I går morse klockan 06.00 kramade jag om denna fina man. Hårt, hårt, hårt och sade hej då med en gråtklump i halsen. Vi ler bägge två stort på kortet men det var svårt för oss att vinka adjö till den andra och veta att vi inte ses på en månad.

Nu är jag hemma och det är så skönt att vara omgiven av familj och vänner och veta vart jag ska vända mig om jag får sammandragningar igen eller har någon fråga eller fundering.  Mamma och pappa var dessutom så gulliga igår. De kom och hämtade mig hela vägen till Arlanda. Sådan lyx. Det kändes som jag var hemma på ett huj.

I dag har jag besökt barnmorskan, fått massa praktiska saker gjorda, varit upp på tidningen en sväng, lunchat med fina Malin, styrt upp jobb och grejer, kramat på några av syskonbarnen och hängt med Åsa i hennes kök.

Helt enkelt en riktig fin dag med en bra känsla i magen.

Det är bara Edu som saknas.