Jag kan inte säga att det är en av mina bästa dagar i dag. Hjalmar, vår goding, fyller 2 månader och det är ju alldeles utmärkt på alla möjliga vis, men annars känns det lite trögt, måste jag säga. 

Häromdagen börjad Juni spy och sedan dess har hon feber, är förkyld och allmänt risig. Till på köpet har jag haft molande tandvärk som nu eskalerat till en smärta som är så galen att jag inte vet hur jag ska stå ut. Inatt hade jag så ont att jag inte sov en blund mellan amningarna. 

Jag vet. Det ordnar sig. Juni är lite piggare i dag och jag har fått tid till en tandläkare i eftermiddag. Jag vill inte klaga över vardagslivets utmaningar, men det är intressant hur snabbt allting vänder med småbarn.

När jag tog bilden ovan för några dagar sedan kändes allt på topp och jag tänkte i smyg för mig själv att “det här klarar jag ju galant”. 

Imorse ville jag bara gråta och skrika: “Snälla, någon hjälp mig! ”

Så ja, allting är precis som det ska vara; upp och ner och hit och dit. Och ibland alldeles, alldeles perfekt. 😩😉😊