Jag kom på att jag glömt bort att visa er bilder från midsommar, när vi åkte med Noemi och Helios och Arthur och Isa till Costa Brava och firade San Juan, som det heter här.
Det är även Edus födelsedag så det blev extra mycket fest med eld och fyrverkerier och allt på stranden. För det är så man firar in sommaren i och runt Barcelona.
Varsågoda! En bildkavalkad!
Det är konstigt hur man ibland upptäcker favoritplatser precis när man är på väg hem.
Många har pratat gott om stränderna vid Castelldefels, cirka en halvtimme med pendeltåget söder om Barcelona. Men jag vet inte riktigt varför men jag och Edu har inte kommit oss för att åka dit.
Tills för några veckor sedan. Och åh, vad fint det är där.
Långgrunt för barnen, mjuk och fin sand, bra restauranger i närheten, lekplatser och en mycket lugnare stämning än i Barceloneta, utan bland annat försäljare som ropar var femte minut.
Så detta är mitt bästa tips till er om ni är på väg till Barcelona. Kolla in Castelldefels!
Jag har haft sådan huvudvärk den senaste tiden. Varje dag. Ibland mer eller mindre. Vilket verkligen har triggat igång min hälsoångest.
Jag har gjort olika undersökningar och de har varit bra. Men min oro för att det ska vara något allvarligt har gjort det ännu sämre.
Jag vet inte om det är stress över boken, flytten, nytt jobb osv. Om det är min Addison som spökar. Eller om det är tröttheten efter sömnlösa nätter i flera år som kommer ut nu när Hjalmar sover bättre.
Jag är bara så påmind om att hälsan är det viktigast. Alltid!
De senaste dagarna har jag varit mycket bättre vilket ger mig hopp om att det håller på att vända.
Tänker på alla som lever med kronisk smärta. Och skickar er all min styrka. ❤️
Här kommer några bilder från när vi var i Cadaquez i början av juni. Den byn, norr om Girona, alldeles intill den franska gränsen är min absoluta favoritplats utanför Barcelona.
Så mysig med alla vita hus och guppande fiskebåtar. Och havet närvarande överallt. Ett riktigt paradis. Tyvärr var huvudvärken riktigt illa när vi var där men det gjorde mig gott ändå, att bara få vara några dagar utan några som helst krav. Även om jag också satt och skev en hel del på boken.
Det regnade också en hel del, men det gjorde ingenting. Det var nästan skönt.
Våra vänner Marc och Juanita bor i Premià de Mar ungefär en halvtimme med pendeltåget utanför Barcelona.
För några veckor sedan var vid dit och åt lunch hemma hos dem. Det var en otroligt varm dag med 34 grader i skuggan och vår morgon började med att vår bil blivit bortförd av parkeringsvakten. De hade nämligen påbörjat ett vägbygge där vår bil stod och eftersom vi bara använder vår bil på helgerna hade vi ingen aning om det.
Men till slut kom vi dit, tog ett dopp eftersom havet ligger precis intill, aperitivo på torget i byn och sedan köpte vi med oss grillad kyckling och gick hem till dem och åt. Även våra vänner Roman och Chris kom och det var fint att se dem alla.
Och nu tänkte jag göra lite reklam för Marc och Juanita. De hyr nämligen ut sitt hus nu i sommar så ifall ni är sugna på att åka iväg till värmen och är ute efter storstadsliv men även strand och lugn och ro. Premia de Mar är perfekt för det.
Deras hus ligger mitt i byn och nyrenoverat antikt hus, som är supermysigt inrett och rymmer en hel familj. Här kan ni hitta mer info och se bilder.
En del av mig älskar storstaden. Folkvimlet, alla olika slags ansikten som möter din blick på gatan. Det surrande ljudet. Att ingenting någonting sover. Roliga trender som kommer att går. Att ströva omkring, titta på folk, fönstershoppa och spana in den senaste restaurangen med goda recensioner. Allt som är tillgängligt. Konserter, biofilmer, intressanta utställningar och roliga event. Det är bara att välja och vraka.
En annan del av mig längtar till naturen. Tystnaden. Det gröna, rofyllda. Morgondimma över en åker. Årstider som går att följa i detalj. En blåsippa där. En snödroppe där. Att ligga i din säng och titta ut genom fönstret och se hur björken utanför sträcker sig mot himlen. Fågelsången. Den friska luften. Att bara öppna dörren och gå ut i din egen trädgård. Ta en morgonkaffe på trappan och väckas till liv av alla dofter.
Helst av allt vill jag nog ha lite bägge världar, men var vill jag ha min vardag?
Livet ser ganska lika ut i alla storstäder. Och kanske också även på landet. Så jag kanske är den nya stora frågan just denna: storstaden eller landet? Hur tänker ni?
Här kommer bilder från vår helg i Bellcaire på Costa Brava för två veckor sedan tillsammans med Edus familj.
Okej, vi är inne i rutinerna. Jag gillar det. Plötsligt löper allt på bra, men även tiden. Måndag och så plötsligt fredag. Jag blir lika förvånad varje vecka över hur fort den gått. Detta är vad vi gjort den senaste tiden.
Varann torsdag har vi barnvakt ( vår kära Emelina) efter att barnen somnat och går ut på en liten dejt-night, Edu och jag. Älskar de kvällarna och eftersom barnen sover och inte ens märker att vi är ute på äventyr, så har jag inte ens dåligt samvete.
Att få prata ostörd, om som bara för två timmar..så fint!
För två veckor sedan var vi till Quimet, Quimet. En superliten tapas-bar i Poble Nou som ni absolut bör spana in om ni reser hit. Lokalen är charmig, ägarna trevliga och alla tapas ren perfektion. Jag och Edu brukar drömma om att öppna en liknande ställe på Åland på sommaren.
Sedan åkte vi på helgen, ett stort och kärt gäng, till en by ungefär en timme från Barcelona för att äta gott och umgås.
Vår kompis Marc fyllde år och det var han som hade styrt ihop det hela.
Där var så många barn, så vi knappt nästan såg till Juni under hela helgen. En konstig känsla. Hon börjar bli så stor och sprang omkring med de andra barnen och lekte och lekte.
Vi vuxna grillade
Calcots bland annat
pratade
hängde
och såg till att få lite sol på oss i lä vid husknuten.
På söndag morgon var det strålande sol och jag for ut och sprang en sväng tidigt på morgonen. Allt var så fridfullt tills jag började höra hundar som skällde och gevärsskott. Vildsvinsjakt på gång.
Sedan till lunch lagade Roman en stor paella med skaldjur. Så gott! Han är experten i gänget.
Så mysig helg. ❤️
Det är mitten av oktober och havet vid Costa Brava är fortfarande ljummet. Jag tog en springtur imorse igen längs strandpromenaden och den starka havsdoften tog mig tillbaka till ett annat liv i Sydney, när jag också brukade springa längs havet, från Bondi Beach mot Coogee. Det känns länge sedan nu. Men jag ler åt minnet. Åt mitt yngre jag.
Imorse gick vi sedan efter frukost till stranden och Juni och Edu tog sig ut på klipporna för att se på de skummande vågorna.
Medan jag och Hjalmar lekte i sanden. Jag älskar sådana lugna morgnar med barnen utomhus innan resten av samhället vaknat.
Det är väl fördelen med att vakna så tidigt som sex varje morgon att man hinner med en massa saker redan innan lunch.
Såsom att gunga jättehögt
eller springa allt vad man kan med en boll i famnen.
På tal om sportiga saker så var Edu med i en simtävling i lördagsmorse.
Sju kilometer i havet skulle han simma och det här var hans hungriga, lite trötta men trogna hejarklack.
och han kom i mål! Weee!
Det firade vi med paella och
bästa sällskapet!
Nu är vi tillbaka i Barcelona och jag sitter i soffan och hör hur vinden dånar utanför fönstret. En tropisk orkan är på väg och ska tydligen nå sin kulmen över Barcelona inatt med massa regn och riktigt hårda vindar.
Jag borde gå och sova men någonting håller mig uppe. Hur ser en tropisk orkan ut egentligen?
Igår kom vi fram till Calella de Parafrugell i Costa Brava där vi hyrt en liten lägenhet över helgen.
Det tar ungefär två timmar att köra hit. Hjalmar somnade i bilen men Juni höll sig vaken och var så exalterad över att det finns en våningssäng här där hon får sova.
Det första jag tänkte på när vi kom fram var tystnaden. Det är inte längre högsäsong här och det vilar en skön, sömnig känsla över hela byn, som är riktigt smittsam. Jag känner redan hur jag andas lugnare.
Tidigt imorse tog jag sedan en springtur längs vattnet. Så skönt att springa ute i naturen och slippa stanna vid trafikljusen.
Och så fina vyer! Efteråt kastade jag mig i vattnet som börjar bli lite kallt. Och sedan hängde vi på stranden och hade det skönt tills det var dags att fara och hämta dessa två:
Carro och Johan. De kom till Barcelona igår kväll, sov i vår lägenhet och tog sedan bussen hit.
Åh, vad jag är lycklig över att de är här!
Juni också! Ända sedan i onsdags har hon med jämna mellanrum frågat: När kommer Carro och Johan för att fråga igen efter fem minuter. 😉
Det blev en skön eftermiddag på stranden och sedan kaffe, glass, prat, matlagning, vin och middag. Och nu är det dags att krypa i säng.
För snart vaknar nog Hjalmar! ❤️
Hej på er! Hur har ni det? Vi är tillbaka i Barcelona sedan en vecka tillbaka och äntligen börjar det kännas som vi börjar landa lite grann i kroppen. Vår nya au-pair Emelina har kommit och vi kör lite inskolning den här veckan och sakta men säkert börjar jag komma igång med små jobbuppdrag och mitt stora skrivprojekt. Är så peppad att börja nu och vaknar ibland mitt på natten med alla olika karaktärer i mitt huvud. Just nu sitter jag på mitt vanliga stammis-kafé mitt emot där vi bor och gör upp planer.
När jag läser tidningar hemifrån inser jag att hösten är på väg men här har vi återigen landar i sommaren med het sol och 30 grader varmt. Jag har ändå en känsla av nystart i kroppen.
Så också med bloggen. Ny design är på gång och jag hoppas ni ska vilja följa mig och mitt romanprojekt här.
Nu kommer några bilder från helgen när vi åkte utanför stan och levde sommarliv igen.
Hej! Det är lördag och kväll och solen lyser fortfarande fastän vi är så långt söderut. Vi befinner oss i våra kompisar Marc och Annas hus i Bellcaire på Costa Brava tillsammans med Edus mamma och bror med familj. En eller två gånger per år försöker vi åka iväg en helg tillsammans och det är så skönt att bara vara och umgås utan att ha bråttom iväg någonstans som de ofta är i vardagen. Och se barnen ha så roligt tillsammans.
Dessutom älskar jag det här stället. Så fort vi kommer hit sjunker mina axlar flera centimeter och jag glömmer allt som måste göras och det är så skönt.
Vi kom hit igår kväll vid sextiden och efter vi packat upp all mat vi handlat så provade vi
den nya studsmattan. Tänk! Vilken uppfinning! Känns som barn över hela världen älskar att studsa. Här se man aldrig några skyddsnät dock.
Imorse vaknade vi till sol och värme och begav oss till stranden på direkten. Hjalmar sov en liten stund och jag la mig ner på en filt i solen och tänkte på typ ingenting. Jag vet inte när jag gjorde det sist.
Sedan åkte vi tillbaka till huset för en typisk sen och lång spansk lunch. Jag tror vi slutade äta vid halv sex 😉
Som tur hade jag fått i lite mat i barnen innan.
Annars har vi mest hängt
Lekt och hoppar studsmatta såklart!
Och nu på kvällskvisten har vi firat Edus mamma som i torsdags fyllde 69 år.
Och det var det här hon önskade sig. Alla barn och barnbarnen tillsammans. ❤️
Liztigt 