Jag har varit en del på sjukhus den senaste tiden här i Barcelona och förutom att jag fått jättebra vård, så har jag känt mig väldigt väl omhändertagen. Det brukar jag känna mig hemma på Åland också och enligt egen erfarenhet så är många läkare och sjuksköterskor helt fantastiska vart man än hamnar på sjukhus i världen.
Det jag däremot reagerat över är all fysisk kontakt läkare och skötare gett mig här. En hand på pannan och frågan: ”hur mår du?”. En varm hand på min och orden: ”du behöver inte oroa dig ”. En lätt smekning över min kind och: ”Nu är vi snart klara.”
Det har gjort mig så lugn.
Och det har fått mig att tänka på det här med beröring, hur viktigt det är. Att vi alla fått höra att nyfödda bebisar behöver beröring för att överleva, men kanske behöver vi det också. För jag har inte bara känt mig lugnare för att de visar omtanke och bryr sig, utan det har känt som om något fysiskt hänt i min kropp. Som om värmen från en annan människas hand på riktigt har en avslappnade effekt. Rent kemiskt.
Så nu vill jag krama om mina kära ännu mer och framförallt inte glömma bort vikten av det. För det är så lätt hänt, att kramar och pussar försvinner bland tvätthögar och diskmaskiner som ska plockas ur…
När de istället borde vara prioritet nummer ett!
Liztigt 
Åh, det är så viktigt med beröring. En lugnande hand på axeln, en hand som sträckes ut när man skrattar tillsammans. Ibland på tunnelbanan kan jag känna hur jag vill luta mig lite mot hen som sitter bredvid för att hen utstrålar sådan värme. Jag tror helt klart att vi behöver röra vid varandra mer för att minska avstånd. Själv är jag en fysisk person och jag märker också hur viktigt det är i mitt jobb med våldsutsatta personer, när jag låter min hand försiktigt röra vid den andres arm. Det blir som en bekräftelse; jag ser dig.
Vad fint Emma! Jag håller med dig! Det är dövad det handlar om, att se den andra!
JAg är tvärtom, tycker det är ganska otäckt när främmande människor rör vid mig så. Min tandläkare är av den där typen som försöker lugna en med en hand på axeln. Jag blir bara stelare…
Och det är minst lika viktigt, att kunna läsa av den andra personen, om det är så att hen inte alls tycker om att bli klappad på. 🙂
Exakt! Bra sagt och formulerat!
Jag förstår. Inget är ju rätt eller fel. Och det är precis som Emma säger viktigt att den som berör kan läsa av den andra personen och inte göra något som den inte känner sig bekväm med.
Tror absolut på beröring, speciellt inom äldrevården där jag tror det finns en extrem brist på beröring!
Det tror jag med!