Hej på er! Hur har ni det? Här jobbar vi på julkänslorna varje dag och de är faktiskt nästan på topp just nu även om jag är helt slut efter en sömnlös natt med Hjalmar, som är så förkyld stackarn.

Igår var mina rätt så nyfunna vänner Camille och Nicole över på julfika och julpyssel hemma hos oss. Camilles son Miles går på Junis förskola och även Nicoles dotter Amelia.

Camille kommer från Barbados och Nicole från Texas och New York och det är en av de bästa sakerna med Junis förskola, tycker jag. Den kulturella mångfalden.

Nicole tog med sig pumpapaj som hon bakat till Thanksgiving och jag bjöd på pepparkakor och glögg. Vi pratade om hur det är att växa upp på Barbados, på Åland och i Texas medan barnen sprang omkring och lekte kurragömma.

Förra veckan var Sophie, en annan av Junis dagiskompisar hem till oss. Hennes mamma är från Brasilien och hon berättade om livet i staden Victoria. Om trafiken, bullret men även om de paradisiska stränderna, kakorna hennes mamma brukar göra till jul och hur hon drömmer om att en dag öppna upp ett kafé.

En annan dag sprang jag in i Hend, ännu en trevlig mamma på förskolan. Hon kommer från Tunisien men bott många år och jobbat som reklamare i Paris.

Vi tog en kaffe och jag fick reda på att hennes syster bor i Stockholm. Sedan berättade hon om hur länge hon och hennes man kämpat för att få barn och vad den kampen gjort med henne.

Alla dessa liv och livshistorier. De fascinerar mig. Och det fina är att föräldraskapet liksom för oss samman..

För känslorna och funderingarna kring att vara mamma eller pappa, kärleken till våra barn och deras behov, ser rätt så lika ut varifrån vi i världen än kommer. ❤️

Ps! Nu är det apelsin-säsong här! 🍊