Liztigt

Jag står en stund och tittar på äppelträden, kontrasten mellan de gröna gräset och de gula löven på marken och vattnet som ligger helt plattlugnt nere vid sjön. 

Jag tänker på hur många gånger jag har tittat på det här utsikten. Och på hur mycket mer kärlek ens blick innehåller när man varit borta ett tag. 

Jag och Juni kom hem hit till Åland i söndags. Vi har inte så mycket tid på denna gång och jag håller redan på att beta av min att-göra-lista. Den är fullspäckad av jobb och graviditetskontroller. 

Men jag hoppas jag också hinner känna doften av svamp och skog, dra frisk luft ner i mina lungor och krama på de jag tycker om.  Så när jag inte kan sova gör jag upp planer. 

Det viktigast ändå är att inte stressa. Det kommer jag fram till hela tiden. Att stress kommer från att vilja för mycket på en och samma gång. 

Så jag försöker göra en sak i taget och släppa tag om vissa saker. Jag anar att det är först då jag vet om de är viktiga eller inte.