Världen ändrar så overkligt fort

Jag tittar tillbaka på bilderna från vår skidsemester för bara fyra veckor sedan i Branäs. Jag blir glad när ser dem men det känns också så overkligt nu. Det är så mycket som har hänt bara på några veckor.

Då började man prata om Corona och de som kanske blivit smittade under sina resor på sportlovet i Italien. Det vara allt. Nu jobbar jag och Edu hemifrån, barnen är hemma från dagis och gränserna över nästan hela världen är stängda. På fyra veckor, hände det!

Jag funderar när vi ser Heidi och Björn igen. Och hur världen ser ut då? Jag är ändå glad att vi har det här minnet att titta tillbaka på. Vi hade så fina dagar tillsammans. Barnen lekte så fint ihop som om de alltid känt varandra och på kvällarna var det middag och mys och så skönt med den där känslan i kroppen när man är helt fysiskt utmattad för att man varit ute och rört på sig hela dagen.

Tillbaka till Corona-verkligheten. Hur är det med er? Ikväll blir det fredagsmys som vanligt för oss med popcorn och film. Jag blir så rörd över alla kultur-initiativ som dras igång nu. Ni missar väl inte att Nipå streamar en konsert med den danska jazzsångerskan Sinne Eeg ikväll klockan 19.00. Vi tänkte ha konserten på i bakgrunden till middagen.

Och när vi talar om fredagsfilmer så älskar jag Mariehamns stadsbiblioteks e-tjänster där man bland annat kan låna gratis 2 filmer i veckan på Cineasterna som har ett jättestort utbud av bra filmer. Det enda du behöver göra är att logga in med ditt lånekortsnummer och pin-kod. För oss blir det nog Vicky and Christina in Barcelona ikväll. En flyktdröm till andra tider.

Kram på er alla! Ta hand om er! Hoppas ni får en fin helg trots allt! ❤️

Tips på utflykt och hur prata med barn om Corona

Hej på er! Hur har ni det? Jag tänker att jag ska försöka skriva här varje dag nu. Framförallt ifall världen ändras för gott, för att få det dokumenterat. Vad som hände och vad vi kände. Kanske historikern och journalisten i mig som spökar. Men på riktigt så vill jag att mina barn ska kunna läsa om det här sedan, för att veta hur det var.

Onsdag och snart har vi jobbat en vecka hemma. Det börjar kännas normalt och äntligen börjar vi komma in i lite rutiner. Jag har också börjat känna att barnen har vant sig, att de är lugnare. Känner sig tryggare.

Min kompis Heidi tipsade mig om en sådan bra film som man kan visa för sina små barn som undrar och har funderingar kring det nya Coronaviruset. Det är Borås Stad som gjort den. Här kan ni se den.

Jag vill säga det igen. Jag är så tacksam att vi bor så nära naturen och kan gå ut när vi vill och ta del av den. Varje kväll pratar vi med Edus mamma i Barcelona som sitter inne i en lägenhet utan balkong och inte kan gå ut.

Våra kompisar med barn som bor i små lägenheter utan gård eller terass har också det tufft. Det enda de kan göra är att gå ut och handla, inget mer.

Här kommer några bilder från våra utflykt till Soltuna i Geta förra helgen. Där finns en trollstig för barn som man kan gå som är som en berättelse. Hjalmar kanske var lite för liten men Juni älskade sagan som utvecklade sig för varje station vi fann. Och sedan fanns det en massa ispölar överallt, vilket är största nöjet just nu. Jag minns själv känslan av att sätta foten på isen och se hur den krackelerade.

Så tips, tips för alla er som bor på Åland och vill ha ett nöje i helgen. Soltuna är ju stängt för vintern men vi hade fika med.

Corona och vardagen

Hej! Hur är det med er? Jag sitter hemma i soffan och jobbar. Juni och Hjalmar leker runt omkring oss. Allt känns så overkligt, precis säkert som för er alla. Ibland minskar min oro och sedan kommer det en våg att rädsla igen.

Edu och jag jobbar i skift hemma. Två timmar han, två timmar jag och så turas vi om att ta hand om barnen. Vi tog det beslutet redan i fredags förra veckan när vi fick reda på att vi bägge skulle jobba hemifrån.

Jag har en kronisk autoimmun-sjukdom och jag är orolig att jag hör till riskgruppen. Vi försöker därför träffa så få människor som möjligt och inte heller barnen har varit på dagis sedan i torsdags förra veckan.

Jag har också samlat ihop allt pyssel-material som vi har här hemma och köpt lite nytt så nu borde det räcka i några veckor nu. Juni gick igång idag på att måla egna påskägg. Mitt i alla det hemska är det så skönt att vi är tillsammans alla fyra i familjen. Jag tänker så på alla som bor ensamma, hur svårt det kanske känns.

I nedre våningen har vi gjort ett kontor och det fungerar rätt okej. Det är nästan som om vi “går på jobb” när vi går en trappa ner. Jag är ju väldigt van sedan mina frilansdagar att jobba hemifrån så på det sättet känns allt normalt. Jag gör som jag alltid gjort Kliver upp, äter frukost, duschar och klär på mig som om jag skulle ha haft ett vanligt kontor att gå till.

Fast ingenting på inget vis är normalt. Jag är ändå så tacksam att vi har naturen, att vi kan gå ut i den och att det går mot ljusare tider och luktar vår ute.

Vår familj och vänner i Barcelona sitter hemma i trånga lägenheter utan ens en balkong och får inte gå ut förutom att handla mat. Det är framförallt så jobbigt för de äldre och barnen som nästan klättrar på väggarna och inte förstår vad som håller på att hända.

Att i jämförelse kunna gå ut i trädgården, peta lite i landet,

gunga, andas frisk luft

och leka affär i trädkojan är så otroligt befriande.

Vad kommer att hända? Hur kommer världen se ut om en månad? Det finns så många frågor och inga svar. För ingen vet. Och det tycker jag är det allra mest skrämmande och stressande. Osäkerheten. Jag söker tröst i att krama på Edu, Juni och Hjalmar så mycket det går, ringa de jag älskar och läsa kloka ord.

Häromdagen läste jag dessa rader som jag tyckte var så fina. Hoppas de också tröstar er.

Måndag, jobb och snart skidsemester

God morgon! Hur är det? Jag känner mig lite extra glad denna måndagsmorgon. Kanske för att det var lite ljust ute när jag gick på jobb. Jag är på jobb redan klockan sju så att det börjar bli ljust så tidigt på morgonen är stort.

Det bubblar även i magen av pirr för jag har tagit två dagar ledigt i slutet av veckan och vi ska åka hela familjen till Branäs och skida tillsammans med min finaste Heidi och hennes familj. De kör från Göteborg. Vi härifrån Åland. Och så möts vi där i fjällen i en liten stuga med våra barn och män. 🙂

Heidi och jag pratar nästan varje dag och en av mina ständiga önskningar är att jag skulle ha henne närmare även fysiskt i mitt liv. Det ska därför bli så fint att få umgås allihop i några dagar. Vi har barn i nästan exakt samma ålder och allt så det är så skönt för det kommer vara samma kaos med barnen och skidor och påklädningar och mat och alltihop.

Men först måste jag jobba på och få undan allt som behöver bli gjort denna vecka. Jag har ett ganska tight schema, så det gäller att börja beta av. Hoppas er vecka börjat bra. Kram!

Vardagsro och helgmys som mål

Så har veckan kört igång igen. Redan tisdagkväll. Jag längtar till helgen men vill däremot inte att livet ska gå för fort. Försöker hitta på små knep att njuta även i veckorna fastän de är fullspäckade med jobb, hämtningar, matlagning, disk, tvätt och nattningar.

En grej är att varje kväll tända ett ljus, dricka lite te och att i alla fall få 15 minuter läst i en bok. Ikväll lyckades jag få till det. En liten stund i lugn och ro för mig själv och jag lovar att det gör skillnad.

Här är några bilder från helgen. Vi bakade muffins till alla hjärtans dag och Carro och Johan var på besök. Det regnade, blåste och var så ruggigt men vi lagade en massa god mat och hade det mysigt ändå. Johan hade till och med en workshop för oss hur man lagar egen pasta. Så kul! Och gott!

Hoppas er vecka börjar bra. Kram! ❤️

Tapas, vänner, böcker och häng-i-soffan

Hej på er! Hur var helgen? Jag känner mig glad och utvilad för jag tycker vi fick till en bra kombination av vila och vara sociala, vilket alltid inte är så lätt. Och jag behöver liksom lite av båda av de sakerna för att må som bäst.

På fredagskvällen hade jag min bokklubb och det var så himla mysigt att ha den hos mig. Jag lagade spanska tapas och så hade vi en ganska lång diskussion om boken ” Samtal av vänner” av Sally Rooney.

Ibland tycker vi ganska lika om böckerna och ibland går åsikterna rejält isär. Denna gång gillade hälften av klubben den medan andra hälften var mer skeptiska.

Jag hörde till en av de som gillade den rätt så mycket. Jag kände mig underhållen och drogs med i berättelsen. Däremot tror jag att jag kanske borde ha läst den på engelska, på originalspråket. För många pratar om hennes fina språk och det tycker jag inte kom fram riktigt i översättningen.

Boken utspelar sig i Dublin och handlar om kärlek och relationer kan man enkelt uttryck säga. Så för er som vill in i den världen ett tag kan jag rekommendera den.

Sedan på lördagen hade vi en lugn hänga-hemma-i-soffan-dag. Juni börjar lära sig cykla och vill öva hela tiden och eftersom det inte finns någon snö i år går det ju bra. Vi var därför utomhus en hel del också.

Och sen på kvällen hade vi middag igen. Min kompis Emelie och hennes kille Mark kom över och det var så himla fint att se dem. Edu lagade spanska köttbullar och det blev lite tapas denna gång också.

Sedan på söndagen hängde vi i soffan igen. Åt plättar till lunch och så var jag ute på en riktigt lång promenad. Jag var på sådant humör att jag bara kände för att gå, gå och gå och lyssna på favorit-poddar i öronen. Det blev 7 km i alla fall och sen var det så mysigt att kura vidare inomhus medan stormen ven utanför så mycket att fönsterna skakade.

Fredag! Och några helgtips.

Yes! Fredag! Så skönt. Ikväll ska jag ha bokklubb hemma hos mig. Tidigare när det varit min tur att ordna bokklubben har vi träffats på restaurang eftersom jag inte haft mitt eget hem här på många år, så det känns extra festligt nu att kunna välkomna alla hem till mig.

Annars har vi inte så många planer i helgen. Träffa vänner, vara ute, vara tillsammans.

Här är några bilder från tidigare helger nu i år.

Ibland åker vi till någon plats där vi ser havet. Trots att det är mörkt och grått kan det liksom ändå vara vilt och vackert, tycker jag. Här var vi ute på Herrön.

Ibland kan vi då stå ganska länge och kasta små stenar i vattnet och höra hur de plumsar och tävla vem som kastar längst. Speciellt Hjalmar och jag.

Man kan kika in i fågelbon.

Och grilla korv.

Eller bara gå på olika upptäcksfärder.

Andra gånger vi är mer tröttna promenerar vi bara ner till Lilla holmen och ser på kaninerna och fåglarna och leker i skeppet på stranden.

Gungan där är även en favorit.

En annan bra plats som inte är så långt bort från stan är Espholm. Där finns också en grillplats och stranden är så fin. När vi var dit häromveckan tittade solen fram och jag fick hopp om vår.

Kanske lite tidigt och optimistiskt men ändå.

Om det regnar ute och är riktigt kallt tycker jag Ålands kulturhistoriska museum är ett bra alternativ eller Ålands sjöfartsmuseum. Nu har kulturhistoriska utställningen Kollornas värld som våra barn älskar.

Sälen är en storfavorit.

Eller ja, annars kan man ju bara stanna hemma och mysa och klä sig ut till en clowner någonting 😊

Ha en fin helg! ❤️

Soluppgångar och solnedgångar

Jag älskar de vackra soluppgångarna och solnedgångarna just nu. De påminner mig om när jag var höggravid med Hjalmar och väntade och väntade på att han skulle komma.

Vi bodde hos mamma och pappa då eftersom jag ville föda här hemma och varje eftermiddag gick jag till Lemströms kanal i hopp om att det skulle sätta igång något.

Inte så mycket hände men solnedgångarna var så vackra. Nästan varje kväll färgades himlen röd, rosa och gyllene gul. Precis som nu.

Här ser ni förresten vår gata som vi bor på just nu: Bagargränd. Min kompis Dessi bodde på den när vi var små och hennes föräldrar bor kvar där än. Kanske är den därför den känns lite extra mysig. ❤️

3-årskalas, opera och dunderförkylning

I helgen fortsatte firandet av Hjalmar.

med bullar

kakor

och släkt och vänner såklart.

Han fick även en tågtårta av glass för andra gången den här veckan. Så roligt för när kalaset var över sa han: en gång till ☺️

Förutom att baka och fixa med kalaset tog vi det annars rätt så lugnt i helgen. Ibland känns det så viktigt att ha sådana helger när man typ bara går runt också skrotar hela dagen i pyjamas och är hemma. Jag tror det är viktigt för barnen också. Att bara vara ibland.

Men det sagt smög jag ändå på lördagen ut efter jag lagt dem att sova ( Edu var hemma) och gick till bio Savoy. Där hade de livesändning från Met operan i New York. Jag har alltid velat gå och testa det och det var riktigt bra och härligt att sådär plötsligt förflytta sig till New York.

Dessutom var musiken underbar! Opera med inslag av soul.

Så långt så bra tills söndagen. Efter en promenad i solen började det klia i halsen och på kvällen fick jag feber och frossa. Men men så är februari.

Hoppas ni mår bra! ❤️

Sista veckan i november

Hej på er! Hur har veckan börjat och hur var helgen? Tänk att det snart är lillajul! Vi började pynta redan förra helgen med julstjärnor och juliga färger i vardagsrummet. Juni blev så lycklig när vi plockade fram jullådan och hon såg att alla grejer från Barcelona var med. Det kändes viktigt för oss, att vi fick med sådana grejer hit så att barnen kan känna lite igen sig mitt i allt det nya. 

I lördagskväll var jag på monologen ”Två halva liv – en sjömanshustrus böner och balansakter” på Ålands sjöfartsmuseum. Jag blev så berörd. Annie Lahti, som framförde den var imponerande bra och musiken till så passande och stämningsfull. 

Monologen är en omarbetning som Isabella Grüssner-Sarling gjort av Hanna Hagmarks doktorsavhandling om sjömanshustrur. Och Isabella hade vävt ihop allt så fint om längtan, anpassning, vardag, frihet och självständighet. Hela tiden med havet som följeslagare. Med havet som bestämmer. 

Jag tänkte så mycket på min mormor Endis som var en sjömanshustru och på min morfar Enzio som var sjöman. Det var som att höra om deras liv. Jag rekommenderar verkligen er att gå och se den om den sätts upp igen. 

Det blev även ännu mer julgrejer i helgen. Vi var på julgatans öppning, firade barnkonventionens 30 år på bibban och åkte tomtetåget på söndagen och lämnade önskelistor till tomten. Så mysigt. 

Energimässigt har nu den här veckan börjat helt okej. Jag tror jag kommit på receptet att ta sig igenom novembermörkret, nämligen att mysa så mycket som möjligt på kvällarna. Igår blev det bastu med tända stearinljus som doftade julig kanel och skön jazz som soundtrack i bakgrunden. Sedan virrade jag in mig i en handduk och gick snabbt, snabbt ut och andades in den iskalla luften. Bästa sättet att känna sig lite levande på. Det nästbästa med huset vi hyr är denna bastu. På första plats kommer fortfarande den öppna spisen i vardagsrummet.