Nu blommar sommaren!

Hej på er! Jag måste bara visa er några bilder från helgen! Det var som om sommaren plötsligt slog ut och mitt i allt kändes det som midsommar här. Sol, varmt och blommor precis överallt! Vi var ute hela tiden och åkte till allt det gröna en bit utanför stan.

På kvällarna var barnen så trötta av sol, sommarluft och allt spring och även vi stupade i säng med en skön fysisk trötthet i hela kroppen.

Nu är de måndag och jag sitter och jobbar på ett kafé. Rutiner och vardagsliv igen men fräknarna på näsan påminner mig om lugnet och all sommarglädje i helgen.

I veckan ska jag skriva en hel hög med researtiklar, en guide med Barcelona-tips, göra matsidor, fira Sant Jordi, böckernas och rosornas dag som är idag, avsluta artikel-serien #metoo-och nu? som jag gjort för Ålandstidningen, skriva ut fler lördagsporträtt som jag har på lager, jobba med en Audio-guide som jag gör för Ålands kulturhistoriska museum, gå på bild och form med Juni, fixa allergi-mediciner, göra i ordning vår balkong och vara ute och njuta och röra på mig så mycket som möjligt tillsammans med finisarna. ❤️

Saker som hänt på sistone

För en månad sedan var till Pyrenéerna och skidade.

Det går knappt att förstå för det var så mycket vinter då!

Vi hade just kommit från Åland och lekt i snön där och till en början kände jag att det räckte med snö för mig.

Men det blev en bra helg ändå. Jag har fått två barn som verkligen

älskar snö.

Och Juni prövade till och med slalom en dag

medan Hjalmar låg och sov och jag tog en kaffe på en uteservering.

Sedan när vi var tillbaka i Barcelona var våren redan på gång.

Ett säkert vårtecken är när körsbärsträden slår ut vid Sagrada Familia.

Så fina!

Och träd lite här och där som skiftar i grönt.

Efter påsken började vi plantera blommor på balkongen.

Hjalmar och Juni ville hjälpa till och

det gick väl sådär…🤪

Därefter har det regnat ganska mycket. Vårregn.

Vi hittade skydd i en lekstuga

Och när det slutat regna fick Juni till sin stora glädje pröva på att rida på en ponny som de hade i parken där vi var. Jag vet inte vem som var lyckligast. Juni eller Edu. Edu är nämligen en riktig häst-kille och ridit sen han var barn.

Älskar den här åldern när man kan börja visa världen för Juni. Att se hennes ansikte och blick. Fascinationen. Den smittar.

När det var dags för lunch gick vi till bar Tomas som sägs ha de godaste patata bravas i stan.

Och de var verkligen sjukt goda.

En annan dag för inte så länge sedan var vi hem till Noemi och Helios på söndagsmiddag.

Barnen lekte helt på egen hand en stund och vi kunde sitta ner och prata. Hihi! Helt underbart, ju!

Titta på koncentrationen här när Sofia målar Junis naglar. Underbart!

Annars lunkar vardagen mest på här. På kvällarna försöker jag gå ut och gå en sväng när barnen lagt sig.

På dagarna sitter jag på olika kaféer och jobbar

Och jag har precis rensat ut vinterkläderna i garderoben och plockat fram plagg med mer färg!

Den här busen har varit sjuk i hög feber i veckan men nu är han på gång igen!

Och idag är det fredag! Och sommaren har kommit till Barcelona. Jipee! Ha en fin helg allihop! ❤️

Circus, litteraturfestival för barn, regn och glass

I helgen regnade det här i Barcelona. Vi började de lediga dagarna med att leka frisör och klippa pannluggen och baka kolasnittar. Den här bilden tog vi för att skicka till mormor.

På lördagen ordnades en litteraturfestival för barn här på en kulturinstitut som heter CCCB och på det moderna museet MACBA. Här berättar en engagerad sagotant en spännande saga om bokstäver som växer i trädgården..

och därefter fick vi klippa och klistra

och göra våra egna krukväxter.

Allt var verkligen så fint ordnat med myshörnor med kuddar där man kunde skutta omkring och

läsa sagor.

Dessutom hade de ett sagotält

och en scen där de framförde olika teaterföreställningar.

Ett perfekt sätt att tillbringa en regnig lördag på, tyckte vi.

Och när vi ätit medhavd lunch blev det glass och fika!

På söndag blev det sedan ännu mer roliga saker. Då skulle nämligen jag och Juni på cirkus och inte på vilken cirkus som helst utan på den kanadensiska “Cirque du Soleil” som är världens främsta grupp inom nycirkus. Inga djur alltså utan häftiga akrobater, härlig musik, clowner och en sådan härlig magisk stämning. Det går knappt att beskriva.

Juni var så förväntansfull och nöjd över sina popcorn.

Tyvärr fick man inte fotografera där inne under showen men så här såg scenen ut. Vi dansade, klappade och sjöng och var allmänt lyriska. Jag har velat sett dem i flera år men största behållningen var helt klart att se Junis fascination.

Föreställningen var 2,5 timme lång med en kort paus och Juni klarade av att sitta stilla nästan hela tiden. Det var som om hon var trollbunden.

Hihi! Dessutom har hon ju tränat det här med att sitta stilla ett visst antal gånger i flyg…😉

Den senaste tiden

Jag har inte försvunnit! Jag är kvar! Hoppas ni också är det! Här får ni se vad jag har haft för mig den senaste tiden:

Ännu förra veckan var vi hemma på Åland och pysslade på. Här testad Hjalmar sin födelsedags present som han fått av Renee och Christian. Allt med knappar på och som låter, är väldigt populärt just nu.

Helgen innan åkte jag, Lina och Hjalmar över till Stockholm över dagen för att träffa Heidi och Carro medan Juni var på Enklinge med mamma och pappa.

Vi ses så sällan just nu för det är så mycket i allas liv och alla bor på olika platser.

Så jag var så himla glad att bara få hänga med dem, fysiskt i verkliga livet, även om så för bara några timmar.

Vi åt jättegod brunch på Urban Deli

och vandrade omkring i mina gamla kvarter på söder.

Titta, här bodde jag i ett annat liv 😉

Sedan gick vid till fotografiska museet där Hjalmar till sin stora lycka kunde springa omkring

och göra andra gymnastiska övningar.

Det här fotografiet blev jag extra förtjust i.

Finisar! ❤️❤️

Tillbaka på Åland igen, lekte vi i snön.

Det blev milt några dagar och Juni var så nöjd över att kunna göra en snögubbe. 😊

En dag var jag till min kusin Robbe. Hans dotter Elsa, som jag är gudmor till, fyllde år och det var kul att kunna vara där och fira henne. Hjalmar är rätt så skeptisk när de kommer till famnar han inte känner igen, så här var jag bara tvungen att ta en bild. I Robbes famn gick det nämligen bra.

Resten av tiden på Åland jobbade jag mest. Jag gjorde en hel hög med intervjuer och skrev även en hög med artiklar medan Juni och Hjalmar gjorde detta:

Jag är så glad att vi fick så fina och vintriga dagar och att de fick uppleva snön i alla dess former.

Och mysa med mormor och morfar i soffan.

I fredags var det sedan dags för oss att resa tillbaka till Barcelona. Som ni ser börjar de bli vana 😉

Vi flög på kvällen och min plan var att de skulle sova på flyget, vilket de gjorde, men vi råkade ut för förseningar och kom inte hem till lägenheten före halv två på natten. Då var klockan halv tre i våra kroppar med åländsk tid. Så nja, jag vet inte om det var så bra idé. Vi är alla fortfarande jättetrötta.

Följande morgon svepte jag i mig några koppar kaffe och fixade mig i ordning.

Jag skulle nämligen guida detta sköna gäng genom “mitt Barcelona” och ta med dem på en matlagningskurs. Men om det får ni läsa mera nästa gång.

Kram och puss så länge!

Fredagsmorgon

Jag dricker te den här veckan och försöker bota min rossliga hals med honung. Det är redan fredag. Veckorna springer ifrån mig.

Klockan är nio och jag har precis just satt mig ner på ett kafé för att skriva några timmar. Jag har letat febrilt efter mina hörlurar till mobilen hela veckan. Jag vet att jag lagt dem på ett smart ställe, men nu minns jag inte var. Jag saknar så att lyssna på mina favorit-podcasts. De där tankarna utifrån.

Jag är så disträ och kan inte enbart skylla på sömnbristen. Jag är född sådan.

Redan som liten glömde jag väskan i skoltaxin med jämna mellanrum.

Ibland önskar jag att jag var en sådan människa som aldrig glömmer en banan längs ner i handväskan.

Som har välputsade skor, som skriver ut flygbiljetterna och lägger dem i en plastficka och som tar på strumpbyxor så försiktigt att det aldrig går en maska.

Andra gånger är jag glad över att sådana saker går mig förbi.

Det finns en viss typ av frihet i att inte alltid ha allting under kontroll.

Även februari går mot sitt slut. Jag lyssnar på BBC radio 3 på

morgonen. Jag vet inte varför men jag älskar att höra när en kvinna bryter av och läser upp trafikmeddelanden från London.

På torsdag flyger jag och barnen hem till Åland. Jag ser så framemot att se Junis ansikte när hon springer mot mormor och morfar som står på Arlanda. Hon har längtat så mycket den här gången. Frågat varje dag: när, hur, om?

Jag tror hon börjar förstå och uppfatta.

Avståndet.

Ännu en förkylning, en skön helg ändå och en efterlysning

God morgon på er! Vi skulle ha åkt och skidat i Pyrenéerna i helgen men i torsdags däckade Edu i feber och förkylning och några timmar senare Hjalmar. Nu är vi alla, utan Juni finisen, snoriga och hostiga, så ja allt blev inställt men jag känner att det inte gör något. I helgen har jag och Edu turats om att sova en timme här och där och det har varit så skönt. Trodde det aldrig mer sömn skulle vara min konstanta högsta önskan. Men det är det.

Vi fick inte pengarna tillbaka för stugan vi hyrt, men vi fick flytta fram bokningen så nu blir det ett bergsäventyr i slutet av mars istället. Jag vet inte om snön är kvar då men just nu är det ovanlig mycket snö uppe i bergen här. Det till och med luktar snö i luften här i Barcelona. Och de lovar kalla temperaturer hela veckan.

Jag har en del att göra på min jobblista men inte så där galet mycket som det känns som om jag haft varje vecka sedan jul. Äntligen börjar jag komma ifatt.

Dessutom tycker jag att mycket med jobbet är roligt just nu. Förr veckan kämpade jag med flera porträtt som jag skriver för Ålandstidningen och jag tänkte på hur länge jag jobbat med att skriva porträtt för dem. En evighet känns det som, och det är det kanske också.

Flera gånger har jag tänkt att nu måste jag sluta och fylla det utrymmet med något annat. (De tar nämligen väldigt lång tid att göra. )Och när Hjalmar kom tog jag en paus. Men saken är att jag älskar alla dessa fantastiska möten de jobbet ger mig.

Jag får prata med och ställa frågor till människor som jag annars aldrig hade träffat. Och deras tankar och livsöden lär mig så mycket. De öppnar upp min värld.

Denna vecka skriver jag på ett porträtt med en tjej från Åland som bor i Moçambique. I början när vi pratade så var jag så trött och fylld av mitt eget vardagsliv men ju längre in vi kom i samtalet desto mer vaken och på riktigt mer levande kände jag mig.

Hennes ord och livsval gick rakt in i mig. Hon fick mig att se en värld jag aldrig sett och när vi la på var jag så upprymd av hennes tankar och idéer att jag kände mig så inspirerad att skriva.

Så ja, kanske ska jag i alla fall fortsätta med dem så länge som jag spenderar mycket tid hemma med barnen och inte har tid själv att vara så mycket ute i världen. Jag på riktigt känner hur min sömnlösa hjärna öppnas upp och att jag på så sätt helt säkert blir en bättre människa.

Nu inom kort åker vi hem till Åland och då är min plan att göra en hel hög med intervjuer, så ni åländska läsare, tipsa gärna om ni känner till någon intressant person (med någon slags Ålands-koppling) som ni vill veta mer om. Kommentera här eller mejla mig på liz.lindvall@gmail.com

Tack! Puss! ❤️

Veckan som gick

Hej på er! Hur har ni det? Det blev inte mycket bloggande för mig förra veckan. Jag var som jag skrev fullt fokuserad på att få allt jag behövde ha gjort på min jobblista och även om jag inte tog mig fram exakt vart jag ville så är jag i alla fall en bra bit på väg och det känns skönare i magen.

Den här veckan är rätt så full den med, men det känns som om jag har saker och ting under lite mer kontroll och jag hoppas jag ska slippa jobba på kvällarna efter att barnen lagt sig. Det är mitt mål, att få den där timmen eller två för mig själv att se på en serie med Edu, läsa bok, prata med en vän eller bara stirra framför mig om det är vad jag vill just då.

I helgen önskar jag att jag hade fått sova lite mer än vad jag gjort men jag känner att jag i alla fall hann mysa med Juni och Hjalmar och även vara lite social.

Nu är det karnevaltider här i Barcelona. Det betyder att det pågår maskerader, upptåg och dans lite varstans i stan och barnen klär ut sig i skolorna.

Historiskt är det en tradition som firas innan påskfastan men karnevalen har sina rötter i magiska riter som förr i tiden utfördes för att skrämma bort de onda krafter som man trodde höll våren borta.

På lördagmorgon klädde vi därför ut oss och deltog i festligheterna i vår lokala matmarknad. Juni var prinsessa och Hjalmar en hund. Jag en trött men glad mamma.

En musik-och dansgrupp spelade sköna rytmer likt under karnevalen i Rio och Juni fick hänga med.

Sedan på eftermiddagen åkte vi och åt calzots men då dog tyvärr batteriet på min kamera och mobil så det blev inga bilder därifrån. Hur som helst var det riktigt gott. Ni vet, Calzots är de där purjolökarna som man på katalanskt vis grillar över öppen eld och sedan doppar i romescosås.

På söndagsmorgon sprang Edu Barcelona halvmaraton och då åkte jag och barnen hem till Kerstin på frukost/brunch.

På grund av karnevalen och loppet och allt gick knappt några bussar så vi blev jättesena. Det slutade med att jag halvsprang hela vägen hem till Kerstin med Hjalmar och Juni ovanpå varandra i Hjalmars sovvagn. Puh! Hade min egen lilla-halvmara, för på vägen hem blev det likadant.

Så mysigt då att få pusta däremellan hos Kerstin. Vi åt bananpannkakor och jag drack massa kaffe. Hihi!

Och så hade vi vår egna lilla karneval! ❤️

När vi kom hem hade Edu sprungit klart för länge sen och några kompisar till honom kommit över på lunch. Vi tog take-away-kyckling med stekt potatis och aioli som är väldigt vanligt här på söndagar och åt citronmoussetårta som de hade med sig till efterrätt.

Javi, som jag inte sett på så länge, inte på flera år, busade med Juni och Hjalmar

så de tjöt av skratt.

På kvällen fick jag “slänga ner” dem i badet och sätta på lugn musik så att de skulle lugna ner sig lite. 😉😘 Kram på er! Hoppas veckan börjat bra!

Måndag. Februari. 2018.

Hej på er! Har ni ännu vant er vid att skriva år 2018? Inte jag. Årtalet känns som framtiden för men det är där vi befinner oss.

Denna vecka är veckan som jag hoppas komma ifatt med alla artiklar jag tänkt skriva. Vill på fredag kunna laga en god middag, ta ett glas vin och känna att läget är under kontroll. Hoppas, hoppas!

Jag har också tänkt vara lite social. I dag ska en amerikansk kompis som jag träffade i poolen av alla ställen, där vi brukar gå och simma med barnen, komma över på lite te och scones. Passar utmärkt för här regnar det och åskar i dag.

Bilden här ovan tog jag häromdagen när solen lyste skönt. Vädret är väldigt omväxlande här i februari. Men jag gillar stämningen i stan. Lugnt och rätt så tyst, mer lågmäld än på sommaren. Till och med utanför Sagrada Familia är det ingen kö alls att tala om.

I helgen bestämde jag mig också för att gå ut och ta ett glas vin och äta middag med Noemi och några vänner till henne. Det var första gången jag var borta lite senare på kvällen från Hjalmar och det gick sådär.

Eller för Hjalmar gick det helt ok. Han vaknade en gång vid tio men Edu fick han att somna om. Det var jag som höll på däcka med huvudet i maten vid samma tidpunkt.

Messi är delägare på restaurangen som vi gick ut på och allt var så coolt och mysigt och gott men det enda jag kunde tänka på var att jag ville sova. Till slut tog jag en taxi hem. Ett år av sömnbrist sätter sina spår….😉

Men jag är glad att jag försökte i alla fall!

Hoppas er vecka börjar fint! Kram! ❤️

Rutiner, en jobbhög och ett födelsedagskalas!

God morgon på er! Måndag och en ny vecka.

Jag har tagit mig till ett kafé och försöker kära igång med veckans planer. Vi är alla här fortfarande lite hostiga och snuviga men det känns ändå som vi är ute på andra sidan av influensan. Så skönt!

Nu ser jag framemot att köra igång med det vanliga livet igen, komma in i rutiner, kanske gå och träna en dag och boosta immunförsvaret med massa frukt och grönt.

Mogna citroner hänger från träden här och fruktaffärerna är fulla av mandariner, apelsiner och grapefrukter så det gäller att passa på. Det är precis just nu som alla citrusfrukter är som godast.

I veckan ska jag skriva en massa resereportage, intervjua en tjej från Åland som driver en farm tillsammans med sin man på Nya Zeeland, skriva ett personporträtt med en musikalisk kille som söker sig fram i livet, blogga, sätta ihop en lista med restaurangtips från Barcelona, hänga med barnen så mycket som möjligt ute i solen, lunch med fina vänner och baka till Hjalmars kalas.

Han fyller nämligen ett år om en vecka och på lördag ska vi ha kalas! Jag kan knappt fatta det! Att ett år redan har gått. Han håller på bli så stor. Nu går han till och med flera meter! ❤️

Januaridagar och nätter

Vi hostar och snörvlar i kapp. Hela bunten. Edu också men han måste vara på jobb.

Jag måste också jobba, men försöker pussla istället. En bit till jobb där. En bit till barnen där. Jag skriver en halv artikel, lagar lunch, bär på Hjalmar, målar med Juni, rullar vagnen, skriver en halv artikel till, funderar på en krönika, plockar upp klossar och skissar på ett första utkast i soffan när bägge barnen somnat.

Lite knepigt blir det när hela familjen är sjuk i influensa och verbet vabba inte ens existerar. Inte som egen företagare och inte i hela Spanien.

Usch, nu låter det som om jag tycker synd om mig själv. Och lite gör jag det nog. Beklagar mig för den ena och den andra. Ogillar det. Skäms. Egentligen vet jag ju hur bra jag har det.

Jag lägger mig rak lång på sängen hos Ainoa. Min underbara fysioterapeut som jag hade turen att komma i kontakt med för två år sedan när jag blev påkörd av en bil bakifrån och fick ont i nacken.

Hon trycker sina varma händer på alla punkter som gör ont. Det känns som en befrielse. När de spända knutorna upplöses och min kropp sjunker längre ner i madrassen.

När hon är klar ligger jag kvar en stund under den varma filten.

Landar.

Sedan kliver jag upp.

Rätar på mig och går ut i solen.

Det finns redan lite värme i dess strålar.