Trädgårdsdrömmar

Jag är så himla pepp på att vi har trädgård i år för typ första gången i hela mitt liv. I alla fall en egen. Jag drömmer om att odla kryddor och örter av olika slag, morötter, sockerärter och nypotatis. Tänk, att ha egna nypotatis! Med smör på!

Jag drömmer också om att ha vackra blommor. Tänk, att kunna plocka in en fin bukett när du vill. Eller sätta sig ute på kvällarna och känna doften av dem. Nu håller jag därför på att förodlar och fixar för fullt.

Jag kan egentligen ingenting. Det måste jag erkänna. Men jag läser på olika bloggar och ser på allt från Youtube-videor till Trädgårdstider på SVT. Kanske misslyckas jag totalt. Kanske kommer jag inte få ett enda litet hjärtblad att sticka upp, men oavsett så tycker jag detta projekt är jätteroligt. Och att involvera barnen i det. Och det är ett projekt jag verkligen behöver just nu för att sätta tankarna på något annat.

Ni får följa med och ser hur det går.

Hemma.

Hemma. Det blir mycket tid hemma nu. Jag är därför så glad att jag trivs så bra i vårt hem, även om det inte är vårt hus, så har vi gjort det till vårt hem med våra grejer och våra små detaljer i form av minnen och föremål både härifrån och Barcelona.

Allra mest är jag så förtjust i vår matta, som jag köpte förra våren i Barcelona. Då visste jag redan att vi skulle flytta hit och jag ville så gärna ha ett minne därifrån som skulle finnas med i vår vardag. Det blev mattan som jag hittade i en liten orientalisk mattaffärer i Gracía.

Åh, Gracía. Jag tänker ofta på dess gator nu och hur de ligger helt öde och på mina vänner som bor där och som är tvungna att hela tiden stanna inne. Vi rings så ofta vi bara kan och de försöker hålla humöret uppe även om de förstås är väldigt påverkade av situationen.

Min vän Nicole som är ensamstående mamma med en 4-åring och som bor i en charmig men liten lägenhet mitt i Gracía är min stora hjälte. De springer upp och ner i trapphuset för att träna konditionen och dansar framför videor på teven. Imorse skickade hon mig detta meddelande. Något lite fint mitt i allt elände:

”I just opened the window and you would think I was in the middle of the woods instead of the city. It was like a blast of fresh mountain air. After two weeks of almost no traffic and two days of rain. I don’t think the air has ever been cleaner here. ”

Järsö, friluftsmänniskor och veckans planer

Hej på er! Hur har ni det och hur var helgen? Vi gjorde en utflykt som vanligt för att få frisk luft och miljöombyte. Denna gång var det av till stadens friluftsområde på Järsö. Det var så vårigt och fint där och så härligt vid havet.

Det är så roligt för Juni och Hjalmar. Ja, hela familjen håller på förvandlas till en hel hög med friluftsmänniskor. De rör sig lätt mellan bergknallar och på snåriga stigar och det är så härligt att se. Och ibland slås jag av kontrasterna igen. Hur vårt liv ändrats så fort. Det var nämligen inte så länge sedan vi knallade ner för den stora trafikerade gatan Pi Maragall på helgerna. Fullt av avgaser och aldrig tyst. Men det hade också sin charm med alla uteservering och solen som alltid värmde så skönt i ansiktet.

På tal om förändringar börjat de bli en del av vardagen nu. Det känns som om det har hänt SÅ mycket på ett privatplan för oss det här året och nu ändrats hela världen. Det är svårt att hänga med. Och det är en konstig känsla att befinna sig mitt i en så stor omvälvande samhällsförändring som vi gör nu där hela världen är inblandad. Var allt det här ska sluta känns omöjligt att veta.

Därför om jag börjar tänka allt för långt framåt får jag nästan panik. En vecka i taget har jag därför bestämt mig för. En vecka i taget och en strategi för den. Sedan kanske allt ändras.

Denna vecka hoppas jag att vi ska få vara friska och att jag och Edu fortsättningsvis ska kunna jonglera denna intensiva tillvaro mellan jobb och ta hand om barnen på ett okej vis så att vi även orkar i längden ifall detta blir långvarigt.

Och så hoppas jag få lite tid, lust och ork över för att skratta, se någon bra film någon kväll, röra på mig och lyssna på härlig vårig musik.

Vad har ni för planer i veckan?

Fredagskänslor och jobbrutiner

Trots att vi alla är hemma just nu försöker vi skapa lite rutiner i vardagen. En viktig grej jag alltid gjort, även när under många år i Barcelona jobbade hemma som frilans, var att på morgonen fixa och klä på sig och göra sig redo som om man skulle gå på jobb.

Så det gör vi här hemma nu också och det gör en sådan stor skillnad. Även för barnen. På helgen får de gå i pyjamas länge om de vill, men nu på vardagarna klär de på sig efter frukost och det syns även på dem att en ny dag börjat.

Ett annat bra tips är att ta en promenad på morgonen som om man går på jobb och även en på eftermiddagen för att ställa om att du slutar/går från jobbet. Det är lite klurigt för oss att få till eftersom antalet timmar för jobb och allt som ska göras redan är svåra att få ihop, men jag tycker det hjälper att även bara byta om efter jobb, sätta på myskläderna igen och ta kväll.

Och alla finisar ! Idag är det fredag! Så skönt. Vi har ännu en rätt så planlös helg framför oss och ibland riktigt kliar det i mig efter fler sociala kontakter. Jag har inte träffat någon annan än Edu och barnen på två veckor nu, men flera digitala dejter är på gång. Ikväll tror jag det blir lite vin med Helios och Noemi i Barcelona.

Världen ändrar så overkligt fort

Jag tittar tillbaka på bilderna från vår skidsemester för bara fyra veckor sedan i Branäs. Jag blir glad när ser dem men det känns också så overkligt nu. Det är så mycket som har hänt bara på några veckor.

Då började man prata om Corona och de som kanske blivit smittade under sina resor på sportlovet i Italien. Det vara allt. Nu jobbar jag och Edu hemifrån, barnen är hemma från dagis och gränserna över nästan hela världen är stängda. På fyra veckor, hände det!

Jag funderar när vi ser Heidi och Björn igen. Och hur världen ser ut då? Jag är ändå glad att vi har det här minnet att titta tillbaka på. Vi hade så fina dagar tillsammans. Barnen lekte så fint ihop som om de alltid känt varandra och på kvällarna var det middag och mys och så skönt med den där känslan i kroppen när man är helt fysiskt utmattad för att man varit ute och rört på sig hela dagen.

Tillbaka till Corona-verkligheten. Hur är det med er? Ikväll blir det fredagsmys som vanligt för oss med popcorn och film. Jag blir så rörd över alla kultur-initiativ som dras igång nu. Ni missar väl inte att Nipå streamar en konsert med den danska jazzsångerskan Sinne Eeg ikväll klockan 19.00. Vi tänkte ha konserten på i bakgrunden till middagen.

Och när vi talar om fredagsfilmer så älskar jag Mariehamns stadsbiblioteks e-tjänster där man bland annat kan låna gratis 2 filmer i veckan på Cineasterna som har ett jättestort utbud av bra filmer. Det enda du behöver göra är att logga in med ditt lånekortsnummer och pin-kod. För oss blir det nog Vicky and Christina in Barcelona ikväll. En flyktdröm till andra tider.

Kram på er alla! Ta hand om er! Hoppas ni får en fin helg trots allt! ❤️

Corona och vardagen

Hej! Hur är det med er? Jag sitter hemma i soffan och jobbar. Juni och Hjalmar leker runt omkring oss. Allt känns så overkligt, precis säkert som för er alla. Ibland minskar min oro och sedan kommer det en våg att rädsla igen.

Edu och jag jobbar i skift hemma. Två timmar han, två timmar jag och så turas vi om att ta hand om barnen. Vi tog det beslutet redan i fredags förra veckan när vi fick reda på att vi bägge skulle jobba hemifrån.

Jag har en kronisk autoimmun-sjukdom och jag är orolig att jag hör till riskgruppen. Vi försöker därför träffa så få människor som möjligt och inte heller barnen har varit på dagis sedan i torsdags förra veckan.

Jag har också samlat ihop allt pyssel-material som vi har här hemma och köpt lite nytt så nu borde det räcka i några veckor nu. Juni gick igång idag på att måla egna påskägg. Mitt i alla det hemska är det så skönt att vi är tillsammans alla fyra i familjen. Jag tänker så på alla som bor ensamma, hur svårt det kanske känns.

I nedre våningen har vi gjort ett kontor och det fungerar rätt okej. Det är nästan som om vi “går på jobb” när vi går en trappa ner. Jag är ju väldigt van sedan mina frilansdagar att jobba hemifrån så på det sättet känns allt normalt. Jag gör som jag alltid gjort Kliver upp, äter frukost, duschar och klär på mig som om jag skulle ha haft ett vanligt kontor att gå till.

Fast ingenting på inget vis är normalt. Jag är ändå så tacksam att vi har naturen, att vi kan gå ut i den och att det går mot ljusare tider och luktar vår ute.

Vår familj och vänner i Barcelona sitter hemma i trånga lägenheter utan ens en balkong och får inte gå ut förutom att handla mat. Det är framförallt så jobbigt för de äldre och barnen som nästan klättrar på väggarna och inte förstår vad som håller på att hända.

Att i jämförelse kunna gå ut i trädgården, peta lite i landet,

gunga, andas frisk luft

och leka affär i trädkojan är så otroligt befriande.

Vad kommer att hända? Hur kommer världen se ut om en månad? Det finns så många frågor och inga svar. För ingen vet. Och det tycker jag är det allra mest skrämmande och stressande. Osäkerheten. Jag söker tröst i att krama på Edu, Juni och Hjalmar så mycket det går, ringa de jag älskar och läsa kloka ord.

Häromdagen läste jag dessa rader som jag tyckte var så fina. Hoppas de också tröstar er.

Vardagsro och helgmys som mål

Så har veckan kört igång igen. Redan tisdagkväll. Jag längtar till helgen men vill däremot inte att livet ska gå för fort. Försöker hitta på små knep att njuta även i veckorna fastän de är fullspäckade med jobb, hämtningar, matlagning, disk, tvätt och nattningar.

En grej är att varje kväll tända ett ljus, dricka lite te och att i alla fall få 15 minuter läst i en bok. Ikväll lyckades jag få till det. En liten stund i lugn och ro för mig själv och jag lovar att det gör skillnad.

Här är några bilder från helgen. Vi bakade muffins till alla hjärtans dag och Carro och Johan var på besök. Det regnade, blåste och var så ruggigt men vi lagade en massa god mat och hade det mysigt ändå. Johan hade till och med en workshop för oss hur man lagar egen pasta. Så kul! Och gott!

Hoppas er vecka börjar bra. Kram! ❤️

Tapas, vänner, böcker och häng-i-soffan

Hej på er! Hur var helgen? Jag känner mig glad och utvilad för jag tycker vi fick till en bra kombination av vila och vara sociala, vilket alltid inte är så lätt. Och jag behöver liksom lite av båda av de sakerna för att må som bäst.

På fredagskvällen hade jag min bokklubb och det var så himla mysigt att ha den hos mig. Jag lagade spanska tapas och så hade vi en ganska lång diskussion om boken ” Samtal av vänner” av Sally Rooney.

Ibland tycker vi ganska lika om böckerna och ibland går åsikterna rejält isär. Denna gång gillade hälften av klubben den medan andra hälften var mer skeptiska.

Jag hörde till en av de som gillade den rätt så mycket. Jag kände mig underhållen och drogs med i berättelsen. Däremot tror jag att jag kanske borde ha läst den på engelska, på originalspråket. För många pratar om hennes fina språk och det tycker jag inte kom fram riktigt i översättningen.

Boken utspelar sig i Dublin och handlar om kärlek och relationer kan man enkelt uttryck säga. Så för er som vill in i den världen ett tag kan jag rekommendera den.

Sedan på lördagen hade vi en lugn hänga-hemma-i-soffan-dag. Juni börjar lära sig cykla och vill öva hela tiden och eftersom det inte finns någon snö i år går det ju bra. Vi var därför utomhus en hel del också.

Och sen på kvällen hade vi middag igen. Min kompis Emelie och hennes kille Mark kom över och det var så himla fint att se dem. Edu lagade spanska köttbullar och det blev lite tapas denna gång också.

Sedan på söndagen hängde vi i soffan igen. Åt plättar till lunch och så var jag ute på en riktigt lång promenad. Jag var på sådant humör att jag bara kände för att gå, gå och gå och lyssna på favorit-poddar i öronen. Det blev 7 km i alla fall och sen var det så mysigt att kura vidare inomhus medan stormen ven utanför så mycket att fönsterna skakade.

Soluppgångar och solnedgångar

Jag älskar de vackra soluppgångarna och solnedgångarna just nu. De påminner mig om när jag var höggravid med Hjalmar och väntade och väntade på att han skulle komma.

Vi bodde hos mamma och pappa då eftersom jag ville föda här hemma och varje eftermiddag gick jag till Lemströms kanal i hopp om att det skulle sätta igång något.

Inte så mycket hände men solnedgångarna var så vackra. Nästan varje kväll färgades himlen röd, rosa och gyllene gul. Precis som nu.

Här ser ni förresten vår gata som vi bor på just nu: Bagargränd. Min kompis Dessi bodde på den när vi var små och hennes föräldrar bor kvar där än. Kanske är den därför den känns lite extra mysig. ❤️

3-årskalas, opera och dunderförkylning

I helgen fortsatte firandet av Hjalmar.

med bullar

kakor

och släkt och vänner såklart.

Han fick även en tågtårta av glass för andra gången den här veckan. Så roligt för när kalaset var över sa han: en gång till ☺️

Förutom att baka och fixa med kalaset tog vi det annars rätt så lugnt i helgen. Ibland känns det så viktigt att ha sådana helger när man typ bara går runt också skrotar hela dagen i pyjamas och är hemma. Jag tror det är viktigt för barnen också. Att bara vara ibland.

Men det sagt smög jag ändå på lördagen ut efter jag lagt dem att sova ( Edu var hemma) och gick till bio Savoy. Där hade de livesändning från Met operan i New York. Jag har alltid velat gå och testa det och det var riktigt bra och härligt att sådär plötsligt förflytta sig till New York.

Dessutom var musiken underbar! Opera med inslag av soul.

Så långt så bra tills söndagen. Efter en promenad i solen började det klia i halsen och på kvällen fick jag feber och frossa. Men men så är februari.

Hoppas ni mår bra! ❤️