I dag är det exakt ett år sedan Edu och jag förlovade oss. En helt vanlig onsdag tog han med mig ut och äta och gjorde dagen så speciell. Jag hade ingen aning vad som väntade i hans ficka. Jag bara såg att han var så nervös och jag minns att jag kramade om hans hand med massa kärlek, så att han skulle återhämta andan lite grann…

Hela kvällen blev så fin och jag hoppas jag alltid ska minnas den i varenda detalj. När jag hade sagt ja och vi hållit om varandra länge, länge med en tårklump i halsen, sprang vi kärleksberusade ut på gatan och ner till stranden i Barcelona och skålade i champagne. Sedan. Tog vid hissen upp till högsta våningen i hotell W, blickade ut över stan som sammanfört våra liv och dansade och festade hela natten. Alla som såg oss måste ha trott vi vunnit lottot på eller något. Vi var höga som hus på glädje.

Och nu, fortfarande. Fastän jag har vant mig att ha ringen på mitt finger, så ler jag stort varje gång jag ser den. Den påminner mig om pirret i magen när han frågade, hans glada och oroliga ögon och värmen som spred sig i hela min kropp.

Här kan ni läsa vad jag skrev dagen efter.

Planen var att gifta oss i sommar, men det blev lite ändrat som ni vet.

Något mycket, mycket, mycket fint kom emellan.