Ryggont och hälsoångest

Hej på er! Jag försvann ett tag. Jag fick ont i ryggen efter lillajul så jag inte kunde sova på nätterna. Jag som nästan aldrig har ont i ryggen. Smärtan gjorde mig så trött, men mest av allt rädd. Rädd för att det skulle vara något farligt. Något livsfarligt.

Och med ångest kunde jag inte skriva. Jag vet inte riktigt varför, men jag kunde inte.

Jag har fortfarande ont. Smärtan kommer och går och jag vet inte riktigt vad det är. En del av den berodde nog på en kraftig urinvägsinfektion som jag fått medicin mot, men sedan är det även något med ett svullet ligament i ryggen.

Innan jul blev det lite bättre, men sedan i Spanien fick jag jätteont igen. Nu är det återigen lite bättre. Så nu går jag till osteopatwe och naprapater. Och jag jobbar med min hälsoångest. Och jag skriver igen.

Det känns skönt.

Perspektiv, minnen och körsbärstomater!

Hej på er!

Hur har ni det i novembermörkret? Edu tyckte häromdagen att han är så blek i ansiktet. Jag kunde inte låta bli att skratta, men jag förstår hans chock. Han har nog aldrig sett sitt ansikte så vitt.

Jag har mycket jobb den här veckan. Det ser ut att bli så fram till jul. Men jag försöker smyga in stunder av njutning. Igår träffade jag min mentor Tove som blivit en kär vän. Hon får mig alltid att titta på livet och saker från ett helt annat håll, som om hon kan lyfta sig ovanför allt och alltid har ett större perspektiv. Jag är så tacksam att jag har sådana personer i mitt liv.

Jag fick även häromdagen den här bilden som påminnelse vad jag postade på instagram för tre år sedan. Tänk att det var Hjalmar inuti. Jag minns fortfarande hur rädd jag var att förlora honom, att något skulle gå fel under graviditeten. Det blev en dramatisk och skrämmande förlossning men ut kom han. Så hel och fin! ❤️

Till sist måste jag bara tipsa om min favoriträtt just nu. Den kommer från Sofia Woods kokbok Chez Wood, som är så mysig och lyxig i all sin enkelhet.

Detta är fetaost i ugnen med körsbärstomater. Det enda du behöver göra är att sätta ugnen på 200 grader. Sedan tar du en fetaost-bit och lägger på ett bakplåtspapper i en ugnsform.

Strö över tomaterna, ringla över lite olivolja, salta och peppra och sedan in i ugnen ca 25 min. Så gott med bröd och lite färsk basilika över.

Vänner, Stockholm, konst och karelska piroger

God morgon! Hur har helgen varit? Jag har haft en rätt så fullspäckad helg. Stockholm, vänner, färja, buss, konst, cava, sushi, vin och karelska piroger. Inte riktigt i den ordningen men helgen var fylld av dessa fina saker, så känner mig extra glad idag även fastän jag är lite trött.

Jag tycker balansgången mellan att göra roliga saker så man känner sig levande och ha tid att vila är hårfin. Framförallt sedan barnen kom. Jag försöker därför leva lite varannan vecka liv. Ena veckan mer social, andra vecka mer vila. Denna vecka är en vilovecka, tror jag.

Jag gick som vanligt på jobb imorse och nu tar jag första koppen kaffe medan jag går igenom mina mejl. Så grått ute, men det är som Edu säger. Vi hinner knappt tänka på det. Vi har fortfarande så fullt upp med att komma in i vårt nya liv och vardag. Och det kanske är en bra sak.

Kram på er! ❤️

Farsdag, om helgen och pepp inför veckan

Det var så skönt med fredag i fredags! Jag vet inte riktigt varför men förra veckan kändes SÅ lång! Kanske för att Edu var bortrest. Kanske för att det är november och börjar bli riktigt mörkt ute. Kanske för att jag har haft mycket på jobb-fronten.

Oavsett känner jag mig lugnare den här veckan. Helgen var vilsam och bra. Och jag tror att hormonerna är på en bättre plats i kroppen den här veckan. Hoppas, hoppas! 🤞🏻

Igår firade vi både Edu och min pappa på farsdag. Frukost på säng och dagis-gjorda kort till Edu och på kvällen lagade Åsa och jag middag hemma hos henne till pappa och hel la familia. Tyvärr var Renée bortrest och kunde inte vara med.

Vädret och mörkret smyger sig på och jag känner mig trött. Hälso-ångest som smyger sig på. Tror på att rör mig och vara ute så mycket som möjligt. Tänka ur- och skurdagis även för mig, inte bara för barnen. Ska försöka gå ut och gå på luncherna. Och fortsätta ta mig till och från jobbet, gåendes.

Jag tror också på:

  • Mycket musik som soundtrack hela tiden i bakgrunden för att pigga upp mörkret eller göra det liksom mysigare.
  • Levande ljus vid varje måltid.
  • Te, te, te.
  • Bada bastu mitt i veckan och värma upp mig på djupet.
  • Varm choklad med barnen efter hämtat dem på dagis.
  • Krypa ner under duntäcket i sängen och läsa böcker. Ensam och med Juni och Hjalmar.
  • Börja planera julmyset.
  • Ringa nära vänner. Ofta. Som medicin.
  • Boka tid till frissan.

Hämtning, lämning, jobb och små stunder av mys

Edu har varit bortrest med jobbet till London den här veckan och det känns som om mitt liv har försvunnit ner i ett hål av hämtningar och lämningar, disk, matlagning och tvätt. Jag säger det igen. Jag är SÅ imponerad över alla ensamstående föräldrar.

Det har också blivit många brasor hemma i spisen nu när kylan och mörkret tränger sig på. Igår skakade Juni av kyla när jag hämtade henne på dagisgården. Det kommer nog att ta oss lite tid att vänja oss med vintertider.

Förra veckan hade jag familjen hem på Halloween-middag. Jag lagade läskig korv och het pumpa-soppa. Sedan rostade kastanjer såsom man gör den här tiden på året i Barcelona. Så gott till lite rött vin och getost.

I helgen tog vi en promenad i skogen och hittade massor av trattkantareller då var till och med barnen exalterade över att leta svamp. Det var som de plötsligt förstod nyttan av allt letande.

Nu torkar de på en tidning i köket för framtida grytor i vinter.

Under den senaste veckan har Jag och Edu till och med hunnit med en Helsingfors-resa i 24 timmar medan barnen var hos mamma och pappa.

Vi var till immigrationsverket för att få ett finskt person-nr till Edu. Här på Åland var kön så lång. Det skulle ha tagit till februari och han behövde det nu.

Vi passade på att äta sushi

och ta en kaffe högt ovanför stan.

Senast jag var till Helsingfors var när Hjalmar var i min mage och det var mysigt att vara där igen. Kallt men mysigt!

Vi strövade omkring

och passade på att göra saker som man nästan aldrig hinner med -såsom att bara hänga och prata.

Sedan blev det kryssning tillbaka hem igen. ❤️

Snart oktober och 2 månader på Åland

Hej på er! Hur är det? Häromdagen kom en bloggläsare fram till mig i parken och sa att hon var så glad att jag inte slutat blogga trots att vi flyttat till Åland. Tack fina du för att du kom fram. Jag fick sådan pepp! ❤️

Edus mamma har varit här i nästan två veckor och allt har varit så höstmysigt och fint med Skördefest, skogspromenader, eld i öppna spisen och familjemiddagar som avlöst varandra.

Men det allra bästa har varit att världarna fått smälta ihop lite. Det känns som alla mått bra av det.

Denna vecka har jag en vanlig jobbvecka och rätt så fullt upp men jag vill försöka ta vara på de små stunderna av vila och göra saker med fina människor jag tycker om. Det känns så viktigt att inte allt bara fylls med en massa måsten.

Den första grejen jag ska göra är att inte försöka ha en lång lista över saker att göra på kvällarna. Jag vill komma hem och bara vara med barnen och Edu, se på tv och kanske ta en kvällspromenad. Det räcker. Inget mer.

Förskola i utlandet

Ett år blev det på förskola för Juni här i Barcelona. Och vilket erfarenhet det varit. Både Juni och vi har lärt oss massor. Och det har både varit tufft och fint.

Vi hittade en jättefin förskola här i Gracia, ungefär en halvtimme från där vi bor “My little Montessori”.

Som ni hör på namnet är det en Montessori förskola med Montessori-pedagogik och med engelska och spanska som huvudspråk.

Det jag gillade mest var att man kunde välja och hämta barnen tidigare så det inte blev så långa dagar för Juni. Hon har gått från 9-14. Annars har de flesta skolor tiden 9-17 och det går inte att hämta barnen innan. Fastän skolan inte är obligatorisk innan sex år så är de ändå noga med det.

Förskolorna här är överhuvudtaget mer likt skolor än dagis. Redan vid tre års ålder hålls lektioner och övas barnen i olika färdigheter och förväntas lära sig olika saker.

Det var till en början en kulturkrock för mig. Och när jag insåg att man inte heller tror på inskolning blev det tufft. Juni grät varje dag vid lämning alla dagar fram till jul. Mitt hjärta höll på att gå sönder. Och jag stor ångest över vad det gjorde med hennes hjärta.

Men sedan efter jul vände det och nu på våren har hon älskat sin skola!

Lärarna har varit jättefina och Kiki som äger förskolan helt underbar. Allt blev väldigt bra till slut och jag har fått upp ögonen för att det finns många olika förhållningssätt.

Sista dagen i skolan sade vi hejdå och Junis lärare Marion som Juni tyckte mycket om grät. Jag också. Det blev en jättefin skolavslutning på baksidan av huset, ute i trädgården med barnen som sjöng olika sånger från Sound of Music. Och Juni liksom alla andra barnen fick en medalj som hon var SÅ stolt över.

Samlandet på fina stunder

Jag och en av mina närmaste vänner, pratade häromdagen om sorgliga saker som pågår i hennes liv och det vi kom fram till var att det enda man kan göra då när saker är så är att samla på fina stunder. Stora som små. Alltid och så ofta som det går.

Här är några av mina fina:

En torsdagsmorgon hemma med Hjalmar. Han byggde koja och sedan gömde vi oss i den och han somnade för han tyckte att det var så mysigt.

En lördag för några veckor sedan när vi åkte ner till stranden. Jag tog den här bilden och något påminde mig om en gammal spansk film. Och jag vet inte varför, men det gjorde mig både nostalgisk och glad.

En morgon på väg att jobba. Ni vet de där morgnarna när man känner sig utsövd och glad och som allt kommer blir bra!

På mitt favorit-kafé vid Sagrada Familia. En dag med skriv-flow och få självförtroende- kriser.

En lyxig frukost.

På tumanhand med min man. ❤️

Doften av vackra blommor!

En kvinna som började dansa flamenco rakt framför mig och hon dansade så passionerat och fint.

Edus min när han äter något gott. Som här!

Här!

Och här!

En varm sommarkväll

Hjalmar som dansar med sin solfjäder

Juni och hennes kompis Amelia badar på balkongen första riktigt varma dagen på sommaren.

Och till sist en fin eftermiddag hemma hos Magalie på hennes takterrass. Barnen lekte och vi pratade och åt gott. Så mycket mer behövs inte. ❤️

Saker vi ibland gör i Barcelona

Ibland…

fikar vi i en liten lekstuga i en liten park i Gracia. Ibland

Beställer jag och Edu hem sushi när vi inte orkar laga mat på en fredagkväll. Ibland

får Juni och Hjalmar sitta på Edus motorcykel när vi råkar gå förbi den där den står parkerad. Ibland

äter vi frukost ute. Ibland

tar vi bussen ner till Parc Ciutadella och springer av oss tillsammans med Amelia

och Nicole. Ibland

kan jag inte låta bli att fota alla vackra balkonger jag går förbi. Ibland

fikar vi och leker vid en staty som Juni kallar för Alex på ett torg i närheten av där vi bor. Ibland

smiter jag iväg med Maria och äter gott och pratat massor. Och ibland

köper vi popcorn

Och går hela familjen på bio. Älskar det! ❤️

Vårkänslor i Barcelona

Våren börjar göra sig till känna här i Barcelona. Än är det kyligt på morgnar och kvällar men i solen mitt på dan kan du gå utan jacka och i söndags hade vi till och med picknick på stranden.

Hjalmar fick dock leka i sanden med mössan på. Han har varit konstant hostig och snuvig i en månad nu.

Men det var så underbart skönt att höra vågorna igen och se havet.

På lördagen var det också jättefint väder och vi var ute och såg oss lite omkring.

Det finns en gammal matmarknad i stadsdelen Poble Sec som de renoverar under flera år och äntligen öppnat så vi gick dit.

Så många härliga råvaror överallt

Och taket tyckte jag var så himla fint.

För många, många år sedan sålde Edus mamma ägg här varje helg vid ett stånd på marknaden så det gjorde besöket lite extra nostalgiskt.

Och vet ni vad vi gjorde sedan? Jo, vi fick förbi det svenska kaféet Mansos café och köpte fastlagsbullar.

Och sedan gick vi till Parc Ciutadella och mumsade i oss dem på en filt i solen.

Älskar sådana här helger med barnen när vi bara hänger och de kan springa omkring.

Vid Triumfbågen blåstes såpbubblor som vanligt och Juni och Hjalmar blev alldeles vilda!

Solen var på väg ner och ljuset så fint.

Så vad mer? Vi hann med ett barnkalas också på söndagsmorgonen. Jan och Champs på Junis förskola fyllde 4 och 5 år och vi träffades i en slags lekpark inomhus.

Ljudnivån var rätt så galen där ett tag och jag tog ett kort på mig själv där mitt i allt.

Men Juni och Hjalmar älskade det

och tårtan såklart!