Hej på er! Idag vräker regnet ner här och plötsligt känns allting lite mörkare och mer höstlikt. Den allra ljusaste tiden är nog förbi nu men jag tycker också den här delen av sommaren är fin. Mer kravlös på något vis. 

Edu har åkt tillbaka till Barcelona för att jobba. Det är fullt upp och jag får alldeles för lite sömn men det rullar på ändå på något vis. Men åh, vad jag längtar efter en hel natts sömn. 

Jag ville visa lite bilder på vad vi hann med innan Edu åkte och medan vi ännu var ute i skärgården på Enklinge. Vi hade det så somrigt. 
Ibland tänker jag på kontrasten till livet i Barcelona och funderar om Edu kommer att drabbas av någon slags jag-är-isolerad-långt-bort-från-civilisationen-skräck ju längre ut i skärgården som jag tar med honom. Men än så länge verkar han gilla det.

Själv njöt jag så in i Norden av att:

Åka ut på sjön med mamma och pappa och se Hjalmar i flytväst. Kan man vara gulligare? 

Utsikten från familjens fiskestuga på Bredörin utanför Enklinge. Ser ni trädet?  Det ser ut som hämtat från savannen. 

Nostalgin varje gång jag kommer hit. Dofterna, lugnet. Ingenting hörs förutom en båt i fjärran och vågskvalp. 

Att se Hjalmar rulla omkring där på golvet för första gången. 

Jag kan nästan minnas när jag själv gjorde det, men lite äldre var jag förstås 😉

Grilla nere vid sjön. 

Bara vara och egentligen inte göra någonting.

Doften av tall, varma berg och hav. En horisont långt borta att vila ögonen på.

Fiska 

och få några abborrar 

och sedan äta dem på direkt till middag. 

Ta en lång promenad längs vägar utan knappt några bilar, plocka smultron

och gå förbi Hermas där min farfars far Sven bodde och som nu är ett museum

Visa det för Juni 

och svara på alla hennes nyfikna frågor. Vad är det där? Och det där? Och här? 

Och till sist på kvällen se min farmor Ingrid med Hjalmar i famnen och liksom häpnas över generationer som smälter samman. 

Det var ju min farfar, hennes man, som hette Hjalmar och som vår Hjalmar fått sitt namn ifrån. ❤️