Hej på er! Hoppas ni haft en skön söndag! Det här en Clara. Hon är 25 år och kämpar i dag på internationella kvinnodagen liksom alla andra dagar för kvinnors rättigheter här i Spanien.

För inte så länge sedan kom det regerande regeringspartiet Partido Popular med ett lagförslag där de ville förbjuda aborter. Protesterna var många och som tur var gick lagen till slut inte igenom.

Jag och Clara träffades i höstas och då skrev jag en artikel om deras kamp i och med abortfrågan. Här är ett utdrag ur den:

Solen hade ännu inte letat sig in mellan husen på plaza Verreina i Barcelona. Den där kyliga dagen i februari i fjol. Marken var fuktig där kvinnorna låg raklånga på marken i sina vita liksvepningar. Den ena hade dött av inre blödningar efter en hemlig abort. Den andra av abortpiller, köpta på den svarta marknaden.

Kvinnorna var inte döda på riktigt, men ville med sin iscensättning visa vad som skulle kunna hända om regeringens förslag på en striktare abortlag gick igenom.

– Demonstrationen fick mycket uppmärksamhet och många höll med oss om riskerna. Ingen förstod varför regeringspartiet Partido Popular ville vrida tillbaka klockan 30 år i tiden och begränsa kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar och liv. De ville förbjuda alla aborter, förutom när kvinnans liv är i fara eller om hon blivit våldtagen,  säger Clara.

Hon bär en blå jeansjacka till den lila tröjan och den lila kjolen. Med ena handen drar hon en shoppingvagn på hjul. Hon är 26 år och arbetslös socionom, en av de unga, kvinnor bakom feministkollektivet ”Assemblea de dones feminstes de Gracía”. Föreningen grundades i protest mot den nya abortlagen, som i september förkastades efter högljudda debatter. Kanske var det feministernas kamp och även protesterna utanför Spanien, som knuffade utvecklingen i rätt riktning.

– Fast egentligen tror jag inte att de bryr sig så mycket om oss. De var nog mer rädda för att att förlora röster inför nästa års val, säger Clara och berättar att de ändå firat lite grann.

– Lagförslaget var en allvarlig attack mot den kvinnliga kroppen och våra rättigheter. Det blev en ursäkt för oss att samlas och nu fortsätter vi. I och med den ekonomiska krisen behövs feminismen mer än någonsin. Det är framförallt vi kvinnor som drabbas hårdast.

Hon skakar på huvudet.

Lönerna sjunker och arbetsvillkoren blir sämre. Kvinnorna är de som har sämst avtal och ersättningar från början. Nedskärningar sker hela tiden inom barn- och äldreomsorgen och avgifter blir dyrare. Och det är främst kvinnorna som stannar hemma och ta hand om barnen och de åldrade föräldrarna.

– Det känns som vi går bakåt i tiden. Möjligheten för kvinnor att leva ekonomiskt självständigt minskar. Återigen. Och det obetalda arbetet i hemmet ges inget ekonomiskt värde, säger Clara, som inte är ensam om att vara bekymrad.

Antalet feministiska föreningar i Spanien har mångdubblats under de senaste åren och även kvinnliga nätverk skapas mellan olika regioner, byar och städer i landet.

Några av grupperna är knutna till universiteten och lutar sig mot en akademisk feminism, medan majoriteten startar på gatorna, i kvarteren, av vanliga människor som delar teorin och vill göra något konkret för att förändra situationen.

– Det plogar upp feministiska kollektiv överallt. De flesta är inte registrerade någonstans, men vi känner till varandra. Nästan alla är i min ålder, säger Clara.

Hon har även hört talas om två killgrupper som startat med de feministiska teorierna som förtecken.

– De klassiska könsrollerna är ju även väldigt begränsande för killarna. Vem orkar vara stor och stark hela tiden?