Häromdagen hade jag en déjà-vu-upplevelse från min egen barndom. Junis hår har på jättekort tid växt jättelångt och det behövde klippas lite grann. Men hon tycker inte om att gå till frissan, så hon ville att jag skulle klippa det. Jag har redan investerat i en frisörsax och brukar klippa hennes pannlugg, men att klippa hela håret kändes som  en utmaning.

Jag kollade en youtube-video på hur man klipper barns hår hemma och tänkte att så svårt kan det ju inte vara…

Grejen är att jag själv alltid varit känslig när det kommit till mitt eget hår. Lite skämtsamt skyller jag på ett ”frisör-trauma” som jag fick när jag och Åsa var 5 år gamla. Åsa sa: ”Jag vill ha snagg” och eftersom vi var tvillingar så klippte de även en jättekort frisyr på mig med korta igelkott-testar som stod rakt upp.

Åsa tyckte det var coolt och var självklart då även cool, men jag ville ha långt hår som Madicken. Ändå sade jag ingenting. Jag var blyg och vågade nog inte. Istället minns jag hur jag grät i min pappas famn när jag kom hem.

Nu satte jag Juni på en stol framför teven, virade en handduk runt omkring henne och började klippa. Och genast kom hennes frågor: ”Hur går det mamma?” ”Blir det jättekort?” ”Du får inte klippa för mycket!”. Det var som att höra mig själv som liten och jag kändes hur jag började svettas inifrån och nästa skaka med handen.

”Ingen fara Juni” ”Det blir inte kort, jag lovar!”. Men samtidigt som jag sa det märkte jag hur ojämnt håret höll på bli och jag fick klippa kortare och kortare för att få det rakt. Detta är ett väldigt ytligt i-landsproblem men ni förstår paniken. Att svika henne och klippa för kort, kändes nästan som att svika mitt eget femåriga jag. Och den där konstiga déjà-vu-känslan fick det liksom att snurra till i huvudet på mig.

Till slut ordnade det sig ändå. Jag tog ett djupt andetag och skärpte till mig. Hihi!Det blev lite kortare än vad jag först tänkt, men Juni var nöjd och tycker nu att hon har likadan frisyr som sin stora idol Malva! Puh!

Intressant upplevelse ändå. Och all respekt till alla duktiga frisörer. Nästa gång jag går och klipper mig kommer jag att vara en mer ödmjuk kund, tror jag. 😉

Och vet ni, jag tror faktiskt jag vågar klippa Juni igen. Ska bara kolla lite fler youtube-videor först…