I fredags när Edu slutat jobbet vid halv tre, packade vi in oss i bilen och körde mot Costa Brava. Ni måste undra varför vi åker dit titt som tätt, men det är verkligen vårt andningshål. Bara två timmar bort från storstadens trafik, rytm och stress.
Det var så himla skönt att komma dit, känna i hela kroppen att det var fredag, äta och dricka gott och nattsudda lite…
Trots att Edu och Helios tidigt på morgonen hade en simtävling vid öarna Medas på fem kilometer som de tränat till.
Jag och Noemi hade en lugn morgon med frukost och prat och körde sedan till Estratit där de skulle komma i mål.
De hade regnat på morgonen men sedan klarnat upp men plötsligt när vi stod där och väntade på att se Helios och Edu dyka upp så rullade värsta åskvädret in. De började fullkomligt ösregna, åska och blixtra.
Vi fick springa allt vad vi orkade till en bar med något slags plasttak på stranden för att få lite skydd. Precis när vi tagit oas dit började det hagla och det slutade med att vi satt inne i köket för att inte bli helt genomblöta. Jag känner mig så lätt skör i sådana stunder när naturen visar upp sina krafter och jag kunde inte släppa tanken på Edu och Helios simmandes där i havet med alla blixtrar på himlen.
Men de klarade det ( trots att de sa att det typ var det värsta loppet de gjort) och vi tog oss allihopa tillbaka till huset vi hyrt över helgen genom vattenmassor som på allvar nådde upp till dörrarna på bilen. Puh!
På med torra kläder och fram med lunchen.
Resten av eftermiddagen hängde vi inomhus och bara tog det lugnt. Här är Juni och Sofia.
Och så här såg det ut utanför fönstret.
På söndagen vaknade vi upp till helt annat väder med visserligen en rätt så kall vind men sol och blå himmel.
Jag och Hjalmar började morgonen med lite gröt
och sen var det så himla skönt att bara kunna öppna dörren och gå ut.
Se, vad fint!
Det är skördetider här nu och vi plockade äggplanta, 
tomater,
granatäpple 
och någon oliv. Underbart gott ju!
Juni älskade att det fanns en “likadan studsmatta som Malva har”
och jag och Noemi att sitta en liten stund i solen.
Vi grillade till lunch och åt
och dukade ute i trädgården.
Sen åkte vi ner till stranden
och jag tog ett dopp i havet! Brr! Vinden var inte att leka med men i vattnet var det faktiskt helt okej! Vi ska se om jag kommer att klara mitt löfte att göra detta en gång i veckan hela vintern lång.
Tisdag i dag och vår vecka har börjat rätt så lugnt. I alla fall känns det så i jämförelse med förra veckan som av någon anledning blev rätt så fullproppat med saker som jag knappt minns nu.
Nu känner jag en skön och liksom lugn lycka i mig. Magen växer och växer och de rätt så rejäla sparkarna här och där inuti mig gör att oron försvinner. Tänk, vad fint det är hur livet kan förändras så på ett år.
och resten av tiden tillbringade hon här i studsmattan.
För Juni är studsmatta = Åland så hon var lite bekymrad över var hennes kusiner var, men annars var hon överlycklig. Och medan hon och Edu studsade iväg så smög jag in i huset och sov siesta. Två stycken. En före lunch och en efter. Så underbart! Och behövligt.
När det sedan började skymma ute bäddade vi ner oss i solstolarna och läste böcker
medan Edu kockade middag inne i köket. Både Edu och jag njuter så när vi har ett riktigt kök att laga mat i . I Barcelona är vårt kök mindre än en liten garderob så vi börjar alltid drömma. En dag kanske då kanske…
och lite till.
Sedan gick vi och åt lunch och när hon sov gott i vagnen tog jag en lång och långsam promenad tillsammans med min foglossning längs hamnen
Fastän jag inte själv tävlar är det alltid så kul se hur glada alla är efteråt när de lyckats ta sig i mål. Men oj, vad frusna de var! Efter det här fotot är taget åkte vi tillbaka till huset, åt en stor paella och sedan körde vi tillbaka till Barcelona igen.
Liztigt 