A walk in the mountains

IMG_1022
SONY DSC
SONY DSC
bild 2-17
bild 1-19
SONY DSC
Det är en ledig helgdag med kyla i luften och fukt som tränger in.
Edu vill åka upp i bergen till hans pappas grav. Det är fyra år sedan han dog nu. Det känns konstigt nog inte alls länge sedan. Jag tänker att sorgen inte alls behöver bli lättare med åren. Ju längre en person är borta, desto mer mer vill man ju se den.
Var tacksam för vad du har här och nu, lovar jag mig själv djupt inne i min dödsångest.
Under tiden vandrar vi i den vackra naturen och lyssnar på tystnaden. Skrattar mycket, trots melankolin.
Vi säger att vi måste åka på små dagsutflykter oftare. Det är så skönt att komma bort från all trafik. Det är en av de få sakerna jag inte tycker om med Barcelona, avgaserna och de konstanta ljuden.
Då. När det blir för mycket längtar min kropp efter karga kobbar och skär.

2 thoughts on “A walk in the mountains

  1. Ja, precis så känns sorgen efter min pa som gick bort för snart 22 år sedan – den accentueras när man får barn som inte får chansen att lära känna sin far- el. morförälder.
    Håller även med om det där med storstadstrafikens baksida – mitt i prick!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s