Vinter övergår i vår och det dova blir mer skarpt.
Jag tänker på det när vi återigen landar i Barcelona och livet fortsätter på något sätt som om vi aldrig varit borta.
Ljuset är ännu starkare här och kontrasterna mellan världarna tydliga, ändå smälter allting samman. Världarna går allt mer in i varandra för varje gång vi rör oss fram och tillbaka.

Sommaren ligger framför. Och någonting öppnar sig inom mig. Liksom alltid den här tiden.
Sista dagen innan vi åkte från Åland var det så här fantastiskt fint väder. Lite kyligt, men klart och kallt. Juni plaskade förnöjt med gummistövlarna i vattnet.
Här var det närmare 20 grader varmt igår på dagen och jag hoppas vi ska kunna ta oss ner till stranden i helgen.
Jag kommer att fortsätta göra så, plocka det bästa ur bägge världar istället för att gå runt och tänka på det jag inte har. Vi får ser vart det tar mig.

Mitt hjärta slår små extra slag och rusar till ibland och jag vet inte vad det beror på.
Det skrämmer mig.
Det får mig att tänka på allt som är trasigt i världen.
Och hur viktigt det är att ta hand om sig själv och varandra, så att man inte går sönder.