Nästan varje år besöker vi i familjen museigården Hermas på Enklinge, som tillhörde min farfar för inte så länge sedan. Här finns allt bevarat från den tiden då nästan allting tillverkades på gården och man var så gott som självförsörjande.
Den förste bonden som är känd på hemmanet var räkningsmannen Per Olson som nämns i skatteboken från 1537. Gårdens siste invånare var min farfarsfar Sven Karlsson. Han bodde på gården fram till sin död 1973. Trots att det bara är 40 år sedan, känns det som att gå tillbaka 100 år i tiden när man kliver in i huset. Samhället utvecklades runt omkring honom, men Sven fortsatte att leva på samma sätt som man har gjort i generationer före honom.
Hermas är den sista helt bevarade gårdsgruppen av ålderdomlig
karaktär i den åländska skärgården och när Sven dog sålde farfar gården till Ålands landskapsregering så att gården skulle kunna bevaras och inte förfalla.
När jag var liten var min farfar anställd av museibyrån och rustade upp alla husen i original skick. Mangårdsbyggnad och uthus som lillstuga, bodar, härbre, stall, fähus, kvarn, rökbastu med mera.
Min farfar Hjalmar, som jag tyckte var världens snällaste, jobbade även som guide på gården och jag minns hur vi gick på turer med honom tillsammans med turisterna.
Han hade en historia att berätta om varje liten pryl och föremål. Inte så konstigt kanske. Det var miljön han hade växt upp i.
Även min pappa var mycket på Hermas tillsammans med sin farfar Sven när han var liten och känner till livet på gården. Det sägs att Sven var jättehändig och kunde fixa allt med sin fantasi och händer. Precis som min pappa.
Det jag tänker på allra mest när jag går där bland husen är hur livet där och då skiljde sig så fundamentalt från vårt konsumtionssamhälle och slit- och slängkultur. Hur hårt det måste ha varit och kallt och tungt. Och hur deras viktiga kunskap om hur man tar hand om sina saker, lagar och återanvänder dem håller på att försvinna. Dö ut.
Svens spår har däremot inte försvunnit. Tittar ni riktigt noga på den här bilden ser ni hans initialer och födelseår inristat i berget: SK 1891.
The old archipelago homestead Hermas, dating back to the 1500´s, is situated in the centre of the village of Enklinge. The first known farmer of the homestead, was the “counting-man” Per Olson, who was mentioned in the tax roll of 1537. The farm was inhabited until 1973 when the last person residing at the homestead, Sven Karlsson, died. My great grandfather.
Fantastiskt! Har varit där på egen “guidad” tur med min mormor som är uppväxt på en granngård men som berättade om sin egen relation till Hermas. Underbart med historia som är så nära men ända så långt borta och i en helt annorlunda tid!