Nu åker jag till Åland två veckor.
Vaknade i morse med tungt bröst. Vill inte vara ifrån Edu. På samma gång längtar så jag håller på bli tokig efter att krama om alla där hemma.
Det är bara att inse. Ett liv i exil betyder att man har dubbelt så mycket och känner sig halv hela tiden.
Lösningen: vara både här och där.
Leva som mitt hjärta tål.


Lämna ett svar till Liz Lindvall Avbryt svar