Det är en ledig helgdag med kyla i luften och fukt som tränger in.
Edu vill åka upp i bergen till hans pappas grav. Det är fyra år sedan han dog nu. Det känns konstigt nog inte alls länge sedan. Jag tänker att sorgen inte alls behöver bli lättare med åren. Ju längre en person är borta, desto mer mer vill man ju se den.
Var tacksam för vad du har här och nu, lovar jag mig själv djupt inne i min dödsångest.
Under tiden vandrar vi i den vackra naturen och lyssnar på tystnaden. Skrattar mycket, trots melankolin.
Vi säger att vi måste åka på små dagsutflykter oftare. Det är så skönt att komma bort från all trafik. Det är en av de få sakerna jag inte tycker om med Barcelona, avgaserna och de konstanta ljuden.
Då. När det blir för mycket längtar min kropp efter karga kobbar och skär.
2 svar till ”A walk in the mountains”
-
Ni är så fina! ❤
-
Ja, precis så känns sorgen efter min pa som gick bort för snart 22 år sedan – den accentueras när man får barn som inte får chansen att lära känna sin far- el. morförälder.
Håller även med om det där med storstadstrafikens baksida – mitt i prick!
Hej,
jag är Emily
Welcome to Nook, my cozy corner of the internet dedicated to all things homemade and delightful. Here, I invite you to join me on a journey of creativity, craftsmanship, and all things handmade with a touch of love. Let's get crafty!
Låt oss ansluta
Gå med i det roliga!
Håll dig uppdaterad med våra senaste handledningar och idéer genom att gå med i vårt nyhetsbrev.
Liztigt 
Lämna ett svar till Lena Avbryt svar