Liztigt

I fredags morse vaknade vi i Tolosa. Det regnade ute och vi gick direkt ut på gatan

för att smyga in på detta kafé, äta frukost och värma oss

Jag började tyvärr känna mig lite sjuk igen, men försökte tänka positivt och fokuserade på att lyssna på morgonpratet från damerna i hörnet

och min goda kopp kaffe.

Därefter knallade jag ut på gatan för att titta mig omkring. Det var kö till affären som säljer de berömda svarta bönorna. Men jag väntade tålmodigt och har nu två påsar med mig hem.

I kön passade jag även på att fråga lokalborna hur man ska tillaga dem. Skölj dem på kvällen, berättade en dam.

”Låt dem sedan ligga och dra i vatten över natten. Koka sedan dem långsamt på svag värme i samma vatten i cirka 1,5 tim med två hackade klyftor vitlök och en halv lök”. Sedan är de klara. Om bönorna har bra kvalité smakar de nämligen ljuvligt bara som de är. ”

Efter frukost satte vi oss i bilen igen och körde upp mot de dimmiga bergen, som kallas för de basiska highlands. Vårt mål var att ta oss till den lilla byn Zaldibia och det tog oss ett tag att hitta rätt

Där hade vi spanat i en gård där man kunde bo över natten och det var precis så vackert som vi hade tänkt oss

med höga berg, gröna kullar och getter som betade överallt. Området är nämligen känt för sina getostar, som vi tänkt spana in och smaka på.

Jag blev så förälskad i gården som heter Laxkao exe och som är ett typexempel på hur gamla hus ser ut här.

Med små, vackra fönster

och rustika väggar.

Jag lade mig direkt på sängen och sov en liten siesta. SEMESTER, åh så skönt!