Liztigt

Vilken dygn! I går kväll när jag skulle börja packa ihop min väska för att påbörja min resa tillbaka till Barcelona så hittade jag inte mitt pass. Det fanns ingenstans! Som bortblåst! Jag letade under sängen, i alla fack på min väska, i jackfickor, kjolfickor, under sängen igen, i mammas bil, under alla säten, under mammas bil, hos Åsa, hörde av mig till vänner jag besökt i veckan och bad dem leta, ringde Mariehamns taxi, polisen…men ingenstans…passet är borta!

Senaste gången jag kan med 100 procent säkerhet veta att jag hade det i min hand var när jag klev ombord på flygplanet i Barcelona för en vecka sedan. Vart det sedan tagit vägen tror jag inte att jag någonsin får veta.

Istället för att ta färjan imorse fick jag därför helt enkelt istället åka till polisen och försöka få tag på ett tillfälligt pass. Det var inte så enkelt, men tack vara supersnälla Margareta Snällström, som jobbar där, har jag det nu i min hand. Hon pratade med så lugn röst och arbetade snabbt och metodiskt.

Sedan skjutsade min fina, fina pappa mig ner till Eckerö och färjan. Så ja, nu äntligen är jag på väg. Jag sitter i kafeterian på Eckerö med en kaffekopp framför mig, lugn men med det maniska beteendet att jag ungefär var femte minut kontrollerar att jag har passet kvar. Vi hörs nästa gång förhoppningsvis imorgon från Barcelona.

I lost my passport! Or it got stolen or I dont know what! It has been a crazy day, but now its in my hand and I am on my way back to Barcelona.