Vissa minnen gör en så glad! Jag håller på att rensa bland kort och filmer och hittade det här:
Min film 2 from Liz Lindvall on Vimeo.
Filmat av Jan Karlsson.
Bröllop
Kärlek, naturkrafter och en picknick i solen
Förrförra lördagen var det alltså dags för Iolanda och Samuel att gifta sig. Vi gjorde oss fina och åkte till den vackra parken i Montjüick som var grön och vit av gräs och blommor.
Juni satt sig ner i all grönska och beundrade hela härligheten.
Först av allt träffade vi brudgummen Samuel, som var lite förkyld och smånervös men också väldigt glad och nöjd. ( Han har varit min körledare och det är så vi har lärt känna varandra. Sedan fick vi barn samtidigt och Iolanda är min hänga-i-parken-med-barnen-kompis)
Efter ett tag började även andra gäster dyka upp
fixa och ställa i ordning.
Härliga Cissi
Samuels familj från Sverige
Hans mamma med partner
Iolandas kusin
och en massa andra släkt och vänner.
Sist, men allra finast av alla kom Iolanda till festen.
Och då blev det många kindpussar
och glada skratt.
Iolanda med sina föräldrar
kompisar från Mallorca ( där hon kommer ifrån)
och Barcelonavänner.
Så var det dags för vigseln. Inga bilder togs under den, men här ser ni hur vi ställde oss i en ring. Det var Samuels mamma som tidigare jobbat som präst som ledde den, men istället för till Gud så bad hon till naturens makter. Elden, havet, vinden och vattnet.
En väldigt fin och personlig vigsel.
Iolanda har studerat teater och är utbildad clown och hon och hennes studiekompisar körde ett skönt nummer…;)
Sedan var det dags för mat.
Vi alla hade tagit med oss mat och drycker och av det blev det en god buffé
och en stor picknick i gräset.
Några plockade fram gitarrerna. Andra började sjunga.
Och så fortsatte sedan festen. En väldigt fin dag, men väldigt fina människor. Tack Iolanda och Samuel!
Bröllop i Barcelona
I lördags hade jag, Edu och Juni den stora äran att vara bjudna på bröllop när våra kompisar Samuel och Iolanda skulle gifta sig. Det var en så himla fin och avslappnad fest i en grönskande park i Montjüick i Barcelona.
Alla hade med sig sin egen picknickfilt, mat och dryck och sedan hängde vi i gräset, åt gott, pratade och hade det skönt. Ville bara visa er hur fina de var. Imorgon ska ni få se alla bilderna. Eller i alla fall ett urval av dem. Jag fotade som en galning…;)
Sommarljus, kärlek, fest och vackra ord, del två
En fin vän påminde mig om att när man är lite deppig så gäller det att komma ihåg de bra stunderna. Vad passar då inte bättre än att denna söndag att se andra delen av bilderna från vår bröllopsfest i somras. Så här kommer den!
En av de roligaste sakerna på bröllop är tal tycker jag och när man själv är huvudpersonen den alla säger fina ord om är det ju helt otroligt kul. Först ut var min kära, kära pappa som
pratade om hur rädd jag var när jag var liten och hur de aldrig kunnat ha trott att jag var den som skulle ge mig ut i världen.
Hur oroliga de ibland varit för mig, men hur jag också inspirerat dem
och fått dem att se och uppleva saker som de annars inte skulle ha gjort. Det var så fint sagt.
Sedan var det dags för mina syrror och de fick mig både att skratta och gråta. Oj, vad jag blev rörd.
När det sedan var min fina Linas tur eskalerade alltihop. Hon höll det vackraste talet någon gjort till mig och jag bara grät och grät och skrattade om vart annat.
Vi lyssnade en massa på Kent tillsammans när vi gick i lycce och på slutet citerade hon ur låten:
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag
Så, så så fint!
Sedan var det Edus kompis Marcs tur. De har känt varandra sedan de var 3-4 år gamla och är lika nära som brorsor. Åh, vad vi skrattade.
Och det slutade inte där. Efter Marc hade vi den stora äran att lyssna till fyra till ypperliga tal:
av bästa Johanna som jag både bott och jobbat tillsammans med.
av min kära Ulrica som höll delar av sitt tal så fint på spanska
och av mina älskade Carro och Heidi så klart! Och härliga Kerstin som jag tyvärr inte har något kort på.
Sedan lyssnade vi ju inte bara till tal. Vi skrattade och åt mycket också
viskade och pratade
hade roligt
hängde med våra kompisar
och släktingar.
Kände oss kära
och på glatt festhumör.
och faktiskt bara att skriva det här inlägget har gjort mig på bättre humör.
Nu är det inte så mycket mer att berätta om bröllopet, men något litet inlägg kommer nog ännu snart…
De fina bilderna är tagna av Jacob Saurén, Janne Karlsson och Caroline Aflalo.
Sommarljus, kärlek, fest och vackra ord, del ett
Det är så lustigt för jag träffade i somras en fin person som sade: ”Grattis till bröllopet, jag såg bilderna på din bröllopsblogg”. Det fick mig att inse att ett tag blev det mycket bröllop här. Jag hoppas ni har tyckt att det varit kul och nu när allting lagt sig lite grann och vi alla fått oss en paus så tänkte jag visa bilder från festen. Det här inlägget är uppdelat i tre och här kommer den första delen.
Efter brudskålen nere vid stranden sökte sig gästerna in i tältet för att hitta sina platser.
Vi ville inte sitta vid ett honnörsbord långt bort från alla andra, men vi ville ändå ha utsikt över alla. Det löste vi genom att ställa borden i form av ett liggande E. ( Michelas, johanna och Linas briljanta idé och förverkligande) Jag tyckte det blev superbra för på så här sätt hade vi våra familjer bredvid oss och nära till våra vänner. Jag tyckte det även blev att kännas mer intimt och avslappnat.
Mamma var så fin och festklädd.
Och mamma och pappa lika tjusiga tillsammans som alltid.
Och min farmor var ju också med. Så roligt för mig.
Och överhuvudtaget var det en sådan härlig känsla att se alla våra nära och kära samlade där för oss!
Åsa hälsade alla välkomna. Festen hölls ju hemma hos Åsa och Stefan i deras trädgård. Min mormor och morfar hade en stuga där när jag var liten och mina föräldrar bor precis ovanför, så det kändes hemma och speciellt för mig.
Juni var ju självklart också med på ett hörn. Vår fina barnvakt Amanda hjälpte till på dan och sedan tog mamma och pappa och Edus mamma hand om henne. Det var en värdefull bröllopspresent till mig och Edu som fick fokusera och njuta av vår dag.
Mina finisar! Heidi och Lina!
Stiliga Olle!
Min kära Åsa
Bästa Janne som tagit många av dessa fina bilder.
Söta Mirjam.
Och underbara Carro.
Lisa och Anders var kvällens toastmasters och de var helt otroliga! Jag frågade dem sent om de ville vara det. De tackade ja på direkten men sa att de inte riktigt visste vad det innebär. Sedan ställer de sig upp och kör värsta showen mellan talen, med allt på så rolig och finurligt rim. Tack fina ni!
Och den bilden får avsluta den här delen.
Mer om talen och vad som sades får ni veta i nästa inlägg.
Bilderna har Jacob Saurén, Caroline Aflalo och Jan Karlsson tagit. Bästa bröllopsfotograferna man kan tänka sig!
Vigseln, del två
Vi vigde oss borgerligt och fina Isabel översatte till katalanska, så att också Edu skulle förstå..;) Sedan välsignade Kent Danielsson vigseln och höll ett så fint tal baserar på texter som jag skrivit om Edu och mig.
Sedan sjöng min före detta granne på Torggatan, Jakob Creutzfeld, Lars Winnerbäcks låt ”Jag hugger i sten” och ”More than words” av Extreme. Vi har lyssnat på de låtarna så mycket…
Juni var även med under vigseln en liten stund, eftersom jag tror att hon började undra vad vi egentligen höll på med där uppe.
Vi hade oroat så på förhand över vädret, men det var så fint och Edu viskade i mitt öra att det nog var hans pappa som fixat det från himlen. Och jag tror han har rätt. För det var som magi.
Jag stod där med Edus hand i min och kunde inte förstå att det var sant. Det är så många gånger i mitt liv som kärleken tagit så ont och jag har haft svårt att tro att den en dag ska vara någonting fint i mitt liv.
Därför var jag så lycklig.
Och sedan var vi gifta! Till tonerna av ”All you need is love” och med såpbubblor i ansiktet gick vi ner för trappan och mot sjön.
Det var så fint att se alla som kommit för att fira med oss och vi skålade i cava nere vid bastun och hälsade på alla.
Bästa Carro
Karin, Tone och Annica
Heidi och Mirjam
Ia
Lotta, Anna och Anna
Fina Renée
Lisa och Anders med min mamma
Min kusin Vendela
Jag
Edus familj
Martin och Malte
Och finaste Lina, som hjälpt mig så mycket med bröllopet och såg till att allt blev så bra. Här tillsammans med Janne och Tilde.
Vigseln, del ett
Jag har väntat att berätta om själva bröllopsdagen för jag ville få alla bilder först. Nu har jag dem! Så här kommer nu min berättelse om vår dag, uppdelat i några delar. Sen lovar jag att det är slut på bröllopinlägg. Det finns ju annat i livet också;) De jättefina bilderna har bästa Janne, Carro och Jacob tagit. Tack, tack, tack! 
Direkt efter frissan körde jag och Carro hem till Lemström i full fart där Edu stod och väntade på mig.Jag hade ännu inte fått på mig klänningen och var lite nervös att den inte skulle passa eftersom jag inte hade hunnit prova den sedan jag fått hem den. Men Carro och Edus mamma hjälpte mig få på den och det gick bra. Sedan tog Edu min hand och så åkte vi iväg till Lemström kanal. 
Vi var så nervösa och uppspelta i bilen och pratade i munnen på varandra. Men det var så skönt att få en liten stund för oss själva mitt i allt… Vid kanalen hade Jacob och Ronja riggat med kameror och blixtrar för att ta våra bröllopsbilder. Det här är en av dem.
När vi kom hem till Lemström igen gick vi direkt ner till hos Åsa och Stefan. Maria, Javi, Marc och Noemi var redan på plats.
Och Juni och Åsa så klart! 
Vi hade bett våra familjer att komma lite tidigare så att vi skulle få några gruppbilder tagna innan vigseln. Det var så roligt att se alla i festkläder och på så glatt humör. 
Här är Edus bästa kompisar och bror
Medan vi stod där och fotades såg jag i ögonvrån hur fler och fler gäster anlände och till slut var terassen helt full av folk. Plötsligt kände jag mig så nervös, fastän jag inte alls varit det tidigare. 
Jag tycker den här bilden är så rolig. Jag hade fått en fluga under klänningen och Edus mamma försökte få ut den. 
KRAM! 
Så började Fredrik spela ”Stormskärsmaja” på trumpet och Edu och hans mamma gjorde sig redo för att gå upp längs gången.
Sedan var det pappas och min tur. Fjärilarna fladdrade i magen och mina ben skakde först men se tänkte jag att där sitter ju bara människor jag tycker om…och då släppte nervositeten.
Solen sken och jag hörde hur björkarna susade så där somrigt i vinden. Annars var allting nästan helt stilla. Och så fint.
Dukningen
Flera månader innan bröllopet drömde jag mig bort på Pinterest och tänkte att jag skulle fynda allt porslin till middagen på loppis. Jag tycker det är så himla charmigt när man dukar med olika tallrikar, glas och bestick och ingen plats kring bordet ser likadant ut. Men det blev lite svårare än jag trott på grund av tidsbrist men då kom min fyndiga vän Anna på den goda idén att jag kunde höra med Harriet, om hon ville hyra ut sina loppisfyndade bestick till mig. Det visade sig att hon inte bara har fina bestick utan även jättefina glas, tallrikar och skålar av olika åländska designers. Harriet som är en fena på att laga mat, har aldrig hyrt ut dem till någon tidigare, men hoppade på idén och jag blev så himla glad. Allting passade nämligen perfekt till vår menyn. De fina glasfaten, som den duktiga keramikern Mia Englund gjort av gamla fönsterglas, använde vi till våra tapas. Skålarna, också av Mia, till cevichen och de vackra glasen av Minna Rundberg, blev superbra att servera gazpacho i. Resten av porslin, glas och annat som behövdes hyrde jag av Köksmeny. Jag ville nämligen ha vanliga vita tallrikar och klassiska glas som en bas eller grund till alltihopa. Så här blev det:
Menyn
Som jag berättat innan lagade jag och Edu nästan all mat själva till bröllopet. Det har varit ett jätteroligt projekt som vi haft på helgerna under vintern och våren, att testa olika rätter och pröva oss fram vad vi skulle bjuda på, men oj vad nervöst det också var när bröllopsveckan väl kom och vi skulle få ihop allt. Vi hade många frågor i huvudet: har vi tillräckligt mycket mat eller är det för lite? Vad kan vi förbereda? Hur länge ska vi marinera köttet? Hur ska vi göra med grillningen?
Till slut bestämde vi oss för att bästa Harriet Strandvik skulle göra våra sallader till huvudrätten. Det känns viktigt att salladerna är nygjorda och fräscha och vi ville inte stå och hacka sallad på bröllopsdagens morgon. Det blev superbra. Hon gjorde en fransk potatissallad och en fin grönsallad med jordgubbar, mandel och ost som passade bra till det grillade lammköttet. Alla råvaror hon använder är från Åland, så varmrätten blev åländsk och eftersom förrätten bestod av spanska tapas möttes våra bägge kulturer på matbordet, precis som vi ville.
Det första Edu och jag gjorde när vi slog oss ner vid bordet för att äta när middagen kört igång var att nervöst titta på varandra och försiktig ta en tugga av maten.
Så här såg menyn ut:
Meny
Tapas
Tortilla de patata
Jamon
Fuet
Lomo
Gazpacho
Ceviche
Queso manchego
Gravad lax
Varmrätt
Liz & Edus örtmarinerade lamm
Vegetariskt – Hemmagjord quiche med fetaost- och spenatfyllning
Sallader
Fransk potatissallad med åländsk nypotatis
Grönsallad med mandel och jordgubbar
Efterrätt
Tårtbuffé
Vi spanade ut över borden och tyckte att de som åt verkade se nöjda och glada ut. Puh!;)
Foto: Jacob Saurén
Björk som favoritblomma
Det här är mina kusiner Michela och Bianca. I bakgrunden syns även två kusiner till, nämligen Emma och Samuel. Totalt har jag åtta kusiner och alla är så fina. Men det här kärleksbrevet är först och främst riktat till Michela, världens bästa bröllopsplanerare. Hon studerar i Åbo och är van att fixa fester och stora tillställningar på kåren, men har även hjälpt till att ordna flera bröllopsbjudningar.
Jag var så trött för några veckor sedan. Jag tror det var veckan efter midsommar. Jag hade ungefär åtta lördagsporträtt jag borde göra och skriva ut, Juni vaknade flera gånger i timmen på natten, jag hade ett bröllop att fixa, Edu var inte här och jag kände att allt höll på bli lite övermäktigt för mig. Vi hade redan tidigare pratat att hon skulle hjälpa mig lite med dekorationen eftersom hon jobbat på Cityblommor flera somrar och därför kom hon över en kväll.
Pim, Pam, pom! Vips! Hade hon skrivit olika listor på vad som behövdes göras, ritat en karta på hur vi kunde ställa borden och funderat ut smarta och bra sätt på hur vi kunde fixa med belysning, blommor och dekorationer. Och det allra bästa var att hon fått mig på bröllopshumör igen med sin glada energi och vilja att hjälpa till. Jag bara satt och gapade med öppen mun innan jag samlade mig och fick fram ett stort ”Tack!”.
En sak vi pratade om var alla blommorna. Jag hade länge funderat på vilken blomma som var min, passade mig. Vår budget var inte så stor och de flesta vilda blommor skulle vara utblommade. ”Det enda som fortfarande finns är björk”, sa jag. ”Men titta, vad vackert det är med allt det gröna!”.
”Då är det bestämt”, sa Michela. Björk får bli er huvudblomma bli tillsammans med lite brudslöja och mörkrosa nejlikor! ”Perfekt”, sade jag. Och så blev det.
Och så här blev det:
Michela, Bianca, Vendela och Linnea kom tidigt på lördagsmorgonen och fixade denna fina björkbåge på Åsas och Stefans terass dit vi hade flyttat vigseln efter varning för både storm och regn. Dagen innan hade pappa och spanjorerna huggit björkarna
som nu sattes inuti tältet och runt om på gården. Lite som på midsommar men ändå inte.
På borden fanns björk, brudslöja och nejlikor om vartannat och runt omkring stod olika vaser utplacerade
med blommor och björkkvistar som Michela och Bianca arrangerade till vackra buketter dagen innan.
Sedan satte vi även upp belysning i tältets tak som tändes på kvällen och vimplar som Carro gjort av gamla kartböcker över alla världens länder.
Tack Michela och alla andra hjältar och hjältinnor som hjälpt mig och som jag ska berätta lite mer om lite senare. Ni är fantastiska!
Liztigt 