Ny dag. Ny vecka.

Jag värdesätter så mycket helgerna just nu. Med ett mer regelbundet jobb och bägge barnen på dagis för första gången är jag tillbaka i ett mer rutinmässigt liv. Förr smälte allt ihop mer, både ledigheter och jobb, och jag har inte riktigt bestämt mig vad jag gillar bäst, men helt klart är att jag numera älskar fredagar!

Och helgen. Speciellt om vi mest bara är och Hjalmar vill krypa ner i sängen, som här ovan, en gång till, efter frukost, och bara gosa. Det är också så mycket med det här att ha hus som vi njuter av just nu eftersom vi som familj aldrig haft det tidigare.

Jag älskar sovrummet med ljuset som silar in utifrån. I Barcelona hade vi inget fönster och nu njuter jag så av att kunna ligga i sängen och läsa i naturligt ljus. En annan sak är vår öppna spis. I helgen när det blev lite kyligare ute eldade vi både tidigt på morgonen och sent på kvällen. Det är nog en av de mysigaste sakerna jag vet.

Och sakta, sakta kanske vi börjar landa lite, även om det fortfarande känns så ovant att bo här igen. På onsdag kommer Edus mamma hit och ska stanna i stan två veckor. Det ska bli så fint. Och bra för oss alla, tror jag, att världarna möts lite.

I veckan har jag annars fullt upp. Flera skrivjobb, förutom mitt vanliga kontorsjobb som copywriter. Jag måste komma ihåg att fakturera och nu har jag mitt bokmanus på en första genomläsning. Så spännande! Och nervöst! Jag vill också hinna fixa allting extra fint hemma tills Rosa kommer och så har jag några lunchdejter. Ja, ni hör! På samma gång känns det viktigt att det blir mindre stressigt den här veckan, så jag har försökt planera in tid för att bara vara. Hur går det för er?

Hoppas er vecka börjat fint. Puss! ❤️

En annan födelsedag i ett annat land

God morgon! Idag har jag en lång jobbdag och försöker peppa mig själv med kaffe. Hjalmar sov så dåligt inatt. Han vaknade flera gånger och var ledsen och jag fick gå runt och bära honom i mörkret tills han somnade som när han var liten bebis.

De lovar över 20 grader här idag och jag har på mig kjol utan strumpor. Min taktik denna höst, nu när vi flyttat upp till nordligare breddgrader, är att ta tillvara på den varma tiden så länge det går. Inte ta på mig kängor och långbyxor bara för att kalendern visar höst.

Jag är fortfarande glad efter allt fint i helgen. Och idag vill jag visa er bilder från en annan födelsedag. I ett annat land. I somras fyllde ju Juni 5 år och för första gången firade vi hennes födelsedag i Barcelona.

Några av er har kanske redan sett bilderna på min Instagram.

Det var så varmt ute och min stackars vän Camille som var höggravid höll på förgås i värmen. Jag och Juni hade bakat en frost-tårta och även den höll på smälta bort. Men det blev ändå ett fint kalas.

Min kompis Jolanda kom dit och gjorde ansiktsmålningar på barnen och gjorde en dockteater om en sjöjungfru.

Nästan alla barn och föräldrar från Junis förskola var där och eftersom skolan var slut för sommaren och vi skulle flytta blev det även vår hejdå-fest.

Kära Kiki som är skolans föreståndare och även ägare kom med sin dotter och hon hade skrivit ett sådant fint brev till oss och Juni som jag ska spara för alltid.

Jag tror det är viktigt att avsluta saker ordentligt och säga hejdå. Det blir nästan som en ceremoni och denna dag var därför så viktigt för oss. Efteråt var det som en tyngd släppte inuti mig. Jag kände mig mer redo att åka. Och Juni också, tror jag.

En fin födelsedagshelg!

Hej på er! Hur har ni det? I helgen fyllde jag år och jag gjorde så många roliga saker att jag både känner mig trött och glad.

Det var första gången på åtta år som jag befann mig hemma på Åland och kunde fira med hela familjen och med Åsa och jag blev så rörd igår när jag såg alla samlade hemma hos oss att jag nästan började gråta.

Det är en speciell känsla att kunna bjuda hem till vårt hem här. Under så många år har jag träffat familj och vänner ute på stan eller hemma hos dem när jag varit på besök. Många har visserligen varit och hälsat på i Barcelona men det är en mycket speciell känsla att ha ett hem här.

Och det blev verkligen en social helg. Redan på fredagkväll kom Carro och Johan hit från Sverige och stannade hos oss hela helgen. Eftersom det mest regnade, lagade vi en massa mat och bara hade det mysigt. På lördagskvällen kom sedan även Åsa, Lina och Johanna över på lite vin. Vi eldade i spisen och hade så fint.

Sedan igår på själva födelsedagen var Edu och barnen så himla gulliga och kom och väckte mig med frukost på säng. Eller jag vaknade med Hjalmar kl sex som vanligt och gick sedan och la mig igen och så kom de och sjöng och allt.

Juni hade gjort en massa kort och teckningar. Hihi! Hon älskar födelsedagar lika mycket som jag.

Vid lunchtid åkte vi sedan till Eckerö och åt på Bodegan i Käringsund innan vi skjutsade Carro och Johan till färjan. Jag har aldrig varit där innan men det var så himla fint med utsikten över vattnet och de fina sjöbodarna. Och jag kan verkligen rekommendera deras fish & chips.

Sedan var det bara att åka hem och ställa sig och kocka. Hela närmsta familjen kom över på middag. Totalt 16 pers. Lite stressigt blev det att få all mat klar i tid men en riktigt bra kväll blev det.

Nu ska jag snart sluta jobba och åka hem till barnen. En trött måndag, men det var ett tag sedan jag kände mig så uppfylld av kärlek, god mat och goda vänner. Hoppas er vecka börjat bra! ❤️

Sista dygnen i Barcelona – sorgliga avsked, mycket kärlek och sol

De sista dagarna i Barcelona var så intensiva med så många känslor att det känns som om det är först nu jag kan smälta dem. Jag och barnen flög till Stockholm på måndagen och på lördagen träffade vi detta härliga gäng på vår favoritstrand: Castelldefels.

Helios och Edu är som bröder. De har känt varandra sedan de var tre år gamla och alltid bott i samma kvarter i Barcelona. Här ser de glada ut men usch det var ett jobbigt hejdå. Vi ses ju snart i Barcelona igen men jag tror det är mer känslan att inte kunna ses precis när man vill och behöver som känns svår.

En känsla jag har haft med min familj och vänner och som jag förstår så väl.

Och här är mina tjejer: Noemi och Juanita. Under de senaste sju åren har jag och Noemi träffats nästan varje vecka, tagit en kaffe och pratat om livet. Vi har varit med om så mycket tillsammans: fina helger på landet, goda middagar, viktiga diskussioner, graviditeter, missfall, väntan, adoption…och jag saknar henne så så mycket redan.

Vi hängde hela gänget på stranden, åt picknick och hade det skönt. Och det var så varmt så vi låg i vattnet hela tiden.

Senare på eftermiddagen lämnade vi barnen hos Rosa och så gick jag och Edu ner på stan för att ta en promenad genom vårt Barcelona.

Det var så varmt så en hund badade i fontänen på Plaza Real.

Och vi var upprymda och nostalgiska.

På ett torg slog vi oss ner och beställde in oliver och vermouth.

Senare på kvällen träffade vi Noemi och Helios igen och gick ut och åt middag med hela detta gäng som vi tillbringat många helger på Costa Brava med.

De hade satt ihop ett jättestort kort med en massa bilder på oss från våra år tillsammans.

Och när de gav detta kunde varken jag eller Edu hålla tårarna borta.

Innan vi åkte hann vi även hänga med fina Kerstin på stranden

Och jag och barnen smet iväg till parken med Noemi och Sofia. Jag smet även ut en kväll med min kära Maria, men det har jag inte något kort på 😉.

Och så hade vi ju även avskedsmiddag tillsammans med Edus familj.

Och även våra grannar, Edus kusin Carlos och hans fru Elisa, kom över. Ja, ni förstår. Så känslosamt!

Följande morgon var nästan allt hoppackat i lägenheten. Det är något speciellt med en plats du hållit och vyssjat två bebisar i. Jag känner till varje detalj och vrå.

Och vi gick till och med till vår skinkaffär på hörnet för att säga hejdå.

De förlorade några riktigt bra kunder kan man säga ☺️

Sedan gick vi till Gracia och åt en glass. Och jag hade kameran med och fotade alla mina favoritplatser i våra kvarter.

Hasta la vista Gracia!

Den stora flytten

Oj, vilka veckor! Idag är det lite över en månad sedan vi flyttade från Barcelona till Åland och det har varit en berg-och dalbana med alla olika slags känslor av sorg och saknad och glädje och upprymdhet.

Varje kväll har jag tänkt nu ska jag blogga. Sedan har jag varit så trött och tänkt att jag gör det imorgon. Och så på morgonen har jag tänkt:” Jag gör det ikväll”. Och så vidare.

Så nu skriver jag här i realtid och tänker att det är bara att köra igång. Jag tror nämligen jag mer en någonsin behöver den här kanalen, för att skriva av mig och för att dokumentera alla förändringar. Allt känns nämligen så intensivt nu…och jag vet hur det brukar vara med sådana tider, man minns de knappast sedan.

Och jag vill kunna minnas. Och berätta för barnen. Juni tror jag kommer att komma ihåg. Men Hjalmar kommer bara få höra den här flytten som en historia som skapas här och nu.

Hur som helst. På det stors hela mår vi bra. Jag skriver detta från soffan i vardagsrummet i vårt hus på Klinten. Vi har ett hus! Kan ni fatta! Ibland har den drömmen varit så stor för mig. Och nu har vi det. I alla fall till låns. Vi hyr huset av en gullig familj som bestämde sig för att åka till Spanien ett år. Så vi har nästan bytt liv med varandra. Även om de är på Kanarieöarna och inte tagit över vår lägenhet i Barcelona. Där ska istället Edus bror och hans familj flytta in om några veckor. Det känns bra på så många vis.

Nu är klockan 06.30 på morgonen och Juni och Hjalmar bredvid mig och äter mackor till frukost. Snart ska jag cykla till jobbet. På det viset har även ett nytt slags liv börjar för mig. Men det tar vi en annan dag.

Barnen ska senare vid niotiden till dagis. Edu går med dem dit i dubbelvagnen genom skogen. De räknar sniglar på vägen.

För Juni är det ett nytt dagis med nya barn. Mitt mammahjärta hoppas hon ska känna sig hemma med alla snart. För Hjalmar är det första gången han går på dagis. Jag var så orolig för det men inskolningen gick alldeles utmärkt. Kanske för att jag känt mig så trygg den här gången. Med dagiset, med personalen och med att de har det så bra där. De är omhändertagna av varma armar och famnar.

Många frågor har dykt upp från barnen nu när vi landat lite. Bägge saknar att bo med mormor och morfar som vi alltid har gjort när vi varit på Åland. En grej jag inte tänkte på att det skulle reagera på, men så klart det är ju vad de är vana vid.

Jag försöker förklara att nu ska vi skapa vårt eget hem. Och dag för dag känns faktiskt allt mer hemma. Juni förklarade det vi alla går igenom så bra häromdagen. Hon sa: ” Jag har aldrig haft ett sådant här liv. Jag tror jag gillar det, men jag måste bara få vänja mig först.”

❤️

Två restaurangbesök och en utomhusbio

Vanligtvis går inte jag och Edu ut så mycket på kvällarna men eftersom vi den senaste tiden velat njuta lite extra mycket av Barcelonas utbud innan vår flytt har vi packad in barnen i vagnen på olika äventyr. Det har väl gått sådär 🥰

På en restaurang som heter La Llama gick det riktigt bra. Barnen var busiga men glada och under middagen åt de bra och satt en god stund och ritade med kritor.

På vår bröllopsdag på La Pepita gick okej. Hjalmar var supertrött och bröt ihop ett par gånger, stackaren. Det blev en bra men snabb middag kan man säga.

Men häromdagen tog ändå priset. Vi fick den utmärka idén att gå på utomhusbio med barnen sovandes i vagnen. Det var i alla fall planen.

Bion hålls varje sommar uppe vid ett slott på berget Montjuic. Innan hålls en konsert och allt är överlag superfint ordnat med en stor gräsmatta där folk picknickar och har det mysigt.

Filmen skulle börja kl 10 och eftersom barnen vanligtvis somnar vid 8 tänkte vi att det blir perfekt. Vi har två timmar på oss att få dem att somna.

Men det var för optimistiskt tänkt! Allt var så roligt och alla människor överallt. Både Juni och Hjalmar var uppspelta och klarvakna. Finisarna! ❤️

Det slutade med att de halvsov när filmen började, vi höll tummarna men en halvtimme in i filmen vaknade Hjalmar till och gallskrek.

Vi fick panik. Jag ville ju inte förstöra filmen för alla andra. Ni skulle ha sett oss! Vi måste ut och bort men det var fullt med människor överallt. Jag fattar inte varför vi inte tänkt ut en B-plan?!

Jag sprang allt vad jag orkade och zick-sackade fram mellan filtarna med en skrikande Hjalmar i mina armar. 1.500 personer var där och jag lovar! Det kändes som alla tittade på mig. Jag tror på riktigt att de gjorde det.

Efter kom Edu med en trött Juni, filten, dubbelvagnen…

Okej, så det gör vi inte om igen.

Men titta, vad roligt vi hade innan filmen började: 😉😘

Midsommar, San Juan och Edus födelsedag

Jag kom på att jag glömt bort att visa er bilder från midsommar, när vi åkte med Noemi och Helios och Arthur och Isa till Costa Brava och firade San Juan, som det heter här.

Det är även Edus födelsedag så det blev extra mycket fest med eld och fyrverkerier och allt på stranden. För det är så man firar in sommaren i och runt Barcelona.

Varsågoda! En bildkavalkad!

Alla dessa mammor

I början här i Barcelona kände jag mig som en ganska ensam mamma. Jag har förklarat det för er förut men eftersom mammaledigheten och föräldraledigheten överlag är nästintill obefintlig här så är det svårt att dagtid träffa på andra föräldrar.

Tills barnen börjar på förskolan. Då träffar man på andra föräldrar överallt och blir typ medlem i fem whatsapp-grupper på en och samma gång.

Och vilka mammor och pappor sen! Jag hade turen att träffa på några riktigt fina. Och en härlig blandning av kulturer och länder. En från New York, en från Tunisien, en från Barcelona, en från Barbados, en från Frankrike, en från London och en från Åland.

Det bästa var att vi tidigt fick en rutin med fredagskaffe efter lämning men innan jobb, då hela veckan avhandlades.

När jag i vinter traskar fram genom blötsnö till dagis med barnen i overaller ska jag tänka på dessa fredagar. På den soliga stämningen i Gracia, den blå himlen och dessa fina mammor, jag lärde känna.

Det kommer att ge mig energi. ❤️

Sista tapas-turen på länge

Vet ni, nu har jag gjort min sista tapas-tur i alla fall på ett bra tag här i Barcelona. I och med att vi flyttar norrut lägger jag dem på is.

Jag vill bara säga tack till alla som gått dem med mig. Vad roligt vi haft!

Det har varit så skoj att visa er mina favoritställen i stan och prata om mat och livet i Barcelona och på samma gång träffa folk hemifrån en liten stund.

Nu senast höll jag en för fyra ålänningar som just fått sommarlov. Vi drack cava, åt pinxos och skålade för sommaren. Här är några bilder från turerna.

Tack till er alla! ❤️

Barcelona-tips! Castelldefels

Det är konstigt hur man ibland upptäcker favoritplatser precis när man är på väg hem.

Många har pratat gott om stränderna vid Castelldefels, cirka en halvtimme med pendeltåget söder om Barcelona. Men jag vet inte riktigt varför men jag och Edu har inte kommit oss för att åka dit.

Tills för några veckor sedan. Och åh, vad fint det är där.

Långgrunt för barnen, mjuk och fin sand, bra restauranger i närheten, lekplatser och en mycket lugnare stämning än i Barceloneta, utan bland annat försäljare som ropar var femte minut.

Så detta är mitt bästa tips till er om ni är på väg till Barcelona. Kolla in Castelldefels!