Huvudvärk i paradiset

Jag har haft sådan huvudvärk den senaste tiden. Varje dag. Ibland mer eller mindre. Vilket verkligen har triggat igång min hälsoångest.

Jag har gjort olika undersökningar och de har varit bra. Men min oro för att det ska vara något allvarligt har gjort det ännu sämre.

Jag vet inte om det är stress över boken, flytten, nytt jobb osv. Om det är min Addison som spökar. Eller om det är tröttheten efter sömnlösa nätter i flera år som kommer ut nu när Hjalmar sover bättre.

Jag är bara så påmind om att hälsan är det viktigast. Alltid!

De senaste dagarna har jag varit mycket bättre vilket ger mig hopp om att det håller på att vända.

Tänker på alla som lever med kronisk smärta. Och skickar er all min styrka. ❤️

Här kommer några bilder från när vi var i Cadaquez i början av juni. Den byn, norr om Girona, alldeles intill den franska gränsen är min absoluta favoritplats utanför Barcelona.

Så mysig med alla vita hus och guppande fiskebåtar. Och havet närvarande överallt. Ett riktigt paradis. Tyvärr var huvudvärken riktigt illa när vi var där men det gjorde mig gott ändå, att bara få vara några dagar utan några som helst krav. Även om jag också satt och skev en hel del på boken.

Det regnade också en hel del, men det gjorde ingenting. Det var nästan skönt.

Livet med au-pair

Veckan innan midsommar sade vi hejdå till bästa Emelina som varit vår au-pair de senaste året och nu har åkt hem till Åland för att sedan fara iväg och studera i höst.

Hon hittade sin plats i stan på direkten och flyttade ihop med några kompisar efter jul. Hon hade klarat sig utmärkt på egen hand men fortsatte vara vår au-pair flera gånger i veckan bara för att hon var så himla gullig och ville hjälpa oss. Kommer för evigt vara tacksam för det. Utan Emelina ingen bok.❤️

Fyra au-pairer har det blivit genom åren, ända sedan Juni var 1,5 år. Som har bott hos oss som en rumskompis, tagit hand om barnen när jag jobbat och pluggat och levt sitt eget liv här i Barcelona.

“Är det inte konstigt att ha någon främmande att bo hemma hos er? Det är frågan jag ofta fått. Och javisst, ibland och till en början. De har ju liksom fått se småbarnslivet med precis allt som det är med vaknätter, läckande bröst och trotsutbrott.

Men just därför ganska snart har de blivit en del av familjen som ett syskonbarn eller “sladdis” till lillasyster.

Och de har låtit mig se vem de är som personer.

Jag är medveten om att ha au-pair eller för den delen att vara au-pair nog inte är något för alla men jag är så glad över att vi gjorde det och erfarenheterna det har gett oss.

Juni pratar flytande svenska och jag är helt övertygad om att det är för våra fina tjejers skull. ( Hjalmar pratar inte ännu så mycket).

Dessutom både Juni och Hjalmar fått knyta an till andra vuxna, som varit varma, roliga och trygga istället för att tidigt hamna på ett spanskt dagis, ofta med massor med barn, få lärare, noll inskolning och långa dagar, från 9-17.

Det har också varit så himla mysigt för mig att sätta mig in i våra au-pairers värld, höra om deras tankar, äventyr och framtidsplaner och bara ta en fika och hänga med någon som förstår ena referensram på svenska en stund.

Med detta vill jag bara säga:

Tack Lina, Nora, Hanna och Emelina!

Vad hade jag gjort utan er! ❤️

Ny bloggdesign och header

Hej! Nu har jag äntligen fixat en ny design här på bloggen. Ett projekt jag jobbat med ett bra tag, utan att tiden har funnits att få det avslutat.

Headern är ny. En bild som min fina Carro tagit. Och nu kommer inläggen efter varandra utan att ni behöver gå in och klicka vidare, vilket jag hoppas ska underlätta läsandet.

Jag har även uppdaterat de olika undersidorna som ni hittar när ni trycker på menyknappen. Där har jag bland annat lagt till mer information om vad jag gör och tips på restauranger, barer, hotell och saker att se och göra i Barcelona.

Nu hoppas jag bara ni ska trivas här. Jag tar jättegärna emot era kommentarer, om det är något ni tycker fungerar eller inte fungerar.

Här i Barcelona är det helgdag imorgon och ikväll bär det av till Callella de Frugell i Costa Brava. Vi hörs därifrån!

Kram! Liz ❤️

En ny historia

Sommar, semester och lördag. Bläddrar i tidningen och tänker på alla porträtt jag skrivit genom åren.

Alla dessa möten, livshistorier och intima och förtroliga samtal.

Tack till alla er som läst och alla som ställt upp. Som låtit mig kliva in i era liv och era hem, era känslor, tankar och erfarenheter.

Jag har räknat. Ni är flera hundra!

Och jag vet att flera av er läser här.

I höst väntar mitt eget bokprojekt. Känns fortfarande overkligt att jag ska fokusera så. På en historia.

En jobbfredag i bilder

Jag tänkte att jag skulle visa er hur en vanlig jobbdag kan se ut för mig. Egentligen ser alla rätt så olika ut men det här gjorde jag i fredags.

Jag började morgonen med att knalla in till Gracia. Det tar cirka 20 minuter. Det finns flera kaféer i närheten av där vi bor men jag försöker få in lite mer vardagsmotion i mitt liv och väljer därför kaféer lite längre bort för att börja morgonen med några sköna steg.

Så här såg första kaféet ut för dagen. Här är internet rätt så bra och ingen i personalen brukar titta snett om man sitter lite för länge med samma kopp kaffe framför sig. Det kan annars vara lite klurigt. Därför byter jag ofta kafé flera gånger per dag.

Denna dag stod en lördagsintervju högst på listan så jag fixade med det och sedan

tog jag mig friheten att faktiskt gå och fixa mina fötter. En sådan där lyxig grej som man ibland kan göra när man är sin egen.

Kände mig så nöjd och glad efteråt. Jag har alltid haft problem med mina fötter. Nageltrång och stora sprickor på hälarna så fort som sommaren kommer. Ibland får jag riktigt tokigt med riktiga infektioner och allt och linkar fram. Men sedan jag börjat gå regelbundet på fotvård har det blivit bättre.

Efter den pausen som blev lite längre än vad jag hade tänkt, satte jag mig ner på ett annat kafé och jobbade, närmare vårt hem.

Innan jag vid två gick hem till mina finisar.

När det sedan var dags för fika på balkongen kom Anna över till oss. Vi umgicks när jag bodde i Stockholm och vi har inte setts på flera år. Hon var i Barcelona för att gå på musikfestivalen Primavera Sound och det var så roligt att uppdatera oss på varandras liv. MYCKET har hänt sedan sist.

Hon är förresten ordningskonsult och har en jättefin blogg som ni kan spana in här.

Sedan när vi fikat klart och Edu kommit hem från jobb gick jag iväg till ett tredje kaféet för dagen och jobbade lite till. Så går det när man tar en paus mitt på dan. Men det var det värt 😉

Vill du vara au-pair i Barcelona?

Känner du/ni någon eller är du själv sugen på att bo i Barcelona ett halvår eller mer, ta hand om Juni, snart 4 år och Hjalmar, snart 1,5 år och studera spanska om du vill eller bara uppleva en ny kultur?

Hanna som bott hos oss sedan i höstas och hjälpt till att ta hand om Juni och Hjalmar ska flytta tillbaka till Åland nu i sommar. Vi söker därför efter en ny au-pair som vill komma och bo hos oss från och med i mitten av augusti.

Under hur lång tid kan vi bestämma tillsammans, men åtminstone till mitten av december.

Arbetet innebär ungefär 20 timmar i veckan. Jag jobbar enbart halvtid och har ett flexibelt jobb, så du kommer även ha mycket tid över för att utforska Barcelona och livet i Spanien. Vi bor i centrala Barcelona i en fyra i en stadsdel som heter Gracía. Dessutom pendlar jag, Juni och Hjalmar mellan Åland och Barcelona och när vi är där får du gärna följa med oss hem.

Kandidater i alla åldrar är välkomna att söka. Tjänsten passar utmärkt för dig som vill ta en paus från vardagen hemma och uppleva något nytt. Det allra viktigast för oss är att du tycker mycket om barn, är en varm person med mycket kärlek och många kramar , självständig och ansvarsfull.

Mejla mig på liz.lindvall@gmail.com om du är intresserad. Gärna före den 15 juni.

Här är våra tidigare au-pairer som varit hos oss:

img_3439

Lina var vår första kära au-pair

img_4237.jpg

img_4358

Hon var här och hjälpte oss när Juni bara var 1,5 år.

img_3070.jpg

När Nora kom till oss var Juni just fyllda två år och jag var gravid med Hjalmar.

Processed with VSCO with c1 preset

När hon sedan åkte hem till sommaren skulle Juni just fylla 3 år och Hjalmar var redan flera månader gammal.

img_5028

Sedan mitten av oktober har Hanna varit här. Hon är den första som hjälpt oss med både Juni och Hjalmar och flugit många gånger med hela gänget mellan Barcelona och Åland.

Du skulle bli vår fjärde…;)

Min vecka

Hej på er! Hur har er vecka börjat? Jag beundrar på avstånd sommarvärmen ni har där hemma och är glad att vi fick njuta lite av den när vi var hemma för en vecka sedan.

Sista kvällen hemma gick jag och mamma ner till sjön och tog oss ett dopp med Malva.

Jag tyckte det var så kallt men försökte kämpa mot min inte badkruka och inte skrika allt för högt. 😉

Här i Barcelona är det också varmt och skönt nu, även om inte vädret är lika stabilt som det verkar vara uppe i norr.

Jag försöker njuta av den spanska sommaren så mycket det går men även jobba på bra nu så att jag i slutet av juni när vi åker hem till Åland ska kunna ta semester. Min plan är att vara ledig hela juli. Jag vet inte när jag varit ledig så länge senast och hoppas så det ska vara möjligt! Känner så att jag behöver det! Efter graviditeter, vaknätter ( som fortfarande pågår) och livet som frilansare med småbarn. Och innan jag ska köra igång med mitt stora skrivprojekt i höst.

Jag försöker uppdatera här så ofta det går och jag har även planer på att göra om designen lite och satsa mer på bloggen framöver.

Ni följer mig väl även på Instagram och Instagram stories? Om ni inte sett någon uppdatering här på ett tag, kan ni alltid checka in där och se vad jag har för mig. 😊

Fortsätt njut av sommarvärmen finisar! Jag som vanligtvis lever i ett varmt klimat, vet att det fort blir vardag, så mitt bästa tips är att med jämna mellanrum tvinga sig själv att stanna upp och njuta. För vad är det egentligen som är så viktigt? Som inte kan vänta till en regnig dag? 😘

Jag ska få skriva i ett helt år!p

Sedan en tid tillbaka har jag en historia i mitt huvud som vill ut och ner på papper. Den är fiktiv men handlar om en kvinna som levt på riktigt och vars livshistoria jag kom i kontakt med när jag gjorde efterforskningar till ett bokprojekt som jag jobbat med under ett par år.

Hon heter Dagmar och jag har inte kunnat släppa henne. Jag funderar på vad hon åt till frukost, hur hon pratade. Vad hon var rädd för och vad hon drömde om. Och framförallt tänker jag på hennes magiska trädgård.

Så jag gör efterforskningar och skriver ner de bilder som dyker framför mig.

Lite en kväll här, lite till en morgon där och så några meningar till när barnen somnat extra tidigt.

Historien växer och jag vill vidare. Men som en frilansande journalist med två små barn är det inte så lätt att hitta den sammanhängande tiden.

Deadlines på artiklar som ska betala hyra, blöjor och mat måste av rent praktiska skäl gå före. Sömn efter vaknätter, tvättmaskiner som ska hängas och diskmaskiner som ska plockas ur likaså.

Tills nu. Tills jag i torsdags fick ett mycket bra samtal och mitt livspussel ändrades. Jag har fått ett arbetsstipendium på ett år för att skriva romanen om Dagmar! Jag svävar, bubblar och kan inte tro att det är sant. Jag har behövt smälta det i flera dagar för att ens dela med er här!

Men det är sant! I ett år ska jag få fokusera på mitt eget skrivande!

Tack, tack kulturdelegationen för att ni tror på mig och min idé! Jag känner mig så lyckligt lottad och tacksam! ❤️

Måndag. Februari. 2018.

Hej på er! Har ni ännu vant er vid att skriva år 2018? Inte jag. Årtalet känns som framtiden för men det är där vi befinner oss.

Denna vecka är veckan som jag hoppas komma ifatt med alla artiklar jag tänkt skriva. Vill på fredag kunna laga en god middag, ta ett glas vin och känna att läget är under kontroll. Hoppas, hoppas!

Jag har också tänkt vara lite social. I dag ska en amerikansk kompis som jag träffade i poolen av alla ställen, där vi brukar gå och simma med barnen, komma över på lite te och scones. Passar utmärkt för här regnar det och åskar i dag.

Bilden här ovan tog jag häromdagen när solen lyste skönt. Vädret är väldigt omväxlande här i februari. Men jag gillar stämningen i stan. Lugnt och rätt så tyst, mer lågmäld än på sommaren. Till och med utanför Sagrada Familia är det ingen kö alls att tala om.

I helgen bestämde jag mig också för att gå ut och ta ett glas vin och äta middag med Noemi och några vänner till henne. Det var första gången jag var borta lite senare på kvällen från Hjalmar och det gick sådär.

Eller för Hjalmar gick det helt ok. Han vaknade en gång vid tio men Edu fick han att somna om. Det var jag som höll på däcka med huvudet i maten vid samma tidpunkt.

Messi är delägare på restaurangen som vi gick ut på och allt var så coolt och mysigt och gott men det enda jag kunde tänka på var att jag ville sova. Till slut tog jag en taxi hem. Ett år av sömnbrist sätter sina spår….😉

Men jag är glad att jag försökte i alla fall!

Hoppas er vecka börjar fint! Kram! ❤️

Småbarn och egen företagare, del två

Åh, vad jag har klurat på det här med att få mina artiklar skrivna och på samma gång kunna vara med barnen så mycket som möjligt.

Ni minns säkert att jag skrev ett inlägg om det tidigare.

Nu har jag insett att mycket handlar om en konflikt jag har inuti mig själv. Hjalmar är knappt ett år och jag tycker han är för liten för att vara allt för mycket tid utan sin mamma eller pappa.

Rätt eller fel, så är det en uppfattning jag har och allt jag gör som går emot det har fått mig att må dåligt.

När Juni var lika gammal som han är nu, var Edu delvis permitterad från sitt jobb och var hemma två eftermiddagar i veckan. Ingen pappaledighet men på vårt eget vis och tack vare dåliga tider fick jag ett par eftermiddagar i veckan att jobba.

Men nu jobbar han heltid och eftersom pappor här enbart har en månads pappaledighet som Edu tog ut när han föddes, har pusslandet legat på mig.

Till en början försökte jag jobba när Hjalmar sov men eftersom han enbart gör det en timme här och där blev det bara pannkaka av jobbandet. Varje dag slutade med att jag istället satt på kvällen/natten och jobbade när barnen somnat, vilket i längden inte är hållbart. Speciellt när Hjalmar dessutom med jämna mellanrum vaknar hela natten. Jag höll på att gå under…

Till slut fick jag helt krasst titta på vår situation och göra det bästa av det, trots att det inte är exakt som jag inom mig vill. Och vet ni, det blev riktigt bra.

Hanna, vår au-pair, är nu med båda barnen mellan 9-13 på dagarna. Då sover Hjalmar vanligtvis två timmar och de andra två timmarna är han i parken eller hemma och leker med Juni och Hanna.

Och jag får fyra timmar i sträck att jobba! Vilket är så så lyxigt för mig. Plötsligt flyter tankarna på i ett sträck och jag har tid att få flow och vara mycket mer effektiv.

Sedan när klockan slår ett går jag hem och äter lunch med Juni och Hjalmar och så har vi hela eftermiddagen tillsammans. Vilket också känns otroligt lyxigt.

Plötsligt får jag njuta av fördelarna att vara min egen. Så alla andra företagare med småbarn. Mitt bästa tips är att ge sig själv sammanhängande tid att jobba, så får du även tiden du vill ha tillsammans med barnen.

Puss! ❤️

PS! Så här ser mitt kontor ut nuförtiden. Jag sitter på biblioteket där vi bor.