Jag får frågan hela tiden om jag är nervös inför bröllopet. 
Jag svarar inte nervös men det är lite mycket just nu.  

Och för en stund vill jag bara sjunka ner i soffan framför teven och strunta i att fundera på hur jag ska få tag på skarvsladdar till högtalaren och annat sådan praktiskt som min hjärna är full med.

Jag ställer mig i köket och bakar bröd som jag ska frysa in och ha till festen. En ljuvlig doft sprids i hela köket och jag känner hur jag slappnar av när jag knådar degen långsamt på bakbordet. 

En liten stund för mig själv. Den första på länge. 

Jag tänker på alla dagar jag stod och bakade bröd när jag bodde i min lägenhet på Torggatan. Jag hade hela tiden en surdeg som bubblade någonstans. Och jag minns hur roligt det var att hålla på med jäskorgar och avancerade snittytor. 

Jag minns också hur ensam jag kände mig. När jag stod i köket på kvällen och skar en bit bröd till mig själv. 

Nu har jag inte tid till surdegar. 

Nu är jag inte ensam.

Låt mig aldrig glömma bort det fina i det.