Det allra svåraste med att lämna Barcelona är att åka ifrån Rosa, Edus mamma.

Hon är väldigt klok och fin angående vårt beslut och säger saker som: ” Nu är det dina föräldrar tur att vara nära”, ni måste tänka på er framtid och inte min” och “jag ska lära mig Skype” och “hälsa på så ofta det går”.

Men det känns ändå ledsamt. Hon har varit min klippa här och hjälpt mig massor genom åren med barnen och allt möjligt annat. Och speciellt Juni är så nära sin farmor.

Men det är priset man får betala när man har lyxen att få ta del av och leva i två kulturer och länder. Du saknar alltid någon.

Grejen är att fokusera på vad du har. Här och nu i stunden. Och inte fastna i längtan. Det har jag lärt mig genom åren.

Här är några bilder från när vi firade hennes 70 årsdag i våras. Vi åkte till Costa Brava tillsammans med Edus bror Sergi och hans familj och åt gott och hade det skönt.