Nu åker jag till Åland två veckor.
Vaknade i morse med tungt bröst. Vill inte vara ifrån Edu. På samma gång längtar så jag håller på bli tokig efter att krama om alla där hemma.
Det är bara att inse. Ett liv i exil betyder att man har dubbelt så mycket och känner sig halv hela tiden.
Lösningen: vara både här och där.
Leva som mitt hjärta tål.
Liztigt 
Vi längtar också efter dig!❤
Åh Liz! Jag är på väg till skolan nu men kommer hem till Åland igen redan i morgon kväll. Kanske du har tid att ses någon gång den här veckan?
Ja, vännen! Det har jag absolut. Hör av dig när du är hemma! STOR kram!