“Jag känner mig som en annan människa nu”, säger jag till Edu. Vi sitter på färjan från Menorca till Barcelona och sammanfattar vår semester. Varje dag har jag känt mig mer och mer avslappnad och nu på slutet kopplade jag, utan ens att tänka på det, bort, av och ner allt. Mail, telefon, instagram, Facebook, blogg…
Det känns som om vi varit borta ganska länge och det gör mig glad. Det får mig att tro att vi har levt i nuet. I alla fall mer än vanligt.
Och det bästa av allt är att nu längtar jag. Jag längtar till att skriva, klura på artikelideer, läsa en kurs på Berghs som jag kommit in på, till att vara social, ha middagar hemma, hälsa på kompisar
och så längtar jag till hösten. Det kanske känns galet för vissa men nu har jag fått all sol och värme som jag behöver för ett tag. Min kropp är så lycklig och nöjd.
På torsdag åker jag och Juni några dagar hem till Åland. Då vill jag dricka te, gå bland höstlöv, tända ljus och krama så mycket jag bara kan på alla de jag tycker så mycket om. För allra mest längtar jag efter dem.
Liztigt 