Jag har väntat att berätta om själva bröllopsdagen för jag ville få alla bilder först. Nu har jag dem! Så här kommer nu min berättelse om vår dag, uppdelat i några delar. Sen lovar jag att det är slut på bröllopinlägg. Det finns ju annat i livet också;) De jättefina bilderna har bästa Janne, Carro och Jacob tagit. Tack, tack, tack! 
Direkt efter frissan körde jag och Carro hem till Lemström i full fart där Edu stod och väntade på mig.Jag hade ännu inte fått på mig klänningen och var lite nervös att den inte skulle passa eftersom jag inte hade hunnit prova den sedan jag fått hem den. Men Carro och Edus mamma hjälpte mig få på den och det gick bra. Sedan tog Edu min hand och så åkte vi iväg till Lemström kanal. 
Vi var så nervösa och uppspelta i bilen och pratade i munnen på varandra. Men det var så skönt att få en liten stund för oss själva mitt i allt… Vid kanalen hade Jacob och Ronja riggat med kameror och blixtrar för att ta våra bröllopsbilder. Det här är en av dem.
När vi kom hem till Lemström igen gick vi direkt ner till hos Åsa och Stefan. Maria, Javi, Marc och Noemi var redan på plats.
Och Juni och Åsa så klart! 
Vi hade bett våra familjer att komma lite tidigare så att vi skulle få några gruppbilder tagna innan vigseln. Det var så roligt att se alla i festkläder och på så glatt humör. 
Här är Edus bästa kompisar och bror
Medan vi stod där och fotades såg jag i ögonvrån hur fler och fler gäster anlände och till slut var terassen helt full av folk. Plötsligt kände jag mig så nervös, fastän jag inte alls varit det tidigare. 
Jag tycker den här bilden är så rolig. Jag hade fått en fluga under klänningen och Edus mamma försökte få ut den. 
KRAM! 
Så började Fredrik spela ”Stormskärsmaja” på trumpet och Edu och hans mamma gjorde sig redo för att gå upp längs gången.
Sedan var det pappas och min tur. Fjärilarna fladdrade i magen och mina ben skakde först men se tänkte jag att där sitter ju bara människor jag tycker om…och då släppte nervositeten.
Solen sken och jag hörde hur björkarna susade så där somrigt i vinden. Annars var allting nästan helt stilla. Och så fint.
Liztigt 