Två restaurangbesök och en utomhusbio

Vanligtvis går inte jag och Edu ut så mycket på kvällarna men eftersom vi den senaste tiden velat njuta lite extra mycket av Barcelonas utbud innan vår flytt har vi packad in barnen i vagnen på olika äventyr. Det har väl gått sådär 🥰

På en restaurang som heter La Llama gick det riktigt bra. Barnen var busiga men glada och under middagen åt de bra och satt en god stund och ritade med kritor.

På vår bröllopsdag på La Pepita gick okej. Hjalmar var supertrött och bröt ihop ett par gånger, stackaren. Det blev en bra men snabb middag kan man säga.

Men häromdagen tog ändå priset. Vi fick den utmärka idén att gå på utomhusbio med barnen sovandes i vagnen. Det var i alla fall planen.

Bion hålls varje sommar uppe vid ett slott på berget Montjuic. Innan hålls en konsert och allt är överlag superfint ordnat med en stor gräsmatta där folk picknickar och har det mysigt.

Filmen skulle börja kl 10 och eftersom barnen vanligtvis somnar vid 8 tänkte vi att det blir perfekt. Vi har två timmar på oss att få dem att somna.

Men det var för optimistiskt tänkt! Allt var så roligt och alla människor överallt. Både Juni och Hjalmar var uppspelta och klarvakna. Finisarna! ❤️

Det slutade med att de halvsov när filmen började, vi höll tummarna men en halvtimme in i filmen vaknade Hjalmar till och gallskrek.

Vi fick panik. Jag ville ju inte förstöra filmen för alla andra. Ni skulle ha sett oss! Vi måste ut och bort men det var fullt med människor överallt. Jag fattar inte varför vi inte tänkt ut en B-plan?!

Jag sprang allt vad jag orkade och zick-sackade fram mellan filtarna med en skrikande Hjalmar i mina armar. 1.500 personer var där och jag lovar! Det kändes som alla tittade på mig. Jag tror på riktigt att de gjorde det.

Efter kom Edu med en trött Juni, filten, dubbelvagnen…

Okej, så det gör vi inte om igen.

Men titta, vad roligt vi hade innan filmen började: 😉😘

Midsommar, San Juan och Edus födelsedag

Jag kom på att jag glömt bort att visa er bilder från midsommar, när vi åkte med Noemi och Helios och Arthur och Isa till Costa Brava och firade San Juan, som det heter här.

Det är även Edus födelsedag så det blev extra mycket fest med eld och fyrverkerier och allt på stranden. För det är så man firar in sommaren i och runt Barcelona.

Varsågoda! En bildkavalkad!

Alla dessa mammor

I början här i Barcelona kände jag mig som en ganska ensam mamma. Jag har förklarat det för er förut men eftersom mammaledigheten och föräldraledigheten överlag är nästintill obefintlig här så är det svårt att dagtid träffa på andra föräldrar.

Tills barnen börjar på förskolan. Då träffar man på andra föräldrar överallt och blir typ medlem i fem whatsapp-grupper på en och samma gång.

Och vilka mammor och pappor sen! Jag hade turen att träffa på några riktigt fina. Och en härlig blandning av kulturer och länder. En från New York, en från Tunisien, en från Barcelona, en från Barbados, en från Frankrike, en från London och en från Åland.

Det bästa var att vi tidigt fick en rutin med fredagskaffe efter lämning men innan jobb, då hela veckan avhandlades.

När jag i vinter traskar fram genom blötsnö till dagis med barnen i overaller ska jag tänka på dessa fredagar. På den soliga stämningen i Gracia, den blå himlen och dessa fina mammor, jag lärde känna.

Det kommer att ge mig energi. ❤️

Sista tapas-turen på länge

Vet ni, nu har jag gjort min sista tapas-tur i alla fall på ett bra tag här i Barcelona. I och med att vi flyttar norrut lägger jag dem på is.

Jag vill bara säga tack till alla som gått dem med mig. Vad roligt vi haft!

Det har varit så skoj att visa er mina favoritställen i stan och prata om mat och livet i Barcelona och på samma gång träffa folk hemifrån en liten stund.

Nu senast höll jag en för fyra ålänningar som just fått sommarlov. Vi drack cava, åt pinxos och skålade för sommaren. Här är några bilder från turerna.

Tack till er alla! ❤️

Barcelona-tips! Castelldefels

Det är konstigt hur man ibland upptäcker favoritplatser precis när man är på väg hem.

Många har pratat gott om stränderna vid Castelldefels, cirka en halvtimme med pendeltåget söder om Barcelona. Men jag vet inte riktigt varför men jag och Edu har inte kommit oss för att åka dit.

Tills för några veckor sedan. Och åh, vad fint det är där.

Långgrunt för barnen, mjuk och fin sand, bra restauranger i närheten, lekplatser och en mycket lugnare stämning än i Barceloneta, utan bland annat försäljare som ropar var femte minut.

Så detta är mitt bästa tips till er om ni är på väg till Barcelona. Kolla in Castelldefels!

Förskola i utlandet

Ett år blev det på förskola för Juni här i Barcelona. Och vilket erfarenhet det varit. Både Juni och vi har lärt oss massor. Och det har både varit tufft och fint.

Vi hittade en jättefin förskola här i Gracia, ungefär en halvtimme från där vi bor “My little Montessori”.

Som ni hör på namnet är det en Montessori förskola med Montessori-pedagogik och med engelska och spanska som huvudspråk.

Det jag gillade mest var att man kunde välja och hämta barnen tidigare så det inte blev så långa dagar för Juni. Hon har gått från 9-14. Annars har de flesta skolor tiden 9-17 och det går inte att hämta barnen innan. Fastän skolan inte är obligatorisk innan sex år så är de ändå noga med det.

Förskolorna här är överhuvudtaget mer likt skolor än dagis. Redan vid tre års ålder hålls lektioner och övas barnen i olika färdigheter och förväntas lära sig olika saker.

Det var till en början en kulturkrock för mig. Och när jag insåg att man inte heller tror på inskolning blev det tufft. Juni grät varje dag vid lämning alla dagar fram till jul. Mitt hjärta höll på att gå sönder. Och jag stor ångest över vad det gjorde med hennes hjärta.

Men sedan efter jul vände det och nu på våren har hon älskat sin skola!

Lärarna har varit jättefina och Kiki som äger förskolan helt underbar. Allt blev väldigt bra till slut och jag har fått upp ögonen för att det finns många olika förhållningssätt.

Sista dagen i skolan sade vi hejdå och Junis lärare Marion som Juni tyckte mycket om grät. Jag också. Det blev en jättefin skolavslutning på baksidan av huset, ute i trädgården med barnen som sjöng olika sånger från Sound of Music. Och Juni liksom alla andra barnen fick en medalj som hon var SÅ stolt över.

Huvudvärk i paradiset

Jag har haft sådan huvudvärk den senaste tiden. Varje dag. Ibland mer eller mindre. Vilket verkligen har triggat igång min hälsoångest.

Jag har gjort olika undersökningar och de har varit bra. Men min oro för att det ska vara något allvarligt har gjort det ännu sämre.

Jag vet inte om det är stress över boken, flytten, nytt jobb osv. Om det är min Addison som spökar. Eller om det är tröttheten efter sömnlösa nätter i flera år som kommer ut nu när Hjalmar sover bättre.

Jag är bara så påmind om att hälsan är det viktigast. Alltid!

De senaste dagarna har jag varit mycket bättre vilket ger mig hopp om att det håller på att vända.

Tänker på alla som lever med kronisk smärta. Och skickar er all min styrka. ❤️

Här kommer några bilder från när vi var i Cadaquez i början av juni. Den byn, norr om Girona, alldeles intill den franska gränsen är min absoluta favoritplats utanför Barcelona.

Så mysig med alla vita hus och guppande fiskebåtar. Och havet närvarande överallt. Ett riktigt paradis. Tyvärr var huvudvärken riktigt illa när vi var där men det gjorde mig gott ändå, att bara få vara några dagar utan några som helst krav. Även om jag också satt och skev en hel del på boken.

Det regnade också en hel del, men det gjorde ingenting. Det var nästan skönt.

Rosa och om att alltid sakna någon

Det allra svåraste med att lämna Barcelona är att åka ifrån Rosa, Edus mamma.

Hon är väldigt klok och fin angående vårt beslut och säger saker som: ” Nu är det dina föräldrar tur att vara nära”, ni måste tänka på er framtid och inte min” och “jag ska lära mig Skype” och “hälsa på så ofta det går”.

Men det känns ändå ledsamt. Hon har varit min klippa här och hjälpt mig massor genom åren med barnen och allt möjligt annat. Och speciellt Juni är så nära sin farmor.

Men det är priset man får betala när man har lyxen att få ta del av och leva i två kulturer och länder. Du saknar alltid någon.

Grejen är att fokusera på vad du har. Här och nu i stunden. Och inte fastna i längtan. Det har jag lärt mig genom åren.

Här är några bilder från när vi firade hennes 70 årsdag i våras. Vi åkte till Costa Brava tillsammans med Edus bror Sergi och hans familj och åt gott och hade det skönt.

Livet med au-pair

Veckan innan midsommar sade vi hejdå till bästa Emelina som varit vår au-pair de senaste året och nu har åkt hem till Åland för att sedan fara iväg och studera i höst.

Hon hittade sin plats i stan på direkten och flyttade ihop med några kompisar efter jul. Hon hade klarat sig utmärkt på egen hand men fortsatte vara vår au-pair flera gånger i veckan bara för att hon var så himla gullig och ville hjälpa oss. Kommer för evigt vara tacksam för det. Utan Emelina ingen bok.❤️

Fyra au-pairer har det blivit genom åren, ända sedan Juni var 1,5 år. Som har bott hos oss som en rumskompis, tagit hand om barnen när jag jobbat och pluggat och levt sitt eget liv här i Barcelona.

“Är det inte konstigt att ha någon främmande att bo hemma hos er? Det är frågan jag ofta fått. Och javisst, ibland och till en början. De har ju liksom fått se småbarnslivet med precis allt som det är med vaknätter, läckande bröst och trotsutbrott.

Men just därför ganska snart har de blivit en del av familjen som ett syskonbarn eller “sladdis” till lillasyster.

Och de har låtit mig se vem de är som personer.

Jag är medveten om att ha au-pair eller för den delen att vara au-pair nog inte är något för alla men jag är så glad över att vi gjorde det och erfarenheterna det har gett oss.

Juni pratar flytande svenska och jag är helt övertygad om att det är för våra fina tjejers skull. ( Hjalmar pratar inte ännu så mycket).

Dessutom både Juni och Hjalmar fått knyta an till andra vuxna, som varit varma, roliga och trygga istället för att tidigt hamna på ett spanskt dagis, ofta med massor med barn, få lärare, noll inskolning och långa dagar, från 9-17.

Det har också varit så himla mysigt för mig att sätta mig in i våra au-pairers värld, höra om deras tankar, äventyr och framtidsplaner och bara ta en fika och hänga med någon som förstår ena referensram på svenska en stund.

Med detta vill jag bara säga:

Tack Lina, Nora, Hanna och Emelina!

Vad hade jag gjort utan er! ❤️

Hus att hyra i Premia, Barcelona

Våra vänner Marc och Juanita bor i Premià de Mar ungefär en halvtimme med pendeltåget utanför Barcelona.

För några veckor sedan var vid dit och åt lunch hemma hos dem. Det var en otroligt varm dag med 34 grader i skuggan och vår morgon började med att vår bil blivit bortförd av parkeringsvakten. De hade nämligen påbörjat ett vägbygge där vår bil stod och eftersom vi bara använder vår bil på helgerna hade vi ingen aning om det.

Men till slut kom vi dit, tog ett dopp eftersom havet ligger precis intill, aperitivo på torget i byn och sedan köpte vi med oss grillad kyckling och gick hem till dem och åt. Även våra vänner Roman och Chris kom och det var fint att se dem alla.

Och nu tänkte jag göra lite reklam för Marc och Juanita. De hyr nämligen ut sitt hus nu i sommar så ifall ni är sugna på att åka iväg till värmen och är ute efter storstadsliv men även strand och lugn och ro. Premia de Mar är perfekt för det.

Deras hus ligger mitt i byn och nyrenoverat antikt hus, som är supermysigt inrett och rymmer en hel familj. Här kan ni hitta mer info och se bilder.