Jag har längtat hem de här dagarna. Det gör man alltid när man ligger på sjukhus. Men jag måste säga att vården jag fått har var helt fantastisk. En läkare kom hem till mig mitt i natten, snabba ryck på akuten, kontroll från topp till tå med röntgen, datatomografi, ultraljud, ja allt för att ta reda på vad som hänt.
Min familj och vänner brukar skämta med mig om att jag borde skriva en guide om olika sjukhus runt om i världen eftersom jag legat på så många och en del har varit fruktansvärda. Men Sant Pau i Barcelona var bra, vilket betyder mycket när man är sjuk och rädd.
Andra saker som hjälper mycket är att ha en fin person i sitt liv som står och hänger på låset när besökstiden börjar för att hålla sin hand i din, bästa vänner och familj som sms för att höra hur man mår och framförallt världens bästa storasyster till läkare som man kan ringa till mitt i natten och ställa alla möjliga frågor om medicinska latinska termer, oro och krämpor och bara få lugna, varma svar tillbaka.
Jag var så otroligt lycklig när jag i fredags fick klä på mig mina vanliga kläder och kliva ut i den varma, sköna luften och känna allt vanligt liv runt omkring mig. Jag vet inte om alla känner så, men jag blir alltid så hög på livet när jag varit instängd så där i en värld som på ett sätt bara handlar om överlevnad. Det är som om allting doftar starkare sen, smakar mer, lyser kraftigare och går rakt in i mig.
Framförallt tänker jag på alla som är kvar där inne. Som kämpar, har ont och får sorgliga besked. På vägen ut gick jag förbi väntrummet. Som en befängd kontrast till min glada och lättade uppsyn satt där inne femtio nya trötta ansikten och försökte stötta upp himlen med hopp och mod. Det får en att tänka…
Det finns så många klyschor, som är sanna;
Livet är nu. Vänta inte med vad ni vill göra. Man vet aldrig vad som händer. Imorgon kan allt vara borta eller i alla fall förändrat. Så lägg inte ner onödig tid på saker som inte betyder något. Framförallt inte på vad andra ska tycka och tänka. Bara lev, njut och gör och vad du vill med dem du vill. Ta hand om dig själv och varandra. Var dig själv. Prioritera rätt. Säg det du tänker och tycker. Våga hoppa! Ta chansen! Ta inte saker för allvarligt. Bestäm dig för något och pröva.
Älska!
Liztigt 
ååh, fina fina Liz! Var rädd om dig, hoppas du mår bättre! Puss!
Tack fina Ida! Jag mår bättre! Är så nyfiken på hur det går för dig! PUSS tillbaka!
När jag läste slutet av ditt inlägg så tänkte jag och kände “ja, ja, JA!” Tack Liz för att du är så otroligt inspirerande.
Tack Emma och STOR kram! Ha en fin dag idag!
Du är verkligen en skribent av klass! /Anders
Tack Anders, vilka fina ord! Det värmer. Kram!
Bra råd!
Tack Ulla-Karin!
Vad många tänkvärda ord😊
🙂
Vad skönt att du mår bättre och har fått komma hem nu Liz! Kloka och tänkvärda ord som du har skrivit. Ibland blir man påmind om vad som verkligen är viktigt här i livet, det gäller att ta sig tid och njuta av livet och inte bara låta dagarna passera förbi. Stora kramar till dig!
Tack Ulle och vad roligt att höra från dig! Stora kramar tillbaka! Jag hoppas du har det fint och njuter av hösten!
Det är så lätt att säga “ta vara på tiden och njut av livet”, själv har jag en helt annan erfarenhet när det gäller långvarig sjukhusvistelse och svår sjukdom. För mig är det vardagen som är livet! Man kunde tro att det man saknar är äventyr och upplevelser, men jag saknade att hämta barn på dagis, tvätta mina egna kläder, att handla och laga min egen mat och framförallt få vara hemma med min familj och umgås med stängd dörr som ingen plötsligt ryckte upp. Att njuta av livet är ju förstås olika för olika personer, men jag vill slå ett slag för vardagen – den fina vardagliga vardagen!
Jag håller helt med dig Mia. Största delen av livet finns i de små sakerna och i vardagen. När jag skriver ”Ta vara på tiden och njut av livet”, så menar jag just det. Vara med dem man tycker om och se det fina i det lilla. Det är inte några stora äventyr som behövs. Utan det viktigaste är att man lyssnar till sig själv, vad man behöver. Någon kanske behöver kasta ankar och åka iväg, medan någon annan vill och behöver bara stänga dörren och vara för sig själv.