Vänskapsband

IMG_1446Precis efter att jag och Edu lärde känna varandra för många år sedan åkte han till Argentina. När han kom hem gav han mig ett vänskapsband i brunt läder att ha runt handleden. Jag tyckte det var så fint för han själv hade ett likadant. Sedan dess har armbanden suttit där runt våra handleder. Jag hade till och med det kvar när vi inte hade någon kontakt med varandra. Regeln med sådana vänskapsband är nämligen att ha det kvar tills det faller av sig självt och då får man önska sig någonting.

Häromdagen höll bägge våra armband att gå sönder så vi köpte två nya som vi satte på oss så snabbt vi bara kunde. Det känns lite fjortisaktigt, men fint också på något vis. Och vi vill ju inte att någon vänskap ska bli bruten.

Igår föll de gamla av och nu har jag önskat mig en sak…

The best yoga app

ipadMini_white_3

ipadMini_white_1

Jag har börjat med yoga på allvar igen och känner mig så stärkt av det. För många år sedan när jag bodde i Stockholm höll jag på med yoga flera gånger i veckan och åkte även på yogaretreat, men av någon anledning rann det ut i sanden. Jag flyttade hem till Åland, försökte gå på något body balance pass och sedan blev det inget mer med det.
Förra året när jag var gravid hittade jag ett väldigt mysigt yogaställe här i närheten av var vi bor och plötsligt var jag tillbaka i lugnet och de sköna yogaställningarna som får mina ben och armar att skaka, men som gör så gott. Under nästa hela graviditeten gick jag på yoga 2-3 gånger i veckan och jag tror det är mycket tack vare det som jag mådde så bra som jag gjorde.
Nu är den tiden förbi, men jag hoppas inte yogan. Samma ställe här i Gracía erbjuder även andra yogaklasser och i två veckor har jag nu gått på två pass i veckan. Dessutom gör jag yoga en kvart varje morgon innan Juni vaknar efter en jättebra app som min tvillingsyster Åsa tipsat mig om. Den heter yogastudio och kostar bara några få euro. Rösten är på engelska, men instruktionerna är lätta att förstå och det går att välja mellan 15-60 minuters pass och från nybörjare till medel och mer avancerade nivåer. Ett superbra tips om det är någon som vill köra igång men inte har så mycket tid över. Eller som bara vill testa på hur det känns med yoga.
Det bästa som yogan ger mig är starka muskler, vighet och mer lugn och ro innanför. Dessutom känner jag mig så sund när jag sitter där med benen i kors att jag resten av dagen tar hand om mig själv bättre och dricker mer te än kaffe och äter riktigt bra. Dessutom blir jag mindre pms-ig. Eller jag kontrollerar bättre mina hormoner, om man säger så.

¡Buen provecho!

Här i Barcelona säger många, framförallt äldre damer och herrar, ”smaklig måltid” när de går förbi någon som äter. Det kan vara när någon stoppar i sig en smörgås på metron eller när någon hugger tänderna i en kaka, sittandes på en parkbänk. Men allra vanligast är när de kliver in på en restaurang och passerar borden där folk sitter och äter. Buen Provecho! Buen Provecho!

Jag tycker det är så vackert och jag tänker att det är alldeles för sällan som vi använder ordet: Smaklig måltid!

01-86016 01-86017 01-86019 01-86023

Helt fantastiskt vacker är även Helena Ljunggrens fotografiska matblogg som jag hittade häromdagen. Jag vill ställa mig i köket och kocka och bjuda hem massa goda vänner på en lång middag när jag ser hennes mat och recept.

Här hittar ni bloggen.

You & me

bild(252)bild(253)bild(254)

Jag har blivit kär i dig åtminstone fyra gånger. Den första gången var när jag gick upp för den branta trappan till din lägenhet. Jag var inte beredd, du lät mig som en vän bo på din soffa och lagade mat till mig och helt plötsligt, när vi satt där och pratade hela första natten, började mitt hjärta slå så konstigt fort. Eller kanske inte ens slog, utan hoppade till, överrumplade mig. Jag hade tänkt stanna en natt, men blev kvar nästan en hel vecka. Du såg så skönt avslappnad ut i tunna byxor du hade köpt på någon av dina alla resor och på natten såg jag genom den smala springan till ditt sovrum att du inte heller kunde sova. Vi släpade båda på så jobbigt, tungt bagage från förr, men just då kände jag mig som femton år.

Den andra gången var fyra dagar efter, när Carro kommit ner till Barcelona. Vi gick och lyssnade på en flamenco-konsert, men du kunde inte följa med. Din kompis var där och jag frågade försiktigt om du var singel. Tvingade med Carro på en lunch tillsammans med dig dagen efter. Satte mig i stolen bredvid dig på uteserveringen, tittade på dig ofta och log, råkade nudda din arm. När Carro gick på toaletten lutade du dig fram och kysste mig.

Den tredje gången var på sjukhuset efter att din pappa ringt dig mitt i natten för att han kände sig dålig. Vi satt på varsin kall plaststol i väntrummet och jag visste inte var jag hade dig, bara att hela din värld skulle falla samman om det hände din pappa någonting. Vi satt där i nästan ett dygn tillsammans med din bror och Nooria. Du tog min hand när läkaren kom ut och släppte den inte förrän han hade pratat klart. Några veckor senare dog din pappa. Det var minusgrader på Åland och jag försökte ge dig tröstande värme genom Skype.

Den fjärde gången hade vi inte setts på en lång, lång tid och du hade sårat mig. Jag ville träffa dig för att se hur du mådde, men hade bestämt mig för att inte påbörja något igen. Jag ansträngde mig för att låta så kall som möjligt och du lät nervös. Jag hade ont i magen och visste inte vad du egentligen ville. Jag tittade rakt på dig och gick sedan bara ut därifrån. Nästan omedelbart sprang du efter. Jag väste att du rör upp saker igen och du sa förlåt, att du bara varit så rädd!
– Jag är också rädd, sade jag på morgonen.

Nu bor vi tillsammans i ett hem vi gjort till vårt och håller fortfarande i varandras händer varje natt, bara för att vi vet hur det är när den andra inte är där. Du ler igen och är så mån om att jag ska må bra. Och vi tar hand om varandra. Vi har släppt alla våra konstiga rädslor och gått vidare bägge två. Tillsammans. Min mage är alldeles lugn och stilla och jag har svårt att förstå att det får vara så här bra. Det känns så enkelt, så tryggt.

Overkligt. Jag trodde sådana saker fanns till för andra. Inte för mig.

I onsdags på kvällen:

Du ber mig fixa mig fin och säger att du reserverat ett bord, att livet också måste firas en helt vanlig onsdag. När jag kramar om dig på moppen finns det någonting fyrkantigt i din ficka. Du beställer in skaldjur, gåslever, champagne och jag börjar ana. Fnissa.

När jag kommer ut från toaletten tar du nervöst tag om mina händer och jag känner något hårt och runt i min handflata. Du säger att jag gör dig så lycklig och jag nickar frenetiskt tillbaka: ”Du med! Du gör mig så lycklig!”

Sedan frågar du:

Vill du gifta dig med mig?

Och jag svarar: Si, yes, ja! På alla språk jag kan komma på.

Primera Sound 2013

bild(230)

Jag älskar hur det finns kultur bakom varenda liten dörr i den här staden. I fredags åkte jag och Edu till Mercat de les flores, en liten kulturlokal uppe i Montjuic för att se tre olika moderna dansare tolka flamenco på sitt eget vis.

bild(231)

Scenen var mörk och intim. Musiken melankolisk till en början. Sedan växte den sig bara starkare och starkare.

bild(232)

Dansarna var helt otroliga. Det var som deras kroppar blev rösten till musiken.

bild(234)

Jag satt helt stilla och glömde nästan bort att andas.

Så vackert! Så starkt!

Last friday me and Edu went to Mercat de les flores to see flamenco and contemporary dancing. So intresting combination. So powerful!

Dia de Sant Jordi

ImageImageImageImageImageImageImageImageImage

I dag är det Dia de Sant Jordi här i Katalonien. Det kan bäst beskrivas som alla hjärtans dag på spanska. Flickorna får rosor och pojkarna böcker av sina kära. Vi gick ner för Las Ramblas och tittade på alla vackra blommor och människorna som hade samlats för att köpa böcker. På vissa ställen var det så trångt att man knappt kom fram. Men en skön feststämning låg i hela luften.

Today its Valentines day in Barcelona. The boys get books and the girls roses from their loved ones.

My little garden

Ända sedan jag flyttade från Torggatan har jag drömt om att kunna odla kryddor igen på min balkong. Jag tycker det är så härligt att gå ut på balkongen och bara knipsa av några knippor favoritkryddor när jag står och kockar i köket. Och nu har jag äntligen ett litet örtland igen med mynta, rosmarin, timjan, basilika, körsbärstomater och jordgubbar. Jag planterade dessa för några veckor sedan på balkongen och de har redan hunnit bli så här stora! Jag är helt fascinerad över hur snabbt saker och ting växer här. Vilken grej!

I always dreamt about having a herbal garden. Now I have a little one in my balcony.

Lola – a sad story

Jag hade tänkt berätta för er om Lola. Minns ni henne? Den lilla fågeln som byggde bo i trädet intill vår balkong. Jag såg hur hon hade tre små ägg i boet. Hon satt och värmde på dem varje dag och jag fotade henne. Precis innan påsk kläcktes äggen. Det var som att ha egna kycklingungar. Jag var helt fascinerad, eftersom jag aldrig sett en fågel bli mamma på så nära håll förut. Barnen var först genomskinliga, sedan alldeles ulliga. Lola och fågelpappan turades om att flyga efter mat.

Men så en dag låg hanen död på trottoaren nedanför och blev uppsopad av sopbilen. Sedan dröjde de inte länge innan en fiskmås kom och tog alla tre fågelungar. I boet låg bara en vit fjäder kvar.

Och sen var det bara Lola.

Sista dagen jag såg henne satt hon i trädet och tittade ner i boet med tom blick. I flera timmar.

En sådan sorglig liten historia.

A sad story about a bird called Lola.

Love letters & Balance

IMG_1682

Det känns som jag efter påskhelgen befinner mig i en sådan där vecka där jag försöker komma ikapp. Jag skriver långa att-göra-listor, svarar på mejl, gör upp planer, bokar in intervjuer, klurar på artikelidéer och skriver. På fredag kväll vill jag ha känslan av välförtjänt ledighet i magen.

Det är en intressant upplevelse det här med att vara sin egen chef. Det känns som om jag måste vara en hård sådan mot mig själv för att inte tappa greppet om det jag gör. Min största skräck är att bli ekonomiskt utblottat eller totalt förslappad, ligga på stranden hela dagarna. Det är den rädslan som driver mig, som får mig att kliva upp klockan sju på morgonen och sätta mig direkt och jobba. Men samtidigt vet jag att det är väldigt viktigt att ta hand om sig, att inte låta prestationskraven och skräcken driva en för långt. En annan skräck jag har är att bli en sådan där person som bara pratar om sitt jobb och hur mycket det har gjort på en dag.

Balans. Det måste vara det bästa ordet någon någonsin kommit på. Balans.

Jag försöker balansera mig fram just nu.

Bilderna ni ser är av fina påskkort jag fick i helgen. Jag blir så glad varje gång det dimper ner något i min postlåda. Konstigt nog känns det mera verkligt att jag faktiskt bor här då. Därför står de nu uppradade på pianot.

IMG_1678

En påskpuss från Heidi

IMG_1674

Ett tackkort från fina Mimi som var här hela helgen och dansade Lindy Hop på stranden tills solen gick upp.

IMG_1680

Och de allra finaste av Malva. Det kom igår i ett kuvert tillsammans med ett hjärta av pärlor. Vi har börjat brevväxla hon och jag. På gammeldagsvis.

Här får ni en låtlista att lyssna för att få lite vårkänslor. Mycket franskt, Billie Holiday och Nina Simone. Jag lyssnar på den varje dag till mitt morgonkaffe!

I work a lot and try to found balance in my life as my own boss. These are easter cards that I got from friends. The last one is from my niece Malva. We are penpals. Here is a spotify list with music that will make you feel its spring!