Jag håller på att gå igenom min kamera och hittade de här bilderna på mig och Carro som Edu tog någon förra sommaren och blev så glad och ledsen på samma gång. Ledsen för att jag  saknar henne så mycket i vardagen att det riktigt tar ont ibland och glad för att vänskap måste vara en av de finaste sakerna som finns i livet.

Bilderna får mig att tänka på alla fina vänner jag har och på hur var och en berikar mitt liv på sitt speciella sätt. Jag har bott på så många olika platser och fastän det sociala livet varit stort där och då så är det bara några som på riktigt dröjer sig kvar när livet förändras och går vidare.

Det är inget fel i det. Även korta möten och vänskaper har  gett mig någonting värdefullt. Det finns personer som jag bara umgås med under några dagar som förändrat mitt sätt att tänka och andra människor som jag inte alls vet vad de gör i dag, men som jag fortfarande tänker på och framförallt minns med stor kärlek.

Men med åren håller jag ändå allt hårdare fast vid dem som dröjde sig kvar, de som det aldrig känns tungt att höra av sig till, som jag kan vara helt mig själv med, som vet om alla mina brister och fel och som samtalet fortsätter med som om det aldrig ska ta slut, oavsett hur långt bort eller nära vi befinner från varandra.

De tillsammans med min familj är det finaste jag har.

När jag tänker på Juni och Hjalmar och på deras framtid så önskar jag dem all kärlek och hoppas att de får uppleva den romantiska kärleken med allt härligt som det innebär. Men mest av allt önskar jag dem vänskap.

För kärlek i all ära, men att ha en god vän som alltid finns där är någonting alldeles extra.

Grattis kära Carro på din födelsedag! Jag skulle vilja vara hos dig precis just nu och fira dig massor!

PUSS!