Vintertid, vardag och snart Halloween

Hej på er! Hur är det med er och hur var helgen? Imorse vaknade jag klockan 05.20 av Hjalmar som fortfarande är helt och hållet inställd på sommartid. Lite bättre än i söndagsmorse i alla fall då han vaknade 04.50, trots att jag försökte lägga honom riktigt sent på lördagskvällen.

Vi lever fortfarande i någon sorts snorig dimma men febern är borta och barnen lite mindre mörka under ögonen. Jag har nästa glömt bort hur blek man blir här hemma på vintern.

I helgen eldade vi varje kväll i öppna spisen. Både Edu och jag är helt besatta av den. Det är något med ljudet och värmen. Så skönt och mysigt. Jag känner att vi kan köra hygge fullt ut denna vinter.

Hjalmar är inne i en 2-3-års trotsig period och vill knappt ha några kläder på sig på morgonen. Jag försöker lösa det genom att redan på kvällen innan sätta på sig kläderna för morgondagen. Det går sådär.

Och Juni börjar jag misstänka har börjat på nosa på sexårs-trotset med dramatiska utbrott hit och dit. Så det är mycket känslor. En hel del trötthet, men också så mysiga stunder däremellan med pussar, kramar, pyssel kring vardagsrumsbordet och bokläsning i sängen.

Jag känner på mig att det kommer att bli en trött och ganska hektisk vecka. Men längtar tills onsdag och torsdag. På onsdag ska vi ha Halloween-middag hemma med la familia och på torsdagkväll åker jag och Edu på tumanhand till Helsingfors för att fixa finskt person-nr till honom.

Hoppas er vecka börjar bra! ❤️

Förkylningstider, Stockholm och vänner

Hej på er! Hur har ni det? Mitt bloggliv försvann i en dimma av feber och förkylningar. De två senaste veckorna har barnen varit sjuka om vartannat i omgångar. Men idag är vi alla på plats där vi ska. I alla fall än så länge. Vi är alla fortfarande snoriga och hostiga, men på benen.

I helgen var jag i Stockholm med dessa fina: Heidi och Carro. Jag åkte redan på fredagsmorgon och satt mig och jobbade bland annat på

Pom & Flora. Det utmärkta kaféet på Söder i närheten av Nytorget som serverar frukost hela dagen.

Jag var så peppad och glad att vara i min gamla stad

och få prata och äta gott med goda vänner. Det är det absolut bästa jag vet. Alltid, alltid! 💕

På lördagen vaknade vi upp till en vacker höstdag. Vi har så många minnen tillsammans från när vi alla tre bodde i Stockholm så jag blev alldeles varm i hjärtat av att bara ströva omkring där.

På förmiddagen gick vi till Nationalmuseet som ganska nyligen öppnats efter en stor renovering. Jag rekommenderar verkligen att gå dit.

Det är så fint där inne och inträdet till den permanenta samlingen är helt gratis.

Min favoritepok är och har alltid varit sekelskiftet. Romanen jag själv skriver på utspelar sig på den tiden och därför var det extra intressant att gå runt och titta på tavlor av andra coola och starka damer från den tiden.

Jag tycker tiden vi lever i nu och den tiden har så mycket gemensamt. Se bara på den här målningen. Det frukostbordet skulle kunna vara hämtat från Instagram.

Till lunch kom även Samira och mötte upp oss. Det var över ett år sedan hon och jag sågs. Jag älskar när det ändå känns som vi sågs igår.

Det blev en dag av att ströva omkring, prata och fika och när kvällen kom tog vid bussen till Söder och Södrateatern på Mosebacke torg.

Jag har så länge velat gå på teater och kollade bara spontant vad som var på gång. Vi fick biljetter till föreställningen ” Ta det som en man” av Hampus Nessvold och regisserad av Mia Skäringer. Det är en monolog med musik om den pålagda mansrollen som Hampus inte känner sig bekväm i. Jag tycker jättemycket om den och kände att budskapet var så viktigt trots att det framfördes med mycket humor. Hade Hjalmar varit på väg att bli tonåring hade jag velat gå med honom och se den. Men egentligen borde alla se den. Kvinnor och män i olika åldrar.

Sedan avslutade vi kvällen och helgen med en sen middag på Nytorget 6. Ett annat tips på restaurang om ni är i Stockholm. Bra mat till rimliga priser och så mysigt. Vi delade på en chark-och ostbricka och några små rätter till.

Vardagsrummet – före och efter

Det är så konstigt att vi plötsligt är med hus. Det är ju inte vårt. Det är en familj som är så fina att de hyr det till oss på ett år, men som vuxen har jag aldrig bott i ett hus och det är så roligt att försöka fixa det så mysigt som det bara går.

Till en början var det en massa jobb. Och fastän familjen som vanligtvis bor här har det fint så kändes det viktigt att göra det mer till vårt.

På bilden ovan ser ni hur vardagsrummet såg ut innan vi flyttade in och nu ser det ut så här:

Mattan och gardinerna köpte jag i Barcelona innan vi flyttade, så även kuddöverdragen och det var så roligt när det kändes som om de passade ihop med soffan och den gula fåtöljen som redan stod här.

Fina mattor är grejen för mig just nu. Jag tycker det kan ändra så mycket ett rum. Gardiner har jag aldrig varit så förtjust i. Jag vill ha in en massa ljus, men dessa skira tyckte jag gjorde rummet lite mjukare.

Jag ska se om jag i helgen kan ta lite fler bilder ur fler vinklar så får ni se hela helheten. Här är några till men de är ungefär ur samma vinkel.

Ha en fin fredag! Kram på er!

Dagis på Åland

Barnen har gått på dagis här på Åland i ungefär en månad nu. Det här bilderna är från första dagen. Vi hade bara bott här i tre veckor då och precis fått alla grejer på plats i huset som vi hyr.

Jag var jättenervös hur det skulle gå med jättejobbiga lämningar med mig i bagaget från Barcelona. Juni hann ju gå ett år på dagis där och det var så tufft i början. Där har man sällan en inskolningsperiod och jag var bara tvungen att direkt första dagen släppa av Juni vid porten utan att veta mycket om hur hennes liv såg ut där inne. 

Ifjol från september fram till jul grät Juni varje dag vid lämningen. Jag försökte visa mig lugn och trygg inför henne, men efter att hon klamrat fast vid mitt ben och jag varit tvungen att gå ändå, satt jag mig ner framför datorn på mitt co-workingställe och grät. 

Allting blev helt okej sedan efter jul. Juni började trivas, fick vänner och lämningarna gick bra. 

Men jag är så glad att vi fått en helt annan upplevelse här. För det första på grund av inskolningen. I tre dagar var vi med hela dagarna och sedan trappades det av sakta och lugnt. Och bara att få vara med på det viset hjälpte så mycket, att få se hur deras dagar ser ut, vem de är med, vem de leker med och vad de gör. 

Och jag såg att de hade det bra på sitt dagis. Jag kände verkligen det. Stämningen är lugn och omhändertagande och barnen blir sedda. Juni sade häromdagen att det nästan känns som hemma att vara där och det måste ju vara ett bra betyg. 

Jag har ändå lite ångest som vanligt. Nu mest över att vi måste lämna dem rätt så tidigt på morgonen så att både Edu och jag hinner till våra jobb och istället kan hämta dem lite tidigare. Men fastän det är saker som jag funderar kring och klurar på hur vi ska göra dem på bäst sätt, så har jag en helt annan grundtrygghet i att de har det bra där och det hjälper oss alla så mycket. 

Hjalmar som aldrig gått på dagis förut har varit så himla nöjd och enbart varit ledsen vid lämning ett par gånger. Jag tror det beror på att han trivs där, men jag tror det också beror på att han kan känna att jag är lugn.

Det är lustigt hur det fungerar på det viset. 

Korvstoppning och middag med Liz

Det är så roligt för Edu har totalt gått igång på att vi numera har ett stort kök. Han älskar ju att laga mat och i Barcelona är vårt kök litet som en garderob.

Jag tror han även har någon slags omedveten instinkt att laga mat så att vi ska ha för den långa, mörka vintern.

Bilderna ni ser här är från hans korvprojekt. Han vill göra fuet, alltså en slags lufttorkad chorizo, som är svår att få tag på här. Vi har specialbeställt korvskinn från Kantarellen, en stor mataffär här på Åland, och korvstoppnings-maskinen är inhandlad i Barcelona. Jag ska hålla er uppdaterade på hur det går.

Förresten ni som bor på Åland, missar väl inte mina favoritrecept på söndagar i Ålandstidningens e-tidning. Varje söndag skriver jag om mat och tipsar om olika recept och kokböcker jag provat på. Middag med Liz, heter sidan.

Sommarbilder att spara i höstmörkret

Hej! Det ösregnar ute och imorse var det så kallt att jag var tvungen att ha mössa under cykelhjälmen. Jag är glad att vi hann få lite sommar här på Åland och i huset, fastän vi kom hit först i slutet av juli.

Jag sitter nu och tittar på bilderna och det ser väldigt somrigt ut.

Allra lyckligast har vi nog varit över att ha en egen trädgård. För alla er som bott i lägenhet, vet hur bökigt det är att släpa ut vagn och barn och allt när man bara vill ut och få lite frisk luft. Jag njöt SÅ mycket i augusti över att kunna bara öppna dörren och kliva ut, ta en kaffe på altan medan barnen sprang omkring. Och Edu som aldrig i hela sitt liv bott i hus, tyckte det var så himla härligt!

Jag älskad även de här bilderna av Edu. Han hade just kommit fram, vädret var toppen och vi var hem till Åsa och Stefan och njöt så av att ett delmål var avklarat på vår resa.

I samma veva fyllde även Malva år och eftersom Juni inte blivit firad av släkten här på Åland så körde Malva och Juni ett gemensamt kalas – fjortonåringen och femåringen! Det var första gången vi alla var samlade sedan vi kom hem och jag minns att allt kändes bra men så overkligt.

En dag kom min vän Tone över och hälsade på med Niklas och deras son. Vi har både jobbat och bott ihop men inte setts på fyra år. Hon bor numera i Stockholm. Det var roligt att mitt i all kaos träffa dem och uppdatera varandra på våra liv.

Ett annat kärt besök var Emelina, vår klippa i Barcelona. Barnen var så glada över att se henne på Åland. Jag med! ❤️

Sedan innan våra grejer kom, åkte vi även några dagar till Enklinge till mamma och pappas skärgårdsställe. Så mycket nordisk sommar med fiske, båt och blåbär. Vi hade det så fint men jag var inte riktigt där än minns att jag kände mig så upp och nersläppt. En känsla som sakta, sakta börjar försvinna.

Snart oktober och 2 månader på Åland

Hej på er! Hur är det? Häromdagen kom en bloggläsare fram till mig i parken och sa att hon var så glad att jag inte slutat blogga trots att vi flyttat till Åland. Tack fina du för att du kom fram. Jag fick sådan pepp! ❤️

Edus mamma har varit här i nästan två veckor och allt har varit så höstmysigt och fint med Skördefest, skogspromenader, eld i öppna spisen och familjemiddagar som avlöst varandra.

Men det allra bästa har varit att världarna fått smälta ihop lite. Det känns som alla mått bra av det.

Denna vecka har jag en vanlig jobbvecka och rätt så fullt upp men jag vill försöka ta vara på de små stunderna av vila och göra saker med fina människor jag tycker om. Det känns så viktigt att inte allt bara fylls med en massa måsten.

Den första grejen jag ska göra är att inte försöka ha en lång lista över saker att göra på kvällarna. Jag vill komma hem och bara vara med barnen och Edu, se på tv och kanske ta en kvällspromenad. Det räcker. Inget mer.

Ny dag. Ny vecka.

Jag värdesätter så mycket helgerna just nu. Med ett mer regelbundet jobb och bägge barnen på dagis för första gången är jag tillbaka i ett mer rutinmässigt liv. Förr smälte allt ihop mer, både ledigheter och jobb, och jag har inte riktigt bestämt mig vad jag gillar bäst, men helt klart är att jag numera älskar fredagar!

Och helgen. Speciellt om vi mest bara är och Hjalmar vill krypa ner i sängen, som här ovan, en gång till, efter frukost, och bara gosa. Det är också så mycket med det här att ha hus som vi njuter av just nu eftersom vi som familj aldrig haft det tidigare.

Jag älskar sovrummet med ljuset som silar in utifrån. I Barcelona hade vi inget fönster och nu njuter jag så av att kunna ligga i sängen och läsa i naturligt ljus. En annan sak är vår öppna spis. I helgen när det blev lite kyligare ute eldade vi både tidigt på morgonen och sent på kvällen. Det är nog en av de mysigaste sakerna jag vet.

Och sakta, sakta kanske vi börjar landa lite, även om det fortfarande känns så ovant att bo här igen. På onsdag kommer Edus mamma hit och ska stanna i stan två veckor. Det ska bli så fint. Och bra för oss alla, tror jag, att världarna möts lite.

I veckan har jag annars fullt upp. Flera skrivjobb, förutom mitt vanliga kontorsjobb som copywriter. Jag måste komma ihåg att fakturera och nu har jag mitt bokmanus på en första genomläsning. Så spännande! Och nervöst! Jag vill också hinna fixa allting extra fint hemma tills Rosa kommer och så har jag några lunchdejter. Ja, ni hör! På samma gång känns det viktigt att det blir mindre stressigt den här veckan, så jag har försökt planera in tid för att bara vara. Hur går det för er?

Hoppas er vecka börjat fint. Puss! ❤️

En annan födelsedag i ett annat land

God morgon! Idag har jag en lång jobbdag och försöker peppa mig själv med kaffe. Hjalmar sov så dåligt inatt. Han vaknade flera gånger och var ledsen och jag fick gå runt och bära honom i mörkret tills han somnade som när han var liten bebis.

De lovar över 20 grader här idag och jag har på mig kjol utan strumpor. Min taktik denna höst, nu när vi flyttat upp till nordligare breddgrader, är att ta tillvara på den varma tiden så länge det går. Inte ta på mig kängor och långbyxor bara för att kalendern visar höst.

Jag är fortfarande glad efter allt fint i helgen. Och idag vill jag visa er bilder från en annan födelsedag. I ett annat land. I somras fyllde ju Juni 5 år och för första gången firade vi hennes födelsedag i Barcelona.

Några av er har kanske redan sett bilderna på min Instagram.

Det var så varmt ute och min stackars vän Camille som var höggravid höll på förgås i värmen. Jag och Juni hade bakat en frost-tårta och även den höll på smälta bort. Men det blev ändå ett fint kalas.

Min kompis Jolanda kom dit och gjorde ansiktsmålningar på barnen och gjorde en dockteater om en sjöjungfru.

Nästan alla barn och föräldrar från Junis förskola var där och eftersom skolan var slut för sommaren och vi skulle flytta blev det även vår hejdå-fest.

Kära Kiki som är skolans föreståndare och även ägare kom med sin dotter och hon hade skrivit ett sådant fint brev till oss och Juni som jag ska spara för alltid.

Jag tror det är viktigt att avsluta saker ordentligt och säga hejdå. Det blir nästan som en ceremoni och denna dag var därför så viktigt för oss. Efteråt var det som en tyngd släppte inuti mig. Jag kände mig mer redo att åka. Och Juni också, tror jag.

En fin födelsedagshelg!

Hej på er! Hur har ni det? I helgen fyllde jag år och jag gjorde så många roliga saker att jag både känner mig trött och glad.

Det var första gången på åtta år som jag befann mig hemma på Åland och kunde fira med hela familjen och med Åsa och jag blev så rörd igår när jag såg alla samlade hemma hos oss att jag nästan började gråta.

Det är en speciell känsla att kunna bjuda hem till vårt hem här. Under så många år har jag träffat familj och vänner ute på stan eller hemma hos dem när jag varit på besök. Många har visserligen varit och hälsat på i Barcelona men det är en mycket speciell känsla att ha ett hem här.

Och det blev verkligen en social helg. Redan på fredagkväll kom Carro och Johan hit från Sverige och stannade hos oss hela helgen. Eftersom det mest regnade, lagade vi en massa mat och bara hade det mysigt. På lördagskvällen kom sedan även Åsa, Lina och Johanna över på lite vin. Vi eldade i spisen och hade så fint.

Sedan igår på själva födelsedagen var Edu och barnen så himla gulliga och kom och väckte mig med frukost på säng. Eller jag vaknade med Hjalmar kl sex som vanligt och gick sedan och la mig igen och så kom de och sjöng och allt.

Juni hade gjort en massa kort och teckningar. Hihi! Hon älskar födelsedagar lika mycket som jag.

Vid lunchtid åkte vi sedan till Eckerö och åt på Bodegan i Käringsund innan vi skjutsade Carro och Johan till färjan. Jag har aldrig varit där innan men det var så himla fint med utsikten över vattnet och de fina sjöbodarna. Och jag kan verkligen rekommendera deras fish & chips.

Sedan var det bara att åka hem och ställa sig och kocka. Hela närmsta familjen kom över på middag. Totalt 16 pers. Lite stressigt blev det att få all mat klar i tid men en riktigt bra kväll blev det.

Nu ska jag snart sluta jobba och åka hem till barnen. En trött måndag, men det var ett tag sedan jag kände mig så uppfylld av kärlek, god mat och goda vänner. Hoppas er vecka börjat bra! ❤️