Jag intervjuar en kille som efter många år sagt upp sig från sitt jobb och börjat på konstskola. Vi pratar länge om vad som fick honom att göra det och jag tänker att det aldrig är försent med drömmar.
Juni är friskare nu och jag försöker komma ifatt och samtidigt bara vara lite. Pusta ut. Vad skönt att det är fredag idag. Jag hör fåglar kvittra när jag går ut på gatan. Det gjorde de nog igår också men då hörde jag dem inte. Vi ska försöka vara vakna i livet, säger min yogalärare. Kamske är det fåglarna hon pratar om.
Juni är 8 månader idag. Jag tänker att jag aldrig varit så trött, att jag aldrig varit så jordad och icke-grubblande. Jag tänker på hur fint allt är just nu.
Liztigt 
Jag tänker också på fåglarna på morgnarna och hur gott det är med första koppen kaffe. Blommorna som viskar om vår och solen som får kindena att rodna. Du är stark som orkar sprida så fina ord trots att du är trött. Det är många som kan vara “fysiskt” piggare än vad du är just nu, men ändå inte vakna i livet… Fortsätt med det du är så bra på, skriva och inspirera! Ser fram emot att ses på måndag.
Visst är det så. När en är så ända längst in i själen trött så finns det inte plats för så mycket mer än att vara närvarande i stunden. Åtminstone om en har ett litet yrväder att älska och ta hand om.
De finaste ögonblicken är nog just då när en inte längre vet hur en ska orka en minut till, och en får ett solskensleende, ett par varma armar runt halsen och en mjuk kind mot sin. Kärlek när den är som finast. Kram
Ps. En klyscha, jag vet, men det blir bättre. Ds
Så sant! Jag njuter så av de fina ögonblicken som du talar om! Tack för att du delar med dig! Kram!