Liztigt

När Edu är ledig från jobb sätter jag mig på ett kafé och skriver, sedan kommer han och Juni på besök med jämna mellanrum när det är dags att amma. Det funkar bra och förutom att jag tycker att det är lite pinsamt att sitta på kafe länge ( servitörerna börjar stirra lite konstigt på en) så njuter jag av kaffet och miljön.
Den här bilden är från kafeet/bageriet Forn Mirralles, där jag satt häromdan. Folk skramlade med bestick och koppar runt omkring, skrattade högt och pratade intensivt och plötsligt insåg jag varför fika är en av mina favoritsysselsättningar.

Det är så fint hur människor som går till kafeen tar sig tid att sätta sig ner med en kär person i deras liv och bara prata och lyssna. Det är oftast inte där för någon annan anledning än att koncentrera sig på personen framför dem och smutta lite på kaffe förstås. Och det ger mig hopp för hela mänskligheten.

Visst, vi är beroende av våra mobiltelefoner och stressar på och glömmer lätt bort vad som är viktigt i livet och så vidare, men många av oss tycker fortfarande om att träffa varandra, dela med oss av våra tankar och lyssna till den andra.

Det är riktigt, riktigt vackert, tycker jag! ❤️

Ha en fin fredag allihop!