Jag går ut och går en sen kväll efter att Juni har somnat och jag slås av allt liv ute på gatan. Luften är varm, högljudda skratt hörs från uteserveringarna och stressade servitriser springer fort mellan borden på restaurangerna som jag passerar.

Jag har nästan glömt bort hur det är att vara en del av allt det där. Jag däckar ju nästan varje kväll vid 10-tiden. Ett sting av nostalgi bränner till  i bröstet men framförallt ler jag åt att det finns kvar.

Jag erövrar morgnarna nu istället och bland allt som utspelar när solen går upp dras min uppmärksamhet mot det gula morgonljuset som dansar på den stora byggnaden mitt emot  och mot ljudet som uppstår när en stad börjar vakna.

Även det får mig att känna mig levande.