Jag letade frenetiskt efter amningshjälp-centralen häromdagen. Till slut hittade jag entrén!!?
Hur som…
Där inne satt gråtande bebisar och gråtande mammor. Gråtande av trötthet, av sår som svider och av alldeles för många vakande nätter i sträck.
Hur bra råden var vet jag inte än, men sådana platser hjälper mig med sin blotta existens.
Nakenheten. Alla murar som är borta. Inte av val, utan av livet som tar över.
Plötsligt ser man sig själv och sina problem som människoprickar bland alla andra.
Och det står klart att alla har sitt!
Jag tror verkligen det är så. Ingen har det helt enkelt i livet. Ingen. Inte ens någon rik snubbe med massa makt. Det är alltid något som skaver. Något som blöder.
Liztigt 
Lämna ett svar till Liz Lindvall Avbryt svar