7 saker jag gillar

Alla trädgårdsprogram och bloggar som nu tipsar hur man ska göra för att odla. Jag är för första gången i mitt liv med trädgård och har längtat så efter detta. Igår var jag och köpte lökar för att odla dahlior, en av de vackraste blommorna jag vet. Igår körde även programmet Trädgårdstider igång på SVT och på Johanna Bradfords blogg finns superbra trädgårdsinspiration.

Alla initiativ att stödja lokala företag så att de inte går under i dessa tider. Detta skrev Hair by Julia häromdagen på Instagram och jag tyckte det var så bra. Jag tänker att jag också ska försöka stödja lokala företag så gott det går genom att exempelvis ta hem take away från olika restauranger och kaféer på Åland.

En grej jag bland annat unnar mig just nu är blommor, eftersom vi är så mycket hemma och det känns både hoppfullt och fint att kunna titta på dem. Dessa fina påskliljor köpte jag på Rosenblads häromdagen. Där köpte jag även mina dahlior-lökar.

Andra fina saker är alla frukostbilder som jag ser på Instagram. Känns viktigt att börja dagen på ett bra sätt. Denna bild kommer från Elsa Billgren.

Jag försöker även varje dag fixa mig lite fin, trots att jag jobbar hemifrån. Jag klär på mig, bäddar sängen och sätter upp håret så det känns som jag ska iväg på jobb. Då är alltid Gossip Girl bra inspiration, även på tal om tv-serier som får en att tänka på något helt annat.

En till fin sak som piggar upp mig är alla bilder folk just nu lägger ut på Facebook från när de är unga. Här är jag backpackandes i Asien som 20-åring. These were the days! 🙂

Till sist tycker jag att det är superfint hur så många hittar ut i naturen dessa dagar och söker tröst i den. Edu är friluftsmänniska långt in i själen och fastän jag annars ibland kan klaga på att jag hellre skulle vilja stanna hemma än ge mig ut i skogen, så är jag just nu väldigt tacksam att han drar oss iväg ut på äventyr.

Upp och ner och skön söndag på Ramsholmen

Hej på er! Hur har ni det? Har ert humör också olika dagar, som mitt? I dag är en okej dag för mig. Jag vaknade rätt så utvilad och känner att jag får mycket gjort och ändå hinner däremellan vara närvarande med barnen. Igår var inte en sådan dag. Då vaknade jag upp och bara kände mig så ledsen över hela Corona-situationen.

En kompis till mig i Barcelona skrev att hon också var ledsen. Hon ville bara gråta över alltihop och skrev: ”Vet du, jag tänker tillåta mig göra det också. Jag tänker sitta och se på sorgliga, romantiska filmer hela dagen och gråta.”

Jag tyckte det var så befriande på något sätt. Att också tillåta sig själv att få vara ledsen, för det ÄR ju verkligen sorgligt det som händer. Och det bästa är, att efter gråt kommer andra mer lugna och stillsamma känslor. Trycket släpper.

I söndags ställde jag och stekte plättar till lunch som vi packade ner i en korg och tog med oss för att åka på picknick. Det kanske fortfarande är lite för kallt med picknick ute, men vi hade en massa kläder på oss och en hel hög med sittunderlag och det kändes så himla vårigt, tycker jag.

Vårt mål var Ramsholmen, som jag älskar i april/maj när det är fullt med blommor överallt. Av det syntes ingenting till nu, men

men här och där kikade en blåsippa fram. En annan favoritblomma. Jag älskar hur den ser så skör ut, men ändå är så stark och tränger sig fram ur den kalla jorden.

Barnen var som kalvar på grönbete! Vi har bara varit hemma på gården hela veckan så de sprang omkring

och lekte kurragömma.

Att vara där fick mig också att känna hopp, att våren är på väg. Kanske när vitsipporna tittar fram har världen ändrats.

Vi kan bara hoppas.

och ta hand om oss själva och varandra så länge.

Dag för dag. Det är mitt mantra just nu.

Världen ändrar så overkligt fort

Jag tittar tillbaka på bilderna från vår skidsemester för bara fyra veckor sedan i Branäs. Jag blir glad när ser dem men det känns också så overkligt nu. Det är så mycket som har hänt bara på några veckor.

Då började man prata om Corona och de som kanske blivit smittade under sina resor på sportlovet i Italien. Det vara allt. Nu jobbar jag och Edu hemifrån, barnen är hemma från dagis och gränserna över nästan hela världen är stängda. På fyra veckor, hände det!

Jag funderar när vi ser Heidi och Björn igen. Och hur världen ser ut då? Jag är ändå glad att vi har det här minnet att titta tillbaka på. Vi hade så fina dagar tillsammans. Barnen lekte så fint ihop som om de alltid känt varandra och på kvällarna var det middag och mys och så skönt med den där känslan i kroppen när man är helt fysiskt utmattad för att man varit ute och rört på sig hela dagen.

Tillbaka till Corona-verkligheten. Hur är det med er? Ikväll blir det fredagsmys som vanligt för oss med popcorn och film. Jag blir så rörd över alla kultur-initiativ som dras igång nu. Ni missar väl inte att Nipå streamar en konsert med den danska jazzsångerskan Sinne Eeg ikväll klockan 19.00. Vi tänkte ha konserten på i bakgrunden till middagen.

Och när vi talar om fredagsfilmer så älskar jag Mariehamns stadsbiblioteks e-tjänster där man bland annat kan låna gratis 2 filmer i veckan på Cineasterna som har ett jättestort utbud av bra filmer. Det enda du behöver göra är att logga in med ditt lånekortsnummer och pin-kod. För oss blir det nog Vicky and Christina in Barcelona ikväll. En flyktdröm till andra tider.

Kram på er alla! Ta hand om er! Hoppas ni får en fin helg trots allt! ❤️

Tips på utflykt och hur prata med barn om Corona

Hej på er! Hur har ni det? Jag tänker att jag ska försöka skriva här varje dag nu. Framförallt ifall världen ändras för gott, för att få det dokumenterat. Vad som hände och vad vi kände. Kanske historikern och journalisten i mig som spökar. Men på riktigt så vill jag att mina barn ska kunna läsa om det här sedan, för att veta hur det var.

Onsdag och snart har vi jobbat en vecka hemma. Det börjar kännas normalt och äntligen börjar vi komma in i lite rutiner. Jag har också börjat känna att barnen har vant sig, att de är lugnare. Känner sig tryggare.

Min kompis Heidi tipsade mig om en sådan bra film som man kan visa för sina små barn som undrar och har funderingar kring det nya Coronaviruset. Det är Borås Stad som gjort den. Här kan ni se den.

Jag vill säga det igen. Jag är så tacksam att vi bor så nära naturen och kan gå ut när vi vill och ta del av den. Varje kväll pratar vi med Edus mamma i Barcelona som sitter inne i en lägenhet utan balkong och inte kan gå ut.

Våra kompisar med barn som bor i små lägenheter utan gård eller terass har också det tufft. Det enda de kan göra är att gå ut och handla, inget mer.

Här kommer några bilder från våra utflykt till Soltuna i Geta förra helgen. Där finns en trollstig för barn som man kan gå som är som en berättelse. Hjalmar kanske var lite för liten men Juni älskade sagan som utvecklade sig för varje station vi fann. Och sedan fanns det en massa ispölar överallt, vilket är största nöjet just nu. Jag minns själv känslan av att sätta foten på isen och se hur den krackelerade.

Så tips, tips för alla er som bor på Åland och vill ha ett nöje i helgen. Soltuna är ju stängt för vintern men vi hade fika med.

Corona och vardagen

Hej! Hur är det med er? Jag sitter hemma i soffan och jobbar. Juni och Hjalmar leker runt omkring oss. Allt känns så overkligt, precis säkert som för er alla. Ibland minskar min oro och sedan kommer det en våg att rädsla igen.

Edu och jag jobbar i skift hemma. Två timmar han, två timmar jag och så turas vi om att ta hand om barnen. Vi tog det beslutet redan i fredags förra veckan när vi fick reda på att vi bägge skulle jobba hemifrån.

Jag har en kronisk autoimmun-sjukdom och jag är orolig att jag hör till riskgruppen. Vi försöker därför träffa så få människor som möjligt och inte heller barnen har varit på dagis sedan i torsdags förra veckan.

Jag har också samlat ihop allt pyssel-material som vi har här hemma och köpt lite nytt så nu borde det räcka i några veckor nu. Juni gick igång idag på att måla egna påskägg. Mitt i alla det hemska är det så skönt att vi är tillsammans alla fyra i familjen. Jag tänker så på alla som bor ensamma, hur svårt det kanske känns.

I nedre våningen har vi gjort ett kontor och det fungerar rätt okej. Det är nästan som om vi “går på jobb” när vi går en trappa ner. Jag är ju väldigt van sedan mina frilansdagar att jobba hemifrån så på det sättet känns allt normalt. Jag gör som jag alltid gjort Kliver upp, äter frukost, duschar och klär på mig som om jag skulle ha haft ett vanligt kontor att gå till.

Fast ingenting på inget vis är normalt. Jag är ändå så tacksam att vi har naturen, att vi kan gå ut i den och att det går mot ljusare tider och luktar vår ute.

Vår familj och vänner i Barcelona sitter hemma i trånga lägenheter utan ens en balkong och får inte gå ut förutom att handla mat. Det är framförallt så jobbigt för de äldre och barnen som nästan klättrar på väggarna och inte förstår vad som håller på att hända.

Att i jämförelse kunna gå ut i trädgården, peta lite i landet,

gunga, andas frisk luft

och leka affär i trädkojan är så otroligt befriande.

Vad kommer att hända? Hur kommer världen se ut om en månad? Det finns så många frågor och inga svar. För ingen vet. Och det tycker jag är det allra mest skrämmande och stressande. Osäkerheten. Jag söker tröst i att krama på Edu, Juni och Hjalmar så mycket det går, ringa de jag älskar och läsa kloka ord.

Häromdagen läste jag dessa rader som jag tyckte var så fina. Hoppas de också tröstar er.

Måndag, jobb och snart skidsemester

God morgon! Hur är det? Jag känner mig lite extra glad denna måndagsmorgon. Kanske för att det var lite ljust ute när jag gick på jobb. Jag är på jobb redan klockan sju så att det börjar bli ljust så tidigt på morgonen är stort.

Det bubblar även i magen av pirr för jag har tagit två dagar ledigt i slutet av veckan och vi ska åka hela familjen till Branäs och skida tillsammans med min finaste Heidi och hennes familj. De kör från Göteborg. Vi härifrån Åland. Och så möts vi där i fjällen i en liten stuga med våra barn och män. 🙂

Heidi och jag pratar nästan varje dag och en av mina ständiga önskningar är att jag skulle ha henne närmare även fysiskt i mitt liv. Det ska därför bli så fint att få umgås allihop i några dagar. Vi har barn i nästan exakt samma ålder och allt så det är så skönt för det kommer vara samma kaos med barnen och skidor och påklädningar och mat och alltihop.

Men först måste jag jobba på och få undan allt som behöver bli gjort denna vecka. Jag har ett ganska tight schema, så det gäller att börja beta av. Hoppas er vecka börjat bra. Kram!

Förenkla tårtan till barnkalaset

Sedan barnen kom har jag gått så igång på deras födelsedagar och haft olika avancerade tårtprojekt. Det enda problemet är att de inte gillar tårta så mycket. Eller de gillar själva idén att ha en fin och rolig tårta men inte att äta den. Mina barn gillar glass. Punkt slut.

Jag blev därför så glad när jag hittade denna idé. På Pinterest såklart. Att göra en tårta av glass, kakor och godis så att den ser ut som ett tåg.

Det var otroligt enkelt och lätt och barnen hjälpte till att sätta på hjulen och göra vagnarna av våffelkex. Så tips, tips till er andra som har glass-älskande barn. Denna tårta åt de upp!

På tal om barnkalas läste jag en sådan bra krönika på temat i DN häromdagen: https://www.dn.se/nyheter/emma-bouvin-hon-har-drabbats-av-kalashetsen-hon-ar-bortom-raddning/

Vardagsro och helgmys som mål

Så har veckan kört igång igen. Redan tisdagkväll. Jag längtar till helgen men vill däremot inte att livet ska gå för fort. Försöker hitta på små knep att njuta även i veckorna fastän de är fullspäckade med jobb, hämtningar, matlagning, disk, tvätt och nattningar.

En grej är att varje kväll tända ett ljus, dricka lite te och att i alla fall få 15 minuter läst i en bok. Ikväll lyckades jag få till det. En liten stund i lugn och ro för mig själv och jag lovar att det gör skillnad.

Här är några bilder från helgen. Vi bakade muffins till alla hjärtans dag och Carro och Johan var på besök. Det regnade, blåste och var så ruggigt men vi lagade en massa god mat och hade det mysigt ändå. Johan hade till och med en workshop för oss hur man lagar egen pasta. Så kul! Och gott!

Hoppas er vecka börjar bra. Kram! ❤️

Försenad bildkavalkad från våra dagar i Barcelona

Detta inlägg är så sent men jag vill bara ha det här för framtiden så jag kan gå och läsa och titta tillbaka sedan om jag vill. Det är nog det bästa med att ha bloggat så länge som jag gjort att jag kan gå tillbaka och minnas.

Jag märker redan nu att åren när Juni och Hjalmar var riktigt små börjar bli allt mer suddiga. Allt var så intensivt. Då är det så fint att kunna gå tillbaka och få reda på detaljerna.

Så vad gjorde vi i Barcelona? Vi firade nyår och trettondagen, vi träffade familj och vänner, åt massa spansk mat vi hade saknat, vi gick ner till stranden för att dofta på Medelhavet och vi åkte med vänner till vårt älskade Costa Brava.

Innan vi reste dit visste jag inte om det skulle vara känslomässigt svårt eller inte att vara tillbaka men det var underbart. Jag strosade på gatorna, tog in alla dofter och solen och njöt så mycket jag bara kunde. Och jag sov. Vi lät Hjalmar vara uppe sent på kvällen och sen sov jag med honom till klockan 9 på morgon. Så underbart och så välbehövligt. Jag har inte sovit så mycket på 6 år och på riktigt kände jag mig som en ny människa efteråt.

När vi sedan åkte tillbaka hit igen kände jag mig utvilad, men framförallt helare för jag kände att allt fint vi har i Barcelona finns kvar och att få känna den känslan är så viktigt. Jag hade inte förstått det förrän då men när vi åkte från Barcelona i somras och sen inte kom tillbaka på så länge, var det som att allt försvann och jag gick runt med en sorg i bröstet, ett hål.

Så sammanfattningsvis. Jag är så glad över vår resa. Nu njuter jag så mycket mer av allt här. ❤️

Tapas, vänner, böcker och häng-i-soffan

Hej på er! Hur var helgen? Jag känner mig glad och utvilad för jag tycker vi fick till en bra kombination av vila och vara sociala, vilket alltid inte är så lätt. Och jag behöver liksom lite av båda av de sakerna för att må som bäst.

På fredagskvällen hade jag min bokklubb och det var så himla mysigt att ha den hos mig. Jag lagade spanska tapas och så hade vi en ganska lång diskussion om boken ” Samtal av vänner” av Sally Rooney.

Ibland tycker vi ganska lika om böckerna och ibland går åsikterna rejält isär. Denna gång gillade hälften av klubben den medan andra hälften var mer skeptiska.

Jag hörde till en av de som gillade den rätt så mycket. Jag kände mig underhållen och drogs med i berättelsen. Däremot tror jag att jag kanske borde ha läst den på engelska, på originalspråket. För många pratar om hennes fina språk och det tycker jag inte kom fram riktigt i översättningen.

Boken utspelar sig i Dublin och handlar om kärlek och relationer kan man enkelt uttryck säga. Så för er som vill in i den världen ett tag kan jag rekommendera den.

Sedan på lördagen hade vi en lugn hänga-hemma-i-soffan-dag. Juni börjar lära sig cykla och vill öva hela tiden och eftersom det inte finns någon snö i år går det ju bra. Vi var därför utomhus en hel del också.

Och sen på kvällen hade vi middag igen. Min kompis Emelie och hennes kille Mark kom över och det var så himla fint att se dem. Edu lagade spanska köttbullar och det blev lite tapas denna gång också.

Sedan på söndagen hängde vi i soffan igen. Åt plättar till lunch och så var jag ute på en riktigt lång promenad. Jag var på sådant humör att jag bara kände för att gå, gå och gå och lyssna på favorit-poddar i öronen. Det blev 7 km i alla fall och sen var det så mysigt att kura vidare inomhus medan stormen ven utanför så mycket att fönsterna skakade.