I fredags fyllde en av mina absoluta favoritmänniskor i hela världen år! Nämligen min pappa!

Vi började morgonen med att vandra omkring i Parc Güell och det kändes så himla fint att vi var samlade hela familjen. Jag njöt och kände mig lite tårögd på en och samma gång. Livet kan vara så hårt och hemskt och det jag nog allra främst kände var en så stor tacksamhet över att jag precis i den stunden hade alla runt omkring. Jag önskar att jag ibland kunde stanna den här tiden.

På kvällen hade vi bokat bord på vår favoritrestaurang Tapeo i stadsdelen El Born. Jag har numera varit där så många gånger att kocken Daniel Rueda alltid kommer och pratar och hälsar, vilket känns så hemtrevligt och mysigt. Han och hans kockgäng får till de mest fantastiska smakkombinationerna i en blandning av traditionella tapas och mer moderna råvaror och ingredienser och vi alla satt bra och nära på pratavstånd till varandra. Sådant älskar jag!

Och oj, oj vad vi njöt! Det är så roligt för till och med barnen är helt galna i deras skinka, patatas bravas och mer vågade rätter som fylld bläckfisk och glaserade revbensspjäll med honung och senap.

Dessutom måste jag berömma Juni som klarade av att leka, sitta och stå vid bordet i flera timmar, utan att bryta ihop eller klaga, trots att det var långt efter läggdags. Det var nog första gången sedan hon föddes som jag fick sitta ner och stilla under en hel måltid. Hon verkar gilla fest!;)

Det var bara på slutet som vi fick ta hjälp av en snäll kusin och en telefon;)

Samma dag firade även mamma och pappa 44:års bröllopsdag! Och efter middagen fortsatte vi kalaset med cava och annat festligt. Det är så häftigt att tänka på hur två personer

liksom kan bli så många.

På lördagen blev vi sedan ännu fler när Edus mamma Rosa kom med oss och åt lunch på en argentinsk restaurang mitt i stan.

Vi var lite trötta den dagen. Men senare på kvällen åkte vi in till plaza Espanya för att titta showen vid de magiska fontänerna som nu på vinterhalvåret hålls varje lördag kväll klockan åtta. Tips, tips! Det är väldigt mäktigt.

Och ja, jippe! På söndagen kom solen och värmen tillbaka igen och det blev strandliv för hela slanten.

Kvällen och besöket avslutades sedan hemma hos oss med spansk varm korv med bröd. Då var till och med vi lite trötta på restaurangbesök och tapas.

Men bara lite…;)

Då igen blev jag sådär tårögd som på fredagen… ( Det måste vara gravidhormonerna ;)) Jag tyckte det bara var så himla fint att se syskonbarnen sittandes i soffan hemma hos oss och göra något så vardagligt som att se på tv och äta chips.