Vi landade mitt i ett sommarvarmt och semesterfirande Barcelona förra tisdagen, men trots att det gått en vecka har jag inte landat fullt ut än. Även om doften som slog emot mig när jag öppnade lägenhetsdörren känns väldigt hemtam numera och det kändes så bra att vara omgiven av mina små saker igen och gå omkring på Gracías myllrade gator, så tar det ett tag innan mitt inre hinner ikapp. Kroppen är här, men inte allt annat än.

Jag trivs i mina två världar, men det är platsen emellan dem som gör mig nervös.

För jag har så svårt för att säga hej då. Jag är sådan som dröjer mig kvar i hallen med handen på handtaget och dörren på glänt.

Jag har svårt för att släppa taget.

Och det gäller om allt.