Axlarna sjunker allt längre ner

IMG_1682


IMG_1712
IMG_1714
IMG_1688
IMG_1690
IMG_1686
IMG_1737
IMG_1733
IMG_1702
IMG_1697
IMG_1708

IMG_1736
IMG_1734
IMG_1725
IMG_1727

IMG_1715
IMG_1718


IMG_1742
Jag vaknar av att en tupp gol och solen lyser in genom sovrumsfönstret.
Rustika tegelväggar, högt i tak och så mycket rymd och luft så jag blir alldeles hög.
Vi befinner oss i vårt favorithus i byn Fontanills nära Toroella de Montgri vid Costa Brava. Här firade vi midsommar tillsammans med Carro och Heidi och Björn för två år sedan. Och här har vi myst och haft det skönt tillsammans med mamma och pappa när rapsfälten lyste gula.
Nu är det högsommar och luften är så varm så den nästan bränns. Vi åker ner till stranden Aiguablava i Begur. Det doftar solkräm överallt och varm hy. Vattnet är fortfarande kallt men jag tar ett snabbt dopp. Sedan åker vi och äter en långlunch under parasollen på torget i byn Sant Feliu de Boada. Juni är 11 månader på dan och vi skrattar åt att det ser ut som hon tänker beställa på egen hand in mat från menyn. På kvällen när hon sover sitter jag ute i mörkret på terassen och lyssnar på ljudet av ingenting. Jag älskar att sitta så i linne utan att frysa och känna hur axlarna sjunker allt längre ner. När det är sommar finns något hoppfullt i luften som jag försöker ta in.

One thought on “Axlarna sjunker allt längre ner

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s