jag är för första gången i mitt liv med trädgård och har längtat så efter detta. Igår var jag och köpte lökar för att odla dahlior, en av de vackraste blommorna jag vet. Igår körde även programmet Trädgårdstider igång på SVT och på Johanna Bradfords blogg finns superbra trädgårdsinspiration.

Alla initiativ att stödja lokala företag så att de inte går under i dessa tider. Detta skrev Hair by Julia häromdagen på Instagram och jag tyckte det var så bra. Jag tänker att jag också ska försöka stödja lokala företag så gott det går genom att exempelvis ta hem take away från olika restauranger och kaféer på Åland.

En grej jag bland annat unnar mig just nu är blommor, eftersom vi är så mycket hemma och det känns både hoppfullt och fint att kunna titta på dem. Dessa fina påskliljor köpte jag på Rosenblads häromdagen. Där köpte jag även mina dahlior-lökar.

Andra fina saker är alla frukostbilder som jag ser på Instagram. Känns viktigt att börja dagen på ett bra sätt. Denna bild kommer från Elsa Billgren.

Jag försöker även varje dag fixa mig lite fin, trots att jag jobbar hemifrån. Jag klär på mig, bäddar sängen och sätter upp håret så det känns som jag ska iväg på jobb. Då är alltid Gossip Girl bra inspiration, även på tal om tv-serier som får en att tänka på något helt annat.

En till fin sak som piggar upp mig är alla bilder folk just nu lägger ut på Facebook från när de är unga. Här är jag backpackandes i Asien som 20-åring. These were the days! 🙂

Till sist tycker jag att det är superfint hur så många hittar ut i naturen dessa dagar och söker tröst i den. Edu är friluftsmänniska långt in i själen och fastän jag annars ibland kan klaga på att jag hellre skulle vilja stanna hemma än ge mig ut i skogen, så är jag just nu väldigt tacksam att han drar oss iväg ut på äventyr.

Upp och ner och skön söndag på Ramsholmen

Hej på er! Hur har ni det? Har ert humör också olika dagar, som mitt? I dag är en okej dag för mig. Jag vaknade rätt så utvilad och känner att jag får mycket gjort och ändå hinner däremellan vara närvarande med barnen. Igår var inte en sådan dag. Då vaknade jag upp och bara kände mig så ledsen över hela Corona-situationen.

En kompis till mig i Barcelona skrev att hon också var ledsen. Hon ville bara gråta över alltihop och skrev: ”Vet du, jag tänker tillåta mig göra det också. Jag tänker sitta och se på sorgliga, romantiska filmer hela dagen och gråta.”

Jag tyckte det var så befriande på något sätt. Att också tillåta sig själv att få vara ledsen, för det ÄR ju verkligen sorgligt det som händer. Och det bästa är, att efter gråt kommer andra mer lugna och stillsamma känslor. Trycket släpper.

I söndags ställde jag och stekte plättar till lunch som vi packade ner i en korg och tog med oss för att åka på picknick. Det kanske fortfarande är lite för kallt med picknick ute, men vi hade en massa kläder på oss och en hel hög med sittunderlag och det kändes så himla vårigt, tycker jag.

Vårt mål var Ramsholmen, som jag älskar i april/maj när det är fullt med blommor överallt. Av det syntes ingenting till nu, men

men här och där kikade en blåsippa fram. En annan favoritblomma. Jag älskar hur den ser så skör ut, men ändå är så stark och tränger sig fram ur den kalla jorden.

Barnen var som kalvar på grönbete! Vi har bara varit hemma på gården hela veckan så de sprang omkring

och lekte kurragömma.

Att vara där fick mig också att känna hopp, att våren är på väg. Kanske när vitsipporna tittar fram har världen ändrats.

Vi kan bara hoppas.

och ta hand om oss själva och varandra så länge.

Dag för dag. Det är mitt mantra just nu.