Det är en annorlunda november. Nu är det 2,5 månad sedan Edu fick en hjärnblödning och vi alla runt omkring levde i ett paniktillstånd i nästan en månad. Och jag tycker för första gången på länge om november. Dimman som ligger tung mot marken på morgonen. Att det är kravlöst och okej att vila i mörkret. Jag vaknar upp tacksam varje dag att allting ändå har gått så bra. Men tiden är på vils och jag vet inte riktigt var jag befinner mig. Jag försöker förankra mig och dras till saker befästa med minnen, med mycket tid, inte tillverkat för några dagar sedan. En historia, en tung, tung klocka. Något operfekt, litet, blankt och buckligt.
Fortfarande sjukstuga. Jag tänker på att jag borde börja planera vilka julklappar som ska fixas och köpas. Jag tänker på att man ifjol knappt visste om det skulle bli en julafton eller inte. Jag tänker på hur mycket jag njuter av att kunna göra upp lite planer igen. Och att jag ändå vill behålla den där acceptansen jag övade upp då, att allt kan ändras och det är okej.
Häromdagen lagade jag en lasagne till farsdag enligt min farbror Sigges recept som min kusin, hans dotter, skrev ner efter att han dog. Jag måste bara säga att det blev så sjukt gott. Nu vill jag äta lasagne varje vecka minst. Behöver sådan mat nu. Varm, mjuk och mustig. Jag älskar också sättet min kusin skrivit receptet på. Jag hör hennes röst i det och även min farbror Sigges röst, känsla och liksom personlighet. Det är så fint. Lite sorgligt också.
Min farbror Sigges lasagne
Ingredienser:ca 2-3 gula lökar, ca 500 g köttfärs, ca 3 burkar krossade tomater, en näve basilika, en näve oregano och vitlök efter smak. salt + peppar + tabasco
Köttfärssås Ta fram traktörpannan eller stora gjutjärnsgrytan, beroende på hur många matgäster du har. Hacka några stycken gula lökar. Fräs dem i olivolja tills de blir lite lagom genomskinliga. Nu kan du lägga i köttfärsen, en liten bit åt gången, så att den fortfarande har plats att brynas ordentligt. Bryn all köttfärs ordentligt. Nu är det dags att plocka fram lagret av krossade tomater på burk, och häva i så mycket som det ser ut att behövas. Jag brukar börja med två burkar, och om köttfärsen då inte simmar i röd sås, så häver jag i mer tomater tills den gör det.Vid det här laget är vi framme vid kryddningsfasen. Salta och peppra ordentligt. Häv i en näve basilika, och en näve oregano, som du har mosat sönder mellan handflatorna. Lägg i en par stycken lagerblad, en par rejäla stänk med Tabascoflaskan och krossa i valfritt antal vitlöksklyftor, beroende på vilket humör du är på. Om du vill lyxa till det hela lite mer kan du hälla i en skvätt rödvin. Nu börjar den viktigaste delen i processen, där såsen ska få stå och puttra på i lugn och ro medan du gör någonting annat. Börja inte smaka av såsen förrän efter dryga 20 minuter, eftersom det tar ett tag för såsen att ta upp kryddorna. Sedan är det bara att smaka på när man känner för det, och hälla i mer av det man tycker att saknas. Ju mer såsen smakar desto bättre! Den ska ju blandas med annat som är betydligt mildare i smaken så det är en fördel om den är riktigt mustig.
Ingredienser: 2½ msk mjöl, 5 dl mjölk, 1-2 msk smör eller margarin, salt + vitpeppar. Jag brukar dessutom riva i muskötnöt.
Béchamelsås Det här är inte riktigt min starka sida att beskriva, så jag lånar det ur “Vår kokbok”. Det är väl i grund och botten en enda stor redning, och det ska tydligen vara olika om man ska göra en toppredning eller bottenredning beroende på hur mycket sås man ska göra. Ni kan ju laga mat, så ni kanske kan lista ut det. Själv gör jag olika varje gång, och vet i ärlighetens namn inte vad jag håller på med… 🙂 Huvudsaken är att låta den koka så pass länge och smaksätta den så pass mycket, att det inte bara smakar vare sig mjölk eller mjöl.
Byggande Häll lite béchamelsås i botten på ugnsformen. Lägg i ett lager lasagneplattor. Häll på ett lager köttfärssås. Häll på béchamelsås. Strö över en gnutta ost. Lägg på ett nytt lager lasagneplattor. Upprepa till önskat antal lager. Tre eller kanske på sin höjd fyra lager med plattor brukar vara lagom. Häv sedan på ost högst ovanpå. Lägg på så mycket som du själv tycker att är gott. Känn er inte tvungna att använda upp all såsen, det är bäst att få till proportionerna rätt, och spara det som blir över av såsen till någonting annat. Grädda sedan det hela i ugnen. Det brukar vara enklast att följa bruksanvisningen på lasagneplattsförpackningen för att få rätt tid och temperatur eftersom det är rätt olika mellan olika pastamärken. Jag har nämligen ännu inte gett mig på att laga egen pasta. Det brukar väl vara drygt 15-20 minuter i 250 grader eller så.
Hej på er! Hur har påsken varit? Jag har varit trött, till en början rätt så stressad efter intensiv jobbtid, sedan mer avslappnad, lugnare i hjärnan och till slut rätt så utvilad och fridfull.
På torsdagen började Juni med att klä ut sig till påskkärring redan på morgonen när vi gick till dagis. Vi brukade klä ut oss även i Barcelona så roligt att hon fortfarande minns det.
Jag både jobbade och försökte landa lite.
Vi städade också. Kändes så viktigt att få det påskmysigt hemma. Speciell nu när man är SÅ mycket hemma.
Fast, bör tilläggas, så åkte vi sedan bort. Inte så långt bort men det kändes som ett äventyr för oss. Mot Enklinge.
Där väntade mormors bullar och
annat påskgott på oss.
Vi fiskade också. Juni var helt frälst, fastän hon inte fick något napp. Så himla härligt att se hennes nyfikenhet på allt. Det smittar av sig 🤗
På lördag eftermiddag åkte vi hem igen. Det kändes skönt att få några dagar hemma också och bara ta det lugnt. På söndag morgon målade vi påskägg såklart!
Hjalmars favoritfärg är rött ❤️
Juni ser så stor ut på den här bilden. Åh, det går så fort! Försöker njuta så mycket det bara går!
Tada- se så fina!
När det var dags för lunch tog vi sedan bilen till Eckerö och Degersand.
Och träffade bästa Tiina och Mathias.
Vi är alla i familjen förtjusta i Degersand. Man får en känsla av att bra utomlands nästan på något vis. 😉
Så fint att kunna börja umgås med vänner utomhus i alla fall.
Lite kallt var det.
Men SÅ mysigt.
Hoppas nu på mer sol och lite mindre blåsigt.
Och vet ni, när vi kom hem hade påskharen varit på besök och lämnat en skattkarta och allt. 😉
Det firade vi sen med påskmiddag. 🐣
Barnen tyckte det var så högtidligt att de klädde upp sig till kung och drottning. 💛
Idag är det dags för Kastelholmssamtalen och eftersnacket som jag ska leda. Sen lovar jag er att sluta prata så mycket om jobb. Jag är lite nervös för hela programledarrollen men försöker hitta något slags inre lugn som jag hoppas ta med mig. Om ni vill får ni jättegärna spana in det. Allt går att se online. Kommer att kännas lite bättre om jag vet att det är er jag pratar till.
Slottssamtalet börjar kl.15.00 finsk tid och sen om ni vill se mig i eftersnacket är det klockan 16.15.
God morgon! Vill bara titta in här och säga ett snabbt hej. Denna vecka är det fullt upp med förberedelserna inför Kastelholmssamtalen på måndag nästa vecka. Jag har hållit på kämpa med en intervju med Jan Eliasson som jag varit så nervös över, men nu har jag fått ok från honom, så nu får vi bara hålla tummarna att tidningen som ska publicera den ska gilla den.
Jag jobbar hemifrån idag. Igår var jag på jobb. Jag och min nya kollega och vän Mirjam köpte en sallad och åt tillsammans ute i solen. Sedan tog vi en kaffe från Totte på hörnet. Sådan vardagslycka för mig, att få träffa en annan människa och småprata lite.
Nu är det tända ljus, musik i högtalarna och hemmakaffe som gäller med skummad havremjölk. Min vardagslyx. Imorse när jag steg upp halv sju hörde jag ända in i sovrummet hur fåglarna kvittrade utanför. Tänk, nu är våren här.
Här kommer två onsdagstips.
Jag är alltid på jakt efter nya serier. Och nu har jag och Edu fastnat i “Suburra” på netflix. Den handlar om den italienska maffian och det politiska livet i Rom och är rätt så våldsam, men jag är svag för maffiaserier och speciellt när den utspelar sig i nutid. Bäst är alla miljöbilder från denna fantastiskt vackra stad. I början är det rätt så många namn och personer att komma in i så ge serien några avsnitt, sedan är du helt fast.
Lana del Rey har släppt sitt sjätte album och jag blir nyfiken. Jag gillar hennes intima och lågmälda spår, med de poppiga tonerna i bakgrunden.
Hej! Sista jobbdagen för veckan för mig idag. Att jobba 80 procent, trots att det verkligen svider i plånboken, är det bästa jag gjort på länge tycker jag. Jag tänker att alla egentligen borde få jobba 80 procent. Livet är så mycket mer balanserat med fyra dagar jobb och tre dagar hemmaliv. Önskar jag skulle ha råd att göra det i många år utan att bli helt ruinerad och utan att stå som en fattig, gammal pensionär sen.
I dag är det klippning av podd som gäller. Vi har spelat in en podcast med Isak Svensson, professor i freds-och konfliktkunskap vid Uppsala universitet, och han nu ska jag försöka sätta mig ner och få ihop de olika ljudfilerna på ett bra sätt. Tänkte jag skulle bjuda på lite torsdagsinspiration. Saker jag tycker är fina just nu.
Blanca Miró är en spansk influenser som jag följt ett tag på instagram. Jag älskar hennes lite halvgalna kombinationer av färger och mönster. Fastän jag inte går all in som hennes så inspirerar hon.
En annan med skön stil är ju Jenny Walton. Jag följer också hennes man Scott Schumans konto thesartorialist och jag tycker det är så himla fint att han alltid lägger ut så fina bilder av henne och skriver någonting fint. Äkta kärlek, liksom.
På tal om påsk, så såg jag den här bilden på Elsa Billgrens instagram stories häromdagen. Ser ni påskris-kransen i bakgrunden på gardinen mellan de två fönstrena? En sådan vill jag ha här hemma i påsk.
Nu ska jag sätta igång och jobba. Ha en bra dag allihop!
God morgon! Hur är det med er idag? Idag jobbar jag hemifrån. Det är skönt det med. Faktiskt älskar jag framförallt kombinationen, att kunna alternera. Vi har flyttat matsalsbordet framför vardagsrumsfönstret för att få in lite mer naturligt ljus där vi sitter och jobbar, så nu tittar jag ut över en gräsmatta helt täckt i frost och ser även huvudet av barnens snögubbe som fortfarande inte smält bort. Det ser lite makabert ut, men får mig att skratta.
Ljusen på bordet är tända, musiken i högtalarna är skön och favoritkoppen står på bordet med kaffe i. Min favorit playlista just nu är en från mitt dröm B&B i Frankrike La Belle Vue, som jag följer på Instagram. De har satt ihop en lista med franska låtar och när jag lyssnar på den känns det som vår i hela kroppen.
Idag högst på min jobblista står att skriva ut två intervjuer. En med Jan Eliasson som jag gjorde förra veckan och en med Björn Vikström. Jag har bandat in dem på zoom och ska lyssna på dem igen för att sätta in mig i rätt stämning. Jag vill komma ihåg med vilken ton och ansiktsuttryck de sa saker för att porträttera dem rätt.
Vet ni förresten att idag är det St Patricks Day idag? Irländarnas stora dag när alla dricker Guiness på pubarna, skålar och säger Sláinte och lyssnar på irländska pubsånger som Whiskey in the Jar och Irish Rover. Irland är och kommer alltid vara en speciell plats för mig. Bilden ovan är på min första lägenhet i Dublin på Green street vid floden Liffey. Det var första stället jag åkte till när jag var 19 år och varenda cell i min kropp ville ut och upptäcka världen. Minnena därifrån är tuffa, men också fina och kärleksfulla. Jag fick se riktigt mörka sidor av mänskligheten, men jag träffade också på varma människor som hjälpte mig på alla sätt de kunde fastän de inte ens kände mig.
Jag måste nog sätta på mig något grönt ikväll och ta en svängom till keltiska toner för att ära dessa fina människor. Det gör jag varje år. 🙂
God morgon på er! Hur är det? Idag är jag inne på kontoret här på Fredis. Jag har haft flera vänner som varit involverad i olika projekt här tidigare, så när jag går upp för backen och öppnar dörren för att kliva in är det som om jag ibland blir påmind om gamla tider. Andreea, Ulle och Jenny. Röda läppstift och vintageklänningar. Det gör mig glad.
Idag sitter jag ensam här. Vi turas om att vara här en dag i veckan var. Resten av tiden sitter jag hemma och jobbar. Men jag tycker om att vara här, även om jag är ensam. Huset har en gammal själ och utsikten över Västra hamnen är magisk. Det är något speciellt med att få titta ut över vattnet varje dag.
Snart är det påsk. Jag längtar så efter det i år. Vill pyssla en massa med barnen och laga god mat. Ha en massa vårlökar i små vaser överallt och plocka in påskliljor.
Innan dess har jag superintensivt på jobbet. Den 29 mars arrangerar vi årets Kastelholmssamtal. Jan Eliasson och Björn Vikström ska prata om fred och medling – om hur man skapar fred. Och jag fixar med all information kring det. Spelar in och klipper poddar, fixar annonser, gör intervjuer, skriver artiklar och postar inlägg i våra olika sociala mediekanaler. Om ni vill se lite vad jag sysslar med där får ni gärna spana in vår hemsida: www.peace.ax och även vår Facebook och Twitter.
Och här är några bilder från kontoret, ifall ni vill tjuvkika. Visst känns det mer som ett hem?
Hej fina ni! Nu tänkte jag berätta om en ny grej som varit på gång i mitt jobbliv sedan en månad tillbaka. Från och med december kommer jag att vikariera Susann Simolin och jobba som Ålands fredsinstituts informatör och kommunikatör.
Det känns så rätt, som om jag hittat hem. Även om kanske bara för ett år. Jag vill skriva. Det är det jag alltid vill och alltid velat göra, men med åren har det blivit allt viktigare att jag få skriva om saker som gör skillnad och som jag verkligen tror på.
Nu ska jag både få använda min penna och andra kommunikationskanaler för att berätta om allt det viktiga fredsinstitutet gör, som freds-och konfliktfrågor. Även om forskning kring självstyrelser, minoriteter och säkerhet och olika projekt som främjar demokratisering, dialog, jämställdhet och icke-våld.
Det känns som en början på en ny väg för mig och ett steg närmare mitt mål att jobba med någonting som kan förbättra vår värld på något sätt. Om än bara lite grann.
Jag älskar japansk mat och japansk mat är ju så mycket mer än sushi och dumplings.
Efter att jag varit hemma på Åland med barnen ensam i två veckor överraskade Edu mig med ett restaurangbesök när vi kom tillbaka. Han tyckte nog jag behövde bli påfylld med bra mat och energi.
Och vilken mat sen!
Buljonger och soppor av olika slag
Smakrika köttbitar som skulle doppas i olika såser
Och tunt, tunt skuret kött som vi fick grilla själva över en kolbädd i mitten av vårt bord.
Det var som att slungas tillbaka till Tokyo gör många år sedan.
Skulle ni någon gång förresten få chansen att åka till Japan. Åk dit! Det är en av de resorna som jag gjort som jag fortfarande ofta återkommer till i mitt huvud. Landet och kulturen liknar inget annat. Och allt är så vacker och gott i minsta lilla detalj.
Liztigt 