God morgon på er! Hoppas ni haft en fin helg. Här kommer lite bilder på hur livet ser ut i Barcelona just nu och vad vi haft för oss de två senaste helgerna.

Vi har börjat åka ner till stranden. Det är säsong för det just nu och fastän det är lite mulet vissa dagar så är det varmt och skönt att bara hänga där med barnen och leka i sanden.

För två helger sedan var min kompis Nicole med och hennes dotter Amelia.

Jag är så himla glad för att jag lärt känna dem. Nicole kommer från New York men har bott här i över fem år. Hon är konsertpianist men försörjer sig som översättare och jobbar liksom jag på egen hand.

Och hon är min stora idol som ensamstående mamma på egen hand i ett annat land utan familj eller släktingar som kan hjälpa henne.

Det lustiga är att vi träffades en dag i simhallen. Hennes dotter var kissnödig och jag hjälpte henne med att vakta grejerna medan de sprang in på toaletten. Hihi! Man kan verkligen få vänner överallt, bara man är öppen. ❤️ Måste komma ihåg det, att kämpa mot tendensen att sluta sig allt mer mot allt nytt med åren.

Efter stranden gick vid till ett ställe i närheten och åt lunch.

Och firade lite att vi jag och Edu varit förlovade i fem år! Tänk! Så fort det gått och vad mycket som hänt!

Till efterrätt blev det glass och vi fick sällskap av Kerstin som kom förbi. Hon tog så fina kort på oss:

❤️✨

I fredags var det dags för helg igen och jag kämpade med att få scarfen på rätt i håret 😉.

Efter jobb gick jag och fredagshandlade en massa godsaker. Och titta, jag har skaffat mig en sådan där shoppingvagn som alla spanska tanter har här men som jag aldrig trodde jag skulle börja använda. Men det är så praktiskt! 😊

Det skulle bli tacos till middag

och Hjalmar var peppad!

Noemi, Helios och Sofia kom över. Så mysigt. Och en perfekt start på helgen, tycker jag.

Sedan på lördagen åkte vi till stranden igen.

Så fint och skönt, men jag kunde inte riktigt koncentrera mig…

I lördags var det nämligen Ålands självstyrelsedag och utdelningen av arbetsstipendiet från Ålands kulturdelegation som jag fått motta. Och jag hade så gärna velat vara där.

Men rent praktiskt var det tyvärr omöjligt.

Innan jag fick reda på att jag fått stipendiet hade vi redan bokat flyg biljetterna för våren och sommaren och de gick inte att ändra på och det hade blivit alldeles för dyrt att köpa nya. Jag funderade ett tag på att åka ensam men Hjalmar skulle gråta sig till sömns så mycket att mitt hjärta skulle blöda. ❤️Det fina, hur som helst, var att mamma och pappa fick gå i mitt ställe och det gjorde mig glad. Fastän de inte alltid, förståeligt nog, varit överförtjusta i att jag flyttat till platser långt bort så, har de alltid stöttat mig rent yrkesmässigt att gå min egen väg. Och är nog de som allra mest i mitt liv förstår vad det valet innebär.

Här ser ni mina stiliga pappa ta emot mitt diplom och blommor. Bästa Therese Karlsson, som också fick ett arbetsstipendium har tagit korten.

Och mamma var gullig och skickade kort på diplomet

Och blommorna.

Återigen tack Ålands kulturdelegation! Jag kan inte nog uttrycka min uppskattning för möjligheten och förtroendet att ägna mig åt mitt skrivprojekt.