Sista veckan i november

Hej på er! Hur har veckan börjat och hur var helgen? Tänk att det snart är lillajul! Vi började pynta redan förra helgen med julstjärnor och juliga färger i vardagsrummet. Juni blev så lycklig när vi plockade fram jullådan och hon såg att alla grejer från Barcelona var med. Det kändes viktigt för oss, att vi fick med sådana grejer hit så att barnen kan känna lite igen sig mitt i allt det nya. 

I lördagskväll var jag på monologen ”Två halva liv – en sjömanshustrus böner och balansakter” på Ålands sjöfartsmuseum. Jag blev så berörd. Annie Lahti, som framförde den var imponerande bra och musiken till så passande och stämningsfull. 

Monologen är en omarbetning som Isabella Grüssner-Sarling gjort av Hanna Hagmarks doktorsavhandling om sjömanshustrur. Och Isabella hade vävt ihop allt så fint om längtan, anpassning, vardag, frihet och självständighet. Hela tiden med havet som följeslagare. Med havet som bestämmer. 

Jag tänkte så mycket på min mormor Endis som var en sjömanshustru och på min morfar Enzio som var sjöman. Det var som att höra om deras liv. Jag rekommenderar verkligen er att gå och se den om den sätts upp igen. 

Det blev även ännu mer julgrejer i helgen. Vi var på julgatans öppning, firade barnkonventionens 30 år på bibban och åkte tomtetåget på söndagen och lämnade önskelistor till tomten. Så mysigt. 

Energimässigt har nu den här veckan börjat helt okej. Jag tror jag kommit på receptet att ta sig igenom novembermörkret, nämligen att mysa så mycket som möjligt på kvällarna. Igår blev det bastu med tända stearinljus som doftade julig kanel och skön jazz som soundtrack i bakgrunden. Sedan virrade jag in mig i en handduk och gick snabbt, snabbt ut och andades in den iskalla luften. Bästa sättet att känna sig lite levande på. Det nästbästa med huset vi hyr är denna bastu. På första plats kommer fortfarande den öppna spisen i vardagsrummet. 

Morgonpigg, kvällsmänniska och helgtips

Jag sitter på jobb och häller i mig kaffe. Imorse väckte Hjalmar mig 05.15 och ville gå upp och leka, hur pigg som helst. En kvart senare kom Juni. Jag har fått morgonpigga barn. Det är helt klart. Jag önskar bara att jag själv var det. Men jag älskar kvällarna. Efter kl. 22 är det som om jag vaknar upp på nytt, fylld av ny energi hur trött jag än varit under dagen är jag då mitt bästa jag.

Jag gick till jobb idag igen. Det ta ungefär 25 min. Det känns så skönt att få denna lilla stunden för mig själv och på vägen hem innan jag hämtar barnen. En slags omställningstid. Jag lyssnade på allvarligt talat med Mirjam Unge. Hon hade så kloka och fina tankar om snällhet, svordomar och att bli förälder. Lyssna, om ni har tid.

Vad skönt, att det är fredag! Eftersom jag var borta en dag förra helgen ser jag så framemot att vara med Edu och barnen. Jag tror vi ska börja julpynta lite. Nästa helg är det lillajul här på Åland och vi tänkte fira det med hela la familia hemma hos oss. Då kommer jag ha fullt upp med all mat och grejer så därför tänkte jag börja småpynta redan nu. Vi som familj har aldrig bott i ett hus i juletid innan, så jag ser så framemot att göra det så fint och mysigt som möjligt. Jag har kommit fram till att det är mina ledord när det kommer till inredning: mysigt och hemtrevligt. Det behöver varken vara coolt, trendigt eller stilrent, istället mysigt, varmt och välkomnande. Det är det viktigaste för mig.

Hoppas ni alla får en fin helg. Det händer så många roliga saker här på Åland i helgen:

  • Julgatan öppnar. Jag tyckte det verkade mysigt med tomtetåget på söndag och att spana in luciakandidaterna som ska sjunga på torget på lördagen. Dunderdansarna dansar också och Juni skulle ha varit med, men pga av lite blyghet väljer vi att titta på istället.
  • I Maxinge firar man också in julen. De startar redan idag fredag. Mercedes ska vara där med sin choklad och Matbanken samlar in mat.
  • Mysigt också att Nybonds i Lumparland ska ha lillajul-marknad på lördag.
  • Korvgrejen imorgon på Smakbyn, hade varit kul om det inte hänt så mycket annat.
  • Och föreläsningen om japanska skrivstilar på stadsbibban på söndag.
  • På bibban firar de även imorgon att barnkonventionen fyller 30 år med sagostunder på svenska och olika språk och ansiktsmålning.
  • Den klimatsmarta brunchen på Emmaus låter god, god, god.
  • Jag är även nyfiken att spana in tillsammans med barnen lekutställningen Kollornas värld på Ålands kulturhistoriska museum. Alla nya lekställen att gå till när det regnar ute är bäst. Men de kan man ju även gå på mitt i veckan eller någon annan helg.
  • Mitt sista och bästa tips är teaterföreställningen “Mina två halva liv” på Sjöfartsmuseet ikväll och imorgon kväll. En monolog med Annie Lahti om livet som sjömansfru. Tror den kan vara riktigt bra. Jag ska gå på den imorgon kväll med min storasyster.

Under helgerna tar jag ledigt från bloggen men då kan ni ofta hitta mig på Instagram och Stories.

Perspektiv, minnen och körsbärstomater!

Hej på er!

Hur har ni det i novembermörkret? Edu tyckte häromdagen att han är så blek i ansiktet. Jag kunde inte låta bli att skratta, men jag förstår hans chock. Han har nog aldrig sett sitt ansikte så vitt.

Jag har mycket jobb den här veckan. Det ser ut att bli så fram till jul. Men jag försöker smyga in stunder av njutning. Igår träffade jag min mentor Tove som blivit en kär vän. Hon får mig alltid att titta på livet och saker från ett helt annat håll, som om hon kan lyfta sig ovanför allt och alltid har ett större perspektiv. Jag är så tacksam att jag har sådana personer i mitt liv.

Jag fick även häromdagen den här bilden som påminnelse vad jag postade på instagram för tre år sedan. Tänk att det var Hjalmar inuti. Jag minns fortfarande hur rädd jag var att förlora honom, att något skulle gå fel under graviditeten. Det blev en dramatisk och skrämmande förlossning men ut kom han. Så hel och fin! ❤️

Till sist måste jag bara tipsa om min favoriträtt just nu. Den kommer från Sofia Woods kokbok Chez Wood, som är så mysig och lyxig i all sin enkelhet.

Detta är fetaost i ugnen med körsbärstomater. Det enda du behöver göra är att sätta ugnen på 200 grader. Sedan tar du en fetaost-bit och lägger på ett bakplåtspapper i en ugnsform.

Strö över tomaterna, ringla över lite olivolja, salta och peppra och sedan in i ugnen ca 25 min. Så gott med bröd och lite färsk basilika över.

Helgen i bilder

I lördags steg jag upp lika tidigt som alla morgnar. 05.30 när Hjalmar vaknar. Vi hann gosa i en timme och sen fick Edu ta över. Då kom Åsa och knackade på och så satte vi oss på färjan till Sverige tillsammans med Lina och Johanna.

Vi försöker införa en tradition att åtminstone åka iväg vi fyra en gång per år för att få lite tid tillsammans. Här är Åsa och jag, morgontrötta på bussen från Kapellskär.

Första stoppet var kaféet Flickorna Helin på Djurgården,

där de har helt fantastiska godsaker.

Sedan var vi energi-påfyllda för vårt egentliga mål,

nämligen Helene Billgrens utställning ” Faran är över” på Liljevalchs.

Jag gillade flera detaljer med den. Som de här 100 bortkastade idéerna som svävar i luften.

Och denna flick-figur med fläckar överallt. Den är liksom jag.

Stundtals kändes utställningen lite spretig

men jag älskar hennes målningar. De kommer på slutet och de är även från de senaste åren av hennes konstnärskap. Jag fick känslan att hon nyligen hittat sitt sätt och att hela vägen dit varit en nödvändig process. Så fint och inspirerande på så många vis. Att ens skapande-process sällan är en rät linje.

Efter utställningen promenerade vi längs Strandvägen in till centrum och kikade såklart in på Svenskt Tenn för att få lite inspiration.

De hade så fina saker jag inte har råd med men mysigt med alla jul.

Sedan gick vi på stan en stund och tog några

cava-stopp

och åt supergod sushi innan det var dags att åka hem.

På söndagen var jag trött men glad och pepp på att baka karelska piroger. Vi hade nämligen blivit hembjudna till Tiina och Mathias för bak, middag och mys.

Juni och Hjalmar tyckte det var så spännande

Och Edu var ett riktigt proffs!

Ett utmärkt sätt att göra en söndag i november lite roligare

Tiina var så himla gullig och tålmodig med barnen, som nu vill äta karelska piroger varje dag till frukost! 👌🏻❤️

Vänner, Stockholm, konst och karelska piroger

God morgon! Hur har helgen varit? Jag har haft en rätt så fullspäckad helg. Stockholm, vänner, färja, buss, konst, cava, sushi, vin och karelska piroger. Inte riktigt i den ordningen men helgen var fylld av dessa fina saker, så känner mig extra glad idag även fastän jag är lite trött.

Jag tycker balansgången mellan att göra roliga saker så man känner sig levande och ha tid att vila är hårfin. Framförallt sedan barnen kom. Jag försöker därför leva lite varannan vecka liv. Ena veckan mer social, andra vecka mer vila. Denna vecka är en vilovecka, tror jag.

Jag gick som vanligt på jobb imorse och nu tar jag första koppen kaffe medan jag går igenom mina mejl. Så grått ute, men det är som Edu säger. Vi hinner knappt tänka på det. Vi har fortfarande så fullt upp med att komma in i vårt nya liv och vardag. Och det kanske är en bra sak.

Kram på er! ❤️

Livets villkor.

Jag har mörk vecka. Så många funderingar kring livet och döden. En nära vän till min kära vän dog inatt.

Jag har träffat henne, men jag har ingen personlig relation till henne men jag är så ledsen för min vän som sörjer henne djupt.

Min väns vän var i min ålder och hade två små barn. Hon hade sådan otur att få en svår cancerform där det inte fanns något att göra.

Det är min värsta mardröm och det hände henne mitt i livet med små liv att ta hand om.

Jag kan knappt ta in det.

Ändå är jag fullt medveten om att sådana hemska saker händer.

Att livet är så skört.

Frågan är bara hur man ska förhållandet till denna skörhet?

Ska man förtränga den så länge det bara går?

Eller ska man stirra dödsångesten i ögonen. Konfrontera den, ge sig in skörheten, titta krasst och modigt på livets ibland skrämmande villkor och på något vis kunna leva och njuta och skratta ändå?

Men är det ens möjligt! Eller lever vi alla mer eller mindre med dödsångesten som följeslagare.

Jag vet inte. Hur gör ni? ❤️

Regn, ponnys och brasväder

Fredagen inledde jag, Juni och Hjalmar med fredagsfika på Bagarstugan. Jag kan hämta barnen lite tidigare från dagis på fredagar och då är det så himla mysigt att gå och äta en kanelbulle och landa lite inför helgen innan vi går hem.

Regnet öste ner och vi var trötta och hoppade på stadsbussen. Barnen som är vana att åka Metro och bussar överallt tyckte det var jätteroligt att vara på en buss igen. Annars går vi nästan överallt nu förtiden. Utan när vi tar bilen för att åka och handla.

Lördagen försvann sedan i någon slags dimma. Jag kommer knappt ihåg vad vi gjorde, bara att vi hade det skönt.

På söndagen var det sedan farsdag och vi väckte Edu med frukost på säng. Det lustiga är att vi redan firat farsdag en gång i år i maj när det är farsdag i Spanien. Men såklart vi ska fira den åländska också.

Hjalmar var så söt och gav Edu en stor puss!

Hjalmar är överlag så pussig och kramig av sig. Jag hoppas det håller i sig länge, länge ❤️

Han älskar även hästar och leker häst hela tiden med sin älskade käpphäst här hemma.

Ni kan förstå hur lycklig han därför blev när vi sedan på söndagen åkte till Ponnylyckan i Jomala och red på deras ponnys.

Juni tyckte också det var jätteroligt. Speciellt att få ta hand om hästarna före och efter

och att få rida såklart.

Det regnade nästan hela tiden men när man är utomhus känns det ändå mer ljust än om man sitter inne och tittar ut. Jag tänkte engelsk landsbygd-känsla

och gick all in när vi kom hem och eldade brasa och drack varm choklad.

Senare på kvällen firade vi sedan min pappa med middag hos Åsa. Så fin helg med många kära!❤️

Farsdag, om helgen och pepp inför veckan

Det var så skönt med fredag i fredags! Jag vet inte riktigt varför men förra veckan kändes SÅ lång! Kanske för att Edu var bortrest. Kanske för att det är november och börjar bli riktigt mörkt ute. Kanske för att jag har haft mycket på jobb-fronten.

Oavsett känner jag mig lugnare den här veckan. Helgen var vilsam och bra. Och jag tror att hormonerna är på en bättre plats i kroppen den här veckan. Hoppas, hoppas! 🤞🏻

Igår firade vi både Edu och min pappa på farsdag. Frukost på säng och dagis-gjorda kort till Edu och på kvällen lagade Åsa och jag middag hemma hos henne till pappa och hel la familia. Tyvärr var Renée bortrest och kunde inte vara med.

Vädret och mörkret smyger sig på och jag känner mig trött. Hälso-ångest som smyger sig på. Tror på att rör mig och vara ute så mycket som möjligt. Tänka ur- och skurdagis även för mig, inte bara för barnen. Ska försöka gå ut och gå på luncherna. Och fortsätta ta mig till och från jobbet, gåendes.

Jag tror också på:

  • Mycket musik som soundtrack hela tiden i bakgrunden för att pigga upp mörkret eller göra det liksom mysigare.
  • Levande ljus vid varje måltid.
  • Te, te, te.
  • Bada bastu mitt i veckan och värma upp mig på djupet.
  • Varm choklad med barnen efter hämtat dem på dagis.
  • Krypa ner under duntäcket i sängen och läsa böcker. Ensam och med Juni och Hjalmar.
  • Börja planera julmyset.
  • Ringa nära vänner. Ofta. Som medicin.
  • Boka tid till frissan.

Hämtning, lämning, jobb och små stunder av mys

Edu har varit bortrest med jobbet till London den här veckan och det känns som om mitt liv har försvunnit ner i ett hål av hämtningar och lämningar, disk, matlagning och tvätt. Jag säger det igen. Jag är SÅ imponerad över alla ensamstående föräldrar.

Det har också blivit många brasor hemma i spisen nu när kylan och mörkret tränger sig på. Igår skakade Juni av kyla när jag hämtade henne på dagisgården. Det kommer nog att ta oss lite tid att vänja oss med vintertider.

Förra veckan hade jag familjen hem på Halloween-middag. Jag lagade läskig korv och het pumpa-soppa. Sedan rostade kastanjer såsom man gör den här tiden på året i Barcelona. Så gott till lite rött vin och getost.

I helgen tog vi en promenad i skogen och hittade massor av trattkantareller då var till och med barnen exalterade över att leta svamp. Det var som de plötsligt förstod nyttan av allt letande.

Nu torkar de på en tidning i köket för framtida grytor i vinter.

Under den senaste veckan har Jag och Edu till och med hunnit med en Helsingfors-resa i 24 timmar medan barnen var hos mamma och pappa.

Vi var till immigrationsverket för att få ett finskt person-nr till Edu. Här på Åland var kön så lång. Det skulle ha tagit till februari och han behövde det nu.

Vi passade på att äta sushi

och ta en kaffe högt ovanför stan.

Senast jag var till Helsingfors var när Hjalmar var i min mage och det var mysigt att vara där igen. Kallt men mysigt!

Vi strövade omkring

och passade på att göra saker som man nästan aldrig hinner med -såsom att bara hänga och prata.

Sedan blev det kryssning tillbaka hem igen. ❤️

Kontraster

Kontraster. Det är det bästa vi har i vår familj. Jag kan inte se det på något annat sätt. Förtjusningen imorse när Hjalmar och Juni såg att det snöat lite under natten och alla pölar på väg till dagis var frusna. Deras glädje smittar av sig.

Själv vågade jag inte ta cykeln till jobb som jag hittills gjort hela hösten. Det blev en snabb promenad istället. Det var skönt det med och gick fortare än jag trodde

Jag har tagit mig till och från jobbet för egen maskin hela hösten. Det blir en hel del steg varje dag. Och jag märker att det gör mig piggare. Att något också händer med hjärnan när jag får in rörelse på morgonen. Allt känns mer lätt-tänkt efteråt.

Jag lyssnar på många poddar på vägen. Ibland har jag lust med något mysigt. Ibland med något mer utmanande. Min favorit för mys är Billgren Wood. Jag gillar värmen i deras vänskap och allt livsnjuteri i form av vackra kannor på frukostbordet och små, vardagliga ritualer.

Min favorit för mer tankeväckande saker är En varg söker sin Pod. Jag håller inte alltid med dem, men gillar hur himla smarta de är och deras knivskarpa kommentarer. Liv och Caroline. Alltid rör de om någonting i huvudet.