Hej på er alla fina! Vill skriva något här men det är som om min hjärna gått i viloläge. Som om den redan ställt sig in på att vänta trots att det är 13 dagar kvar. Kanske. Kanske åtminstone. 

Men jag mår och har det bra. Hänger med Juni och njuter så mycket det bara går av att få vara nära och ge henne all min uppmärksamhet. 

Även om begreppet “bebisen i magen” är rätt så abstrakt,  känns det ibland som om hon på något omedvetet sätt ändå förstår, att snart är jag inte enbart hennes mamma. Hon kramar mig så varmt, säger “gulle mamma”och överöser mig med pussar! 

Då hugger de till lite i mitt hjärta när jag tänker på vilken omställning det kommer att bli för henne. Men så tänker jag på det här med syskon. Hur viktigt det är för mig och hur fint det kan bli! 

Och då längtar jag så där mycket igen efter att träffa den där inne. ❤️